Route 666

Roger Cormans första långfilm i färg. Det är inte illa pinkat. Och tydligen var det en succé också. Jag förstår det, för det är en mycket bra film, och dessutom med Vincent Price i en av huvudrollerna.  Jag måste bara tillägga att den bygger på en novell av Edgar Allan Poe men jag har inte läst den, så jag vet inte om det är en bra filmatisering av den eller inte. Sorry mate. Men Vincent Price är ju med. Då behöver vi inte så mycket mer.
"Men handlingen då", säger du och knivar mig i ryggen. "Lugn hombre" svarar jag och vräker Staffan Ling över dig... Här kommer handlingen
Philip, en ung och stilig Mark Damon (och som boksatvligen dryper av pomada. Är det något som är bättre än mustascher så är det frillor formade av pomada, eller i det här fallet, pomada format till en frilla hahaha), kommer till huset Usher för att hämta hem sin fästmö Madeline. I huset bor Madelines bror, Roderick (Vincent Price) och dennes betjänt.
När Philip väl kommit dit så beter sig Roderick märkligt. Han påstår att fästmön, systern, Madeline är sjuk och vill att Philip ska återvända hem till Boston, men Philip, hårdhudad av all pomada tänker inte ge sig. Han vill ha med sig sin fästmö innan avresan. Annars jävlar. Men Vincent aka Roderick, är lite smått crazy och tänker inte tillåta att Philip tar med sig hans syster till Boston. Han är av den bestämda åsikten att hon stannar i huset. Annars jävlar.
Va, vad säger du? Det där var handlingen lite jättekort och visst låter det spännande? Och det är det också jag lovar. 
Filmen har ett par mycket minnesvärda scener, men det är framförallt två stycken som sticker ut. Den första är, kolla in Vincents min när han upptäcker att Madeline rör sig i kistan. Det är skådespeleri på hög nivå. Och den andra scenen är mardrömmen som Philip har. Den är galen, ondskefull och sådär lagom sinnessjuk.
Filmen har en bra mörk stämning. Stämningsfull musik och lysande skådespeleri. Den enda minuset är att ljudet är ojämnt. Om du, som jag, ser film när resten av familjen har somnat så blir det en hel del panikfingrande på remoten. 
Som det lilla extra på utgåvan är det fransk och spansk text och kommentatorspår av självaste Roger Corman. Eftersom ljudet var så ojämnt så hade inte engelsk text skadat i det här fallet. 


Roderick Usher: Did you know that I could hear the scratching of her fingernails on the casket lid?

Gillar du det här så kommer du även att uppskatta:
House On Haunted Hill och House Of The Long Shadows. Ja, jag skulle vilja påstå att du skulle gilla allt som har Vincent Price som ingrediens. 

Om inte, då bör du kolla in:
Inte något med Vincent Price? Du skrämmer mig. Något av Ruggero Deodato kanske tilltalar min gode herre: Cannibal Holocaust eller House On The Edge Of The Park.

Jaha du, så du är fortfarande kvar här? Så trevligt. Nu ska du få höra vad jag gjorde ikväll. Jo, jag vecklade ut mitt feta lekamen och hasade mig till den lokala bion. Har du hört så tokigt? Och du kan vara lugn, jag höll mig i skuggorna så jag skrämde ingen. Inte vad jag vet i alla fall.
Bland pirater, ninjasköldpaddor, spindelmän, Kevin Costner som seriemördare, män som rånar kasinon så var det ändå The Reaping som jag kände för att se. Och faktum är att jag gillade den. Det var en positiv överraskning.
Den handlar om Hilary Swank, den här gången utan boxarhandskar, som är någon typ av expert på att hitta vetenskapliga förklaringar på religiösa fenomen. Och gosse vad hon kan sitt jobb. Men nu är det så att Hilary kånkar runt på ett tungt kors (fyndigt värre), något som har gjort att hon inte längre tror på Gud.
Men nu vill det sig så illa att en man kontaktar henne och berättar att i hans lilla stad står saker och ting inte rätt till - floden är röd och människor i den lilla skithålan skyller allt på en tolvårig flicka. Något som gör att Hilary med kompanjon tar sitt pick och pack och drar till staden.
På det stora hela tycker jag att det här var en bra film. Den hade många ingredienser som jag gillar: hillbillys, småstad, svett och ond bråd död, sen är jag ganska nöjd. Jag har inte högre krav än så.
Filmen bygger på de sju plågorna som tydligen finns med i gamla testamentet och jag tycker att filmskaparna har fått med det, kanske inte på ett trovärdigt sätt, men på ett spännande sätt. Stundtals var det spännande, stundtals hoppade jag högt och stundtals undrade jag vad paret snett framför mig höll på med. 
Bra insatser av skådisarna var det också, jag trodde först att den lilla flickan var Dakota Fanning men där hade jag fel.
Jag kan gott rekommendera den här. Men ta det för vad det är - en thriller. Lättsmält. Good shit.

Du har förmodligen redan sett trailern till den här. Om du inte har gjort det så tycker jag att du tar dig en kopp kaffe och kommer och sätter dig här bredvid mig så tittar vi på den tillsammans. 
Som jag har berättat tidigare så älskar jag vampyrfilmer och det här är en film jag helst av allt hade velat se redan förra veckan. Jag måste bara se den här. Den har en given plats i min samling. 
Tydligen så bygger den på en serietidning. Har du läst den? Jag har det inte. Hur som helst så tycker jag att filmen ser väldigt lovande ut.
Kolla in trailern och berätta för oss vad du tror om den

Kolla in den här då! Helt seriöst, jag visste inte att jag hade den här i min samling. Igår när jag klöste runt bland mina Laserdiscar så dök den här upp. Va, vad säger du, är det inte så man kan gråta av lycka?
Eftersom det var ungefär 500 år sedan jag såg den så tänker jag inte skriva någon recension, men om du vill göra det så välkomnar jag dig med öppna armar. Här på bloggen får vi göra lite som vi vill, så sätt igång och skriv bara.
Nej hörru, nu måste jag gå och duscha. Ha det bäst.

Rich Ragsdale! Kan han verkligen heta det? Det måste vara ett artistnamn, ett påhittat namn. Eller? Rich Ragsdale. Säg det högt högt fem gånger när du går igenom en mörk skog och Rich Ragsdale kommer och tar dig. Beware of Ragsdale. Det är ungefär som om jag skulle heta Pete Pongo, eller Snodd Sledgehammer...
Vare sig äckelRagsdale har hittat på sitt namn eller inte så är den här filmen inte så tokig. Fast den är inte sådär raggarbra heller. Den är någonstans i gränslandet, du vet hur vissa filmer är, man ser dem, plockar ut dem ur DVD:n, kliar sig i arselet och glömmer bort dem. Trots att jag i det här fallet hade lite småtrevligt under en timme och 28 minuter, så sitter jag nu och försöker komma ihåg vad den handlade om... fast jag misstänker att det inte beror på filmen, det är nog mitt dåliga minne som vi ska skylla på. 
Aw'righhty then, handlingen då, vill du höra den? Jag har lite ont om tid idag vettu, hade tänkt mig ut på tomten och böka runt efter tryffel som jag oftast gör under regniga dagar, men jag kan börja med att berätta att Andrew Bryniarski medverkar i denna och du ver ju vem han är: Thomas Hewitt, läderansiktet i nya motorsågsfilmerna. Bra va! Du kanske inte har tänkt på det, men det här omslaget påminner om Chainsaw Massacre omslaget, alltså den från 2003.
Handlingen lite snabbt, i Mexico under 1800 talet får en rik landägare nobben av en kvinna. Inte bara en gång vill jag lova. Han blir då lite vild och kastar en förbannelse över kvinnan och hennes släkt över kommande generationer (skulle inte du ha gjort det?) och svosch, raskt över till nutid: Marias syster har just tagit livet av sig. Maria är ledsen. Maria har steretypa kompisar (slampan, sportisen, suputen, den oskuldsfulla). Maria ska följa med dem till Mexico. Maria måste få ordning på sitt liv. Maria mår inget vidare. Hur gick det för kvinnan som spelade Maria efter den här filmen? Lyckades hon som skådis?
Maria lider alltså svåra mardrömmar (finns det lätta? Lika bra att jag skriver det innan du påpekar det, haha) och väl nere i Mexico visar det sig att hon är den här nobbande kvinnan återfödd. Bra va, sånt gillar du, det vet jag. Och mannen du ser på omslaget, Leatherface, är ute efter henne. Brrrrrrr, hemska tanke, hon som bara skulle få lite perspektiv på sitt liv.
Det roliga med den här filmen är att rösten till El Charro görs av Danny Trejo och gillar du honom och Leatherface så är den värd ett inköp. Förresten, skulle det inte göras en film om Danny Trejos liv? Jag har för mig att jag har läst det någonstans. Eller höll han på att skriva en bok om sitt liv? Hur var det nu? 
Som sagt, en inte helt genomrutten film, men inte en The Descent heller, den kan vara värd att kolla in en regnig kväll. 79 spänn på SF Bokhandeln och det är den värd.

Gillar du den här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Jösses vad svårt. Jag vet inte själv om jag tyckte den var bra. Vi struntar i det för den här gången. Jag återkommer till det när jag har sett den för en andra gång.

Säg mig, brukar du doppa Evil Speak i glöggen eller föredrar du att äta den som den är?
Här kommer en förstklassig dubbeldiscare baby. Blir du inte alldeles till dig? Jag är ju det. En film som jag fick av PJ en gång i tiden. Förmodligen hade han varit dum mot mig och köpte tillbaka min kärlek. Det funkar på mig ska du veta. Så om du känner till att du har behandlat mig illa så glömmer jag allt om du ger mig en film. Eller för fan, jag är beredd att glömma allt för en klase bananer. 
Har du sett den här gamla dängan? Clint Howard, du vet, Ron Howards brorsa, har ju huvudrollen dammit och det säger väl allt. Det som är så roligt att se är att, trots att filmen är från 1981 så är han lika ful på den här tiden. Han är så ful att om du ställde mig bredvid honom skulle jag framstå som rena rama Snygg Erik. Och då ska du veta att jag har aldrig i hela mitt liv krossat ett hjärta med mitt utseende.
"Men vänta nu för fan! Du är ju gift, lite tur måste du ändå haft lite tur i ditt skitliv." Säger du medan du slår i sista spiken i min kista.
"Jo förvisso", säger då jag och klöser dig över ansiktet "Men det är ju med en stockholmska. Jag är inte så säker på att det räknas som tur."
FulClint spelat alltså Stanley Coopersmith. En ung kille som går på militärskola. Men nu är det inte så lätt för honom för han blir mobbad av allt och alla. Varför vet jag inte. Men det är mobbing på hög nivå och sånt är alltid lite plågsamt att se.
En dag hittar han en krypta under skolan och det visar sig att det här stället besöktes en gång i tiden av satanister. Och det är ju aldrig bra. Det, om nånting, har vi lärt oss av alla dessa filmer som vi sett genom åren.
Nåväl, Clint, eller Stanley då. Är du nöjd nu? Lyckas med hjälp av sin dator släppa lös onda helveteskrafter och hämnden är ett faktum. Vedergällningen är blodig. Vendettan är underhållande. Straffet mot hans antagonister är... ja du måste se den här. Good shit.
Som du kanske redan vet så är det här en gammal Video Nasty som nu är restaurerad till den förträffliga utgåva den är idag - På disc ett har vi originalutgåvan, kommentatorspår med regissören och Clint Howard, DTS ljud, biografier och lite annat trevligt. På disc två har vi alltså den oklippta versionen. How about that? Och ja, den beryktade slutscenen är riktigt underhållande. Och ja, de köttätande demongrisarna är också med. Fast de kanske är med i den klippta versionen också? Jag kommer inte ihåg.
Om du, som jag, jagade den här under åttiotalet och bara kom över den klippta versionen så är det här ett kärt återseende. Och har du inte sett den så rekommenderar jag den. Varmt dessutom.
Det enda minuset är att den stundtals känns lite seg och långsam. Ungefär som min hjärnverksamhet. Men när vi kommer till slutet så sitter vi och tjoar och skrockar och hejar hejvlit på vår käre Clint. Han kan verkligen konsten att svinga svärd. Kiiiiiaiii.

Tänk dig följande: Du är en pajsare som försörjer dig med diverse svartjobb. Du har inga direkta framtidsplaner och känner dig ganska misslyckad med att bara driva runt. Du har ingen relation till det motsatta könet, ingen kärlek för tillfället och har svårt att förstå meningen med allt. Livskrisen närmar sig med stormssteg.
Så händer det! En dag på ditt "jobb" berättar en annan pajsare att hans chef kanske har ett jobb åt dig. Vad det är vill han inte prata om utan föreslår att du ska hänga med och snacka med honom.
Sagt och gjort, du gör detta och det visar sig att den här chefen är en skum pjäs. Han erbjuder dig alltså att döda en man för en summa pengar.
Och du går med på det.
Till en början har du på dig dina alldeles för trånga jeans, de skär i grenen och du har periodvis svårt att andas. Det är varmt och pungsvett får en helt ny innebörd (det här sista hittade jag bara på. Glöm det, det har inget med filmen att göra)
Du börjar alltså att förfölja ditt kommande offer - på cykel. Du väntar utanför hans hem, utanför hans jobb, du ser hans familj, sakta men säkert framträder mannens dagliga rutiner och du börjar planera mordet. Och samtidigt, mitt i allt planerande, så inser du att karln har en riktigt attraktiv fru. En riktig hottie. Yummie.
Dagarna går och snart är det dags. Du ska nu ta hans liv.
Och det gör du.
I hans hem.
Men sen går det inte som din överhettade hjärna har inbillat dig. Din idiot till chef blåser dig, han vägrar att ge dig pengarna som han har lovat (och du har kommit över dokument som han vill ha) och i din förvirrelse söker du upp kvinnan, änkan, till mannen som du mördat och inleder ett förhållande med henne.
Att du bara kan, har du ingen skam i kroppen? Skämmes för fan.
Nåväl, en dag dyker chefen och hans elaka kumpaner upp. De kidnappar dig och tar ut dig till ett skjul i öknen där de utsätter dig för diverse elakheter.
Säg mig, vad skulle du göra härnäst?
King of the Ants är en bra film. Den marknadsförs som en skräck/thriller och det har jag svårt att förstå. Drama/thriller är väl närmare sanningen. Och som du redan sett är det Stuart Gordon som har regisserat den och sånt gillar vi.
Jag har läst på ett par ställen att den skulle vara väldigt rå och brutal men riktigt så farlig var den inte. Jag kan inte minnas att jag reagerade på något speciellt. Och då ska du veta att jag är ganska känslig när det gäller film, jag är lättskrämd och mörkrädd. Inte alls speciellt hårdhudad. Jag må se ut som Brad Pitt men någon tuffing är jag inte. Jaså jag är inte lik Brad Pitt? Nähäpp! Det var värt ett försök i alla fall.
Om du inte har sett den här så tycker jag verkligen att du ska göra det. Du kommer inte att ångra dig. Det enda stora minuset är att en Baldwinjävel dyker upp i en roll och sånt gillar vi inte. Baldwinfetischister hänvisas till andra bloggar. Thank you very much.
Utgåvan är helt okej. Dom bjussar oss på en fin liten "making of", lite intervjuer och annat gott. Inte så mycket mer men det duger.
Ett givet köp och en film som du stolt kan ställa i din DVD samling.

Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Då tycker jag att du ska kolla in något som Stuart Gordon har gjort tidigare. Ja, förutom Edmond då.

Om inte, då bör du kolla in:
Stuart Gordon's Edmond. Hahahahaha.

Eftersom Fredrik tycker att jag är lat så känner jag mig nu tvingad till att blogga :-)
Men hörru, varför är omslaget till denna film dataanimerat? Är det någon som vet det, astarot du? Svara mig! Fredrik du då? Film & Musik Anders vet du det? Re-Animator Anders kanske vet, eller PJ, Niklas, Stefan, Jon... någon, prata med mig, Guger du vet, det känner jag på mig. Kanske någon okänd läsare som jag inte vet namnet på men som jag älskar precis lika mycket som alla andra kan svara mig - varför är omslaget dataanimerat? Och fult är det. Usch och tvi!
Det här är väl inte direkt en rackarrökare till film. Det enda positiva är att han är med, du vet, Loomis, ja vad heter han? John McGregor i Phenomena you know. Jaja, du vet vem jag menar. Vad jag menar är att han alltid är bra.
På baksidan av filmen står det I New England 1683 blir tre unga flickor oskyldigt anklagade och dömda att vara häxor, dom blir brutalt torterade innan dom levande bränns på bål. När den tredje häxan ska brännas stiger ett egendomligt sken. Häxan utlovar en grym och fasansfull förbannelse över staden och dess invånare för kommande generationer. 300 år senare kommer en ung och vacker lärarinna till staden Devonsville. Hon möts med misstro och folk är allmänt otrevliga. Lärarinnan hittas mördad, förbannelsens verkningar startar en människojakt utan nåd. Devonsville fövandlas till ett blodigt inferno.  
Nu ska du veta att personen som har skrivit detta inte har sett filmen. Därför känner jag mig nu tvingad att berätta handlingen om denna film. Bara för dig min kära vän, bara för att du är en fantastisk människa och för att jag håller på att svettas ihjäl. Om du upptäcker stavfel och panikskrivningar så får du skylla på Fredrik. Det är helt och hållet hans fel till att jag sitter och skriver när jag kunde ha legat i hängmattan med ett stort glas is-té. Med persikosmak förstås.
Början stämmer väl lite som baksidan lovar. Men det är marginellt. Den första häxan blir uppäten av grisar, jo det är sant (fast hon bränns inte på bål), den andra häxan blir uppspänd över ett sånt där diligenshjul du vet. Hon ligger där som en ostkrok medan äckelgubbarna runt omkring henne eldar lite på flickans fötter. Och sen, TJONG bara, skickar dom hjulet nerför en slänt. Det rullar på bra och får upp en finfin fart, det vill jag lova. Och den tredje häxan då, vad händer med henne? Jo hon brinner på The Bålet. Allt medan äckelgubbarma står runt henne och ser lite sådär småkåta ut. Nu när jag tänker på det ser de flesta skådisar i den här filmen lite pilska ut.
Sen hoppar vi raskt 300 år framåt och kommer till staden Devonsville. Där invånarna har fantastiska mustascher, stora glasögon och lite halvtaskiga frisyrer. Precis som i Bullmark där jag bor. Hahahaha.
Sen händer det inte så mycket mer. En äckelkille kväver sin fru för att, ja jag vet inte om jag ska vara ärlig. Hon ligger i sängen och stönar och han kväver henne, bara sådär. Sedan är det en spoling som säger att hon förtjänade det. Plötsligt knallar lärarinnan in i staden och alla välkomnar henne och tycker att det är fridens liljor, ända tills hon gör misstaget och säger till sina elever i klassen att Gud kan vara kvinna. Sånt gillas inte i Devonsville ska du veta. Nej du, då kommer invånarna fram till att hon måste vara en häxa. Samtidigt sitter det en radiopratare och är lite feministisk, så hon måste ju också vara en häxa. Skulle inte du tro det också? Ja, och det finns även en tredje "mystisk" nykomling i staden - en student som tar vattenprover nere vid ån. Och sånt betraktas lite som häxeri också.
Och Loomis gör inte så mycket. Han har maskar i sin kropp, så han har fullt upp med att sitta med en pincett och pillra ut dom.
På slutet av filmen är det två killar som blir en aningens crazy och bestämmer sig för att dräpa dessa "häxor", och då vill de göra precis som deras förfäder gjorde. Men istället för att låta grisar äta den första så får engelska blodhundar göra jobbet. Och det gör dom. Den andra "häxan" vet jag faktiskt inte hur dom dräpte, det har jag glömt bort trots att jag såg den igår. Jo förresten, istället för diligenshjul så släpar de henne efter en bil. Och den tredje kvinnan, lärarinnan, bränns på bål. Fast då visar det sig att hon faktiskt är en häxa. Hon morrar och skjuter blixtrar ur ögonen så den ena killen sprängs och den andra smälter. Nasty shit.
Morgonen efter stiger lärarinnan på bussen och åker bort från filmen och ut ur våra liv. Vart hon tog vägen vet jag inte. Blåkulla kanske. Hahahaha.
Nej du, det här var ingen höjdare.

Du visste att förr eller senare skulle Hajen upp på bloggen. Och här har vi den. Första gången jag såg den var faktiskt på premiären när den gick på bio 1975. Jag minns det som igår. Jag var då 17 år gammal och hade just fått min första framtand...
... och sen vaknar jag och allt är bara en dröm. 
Nej har inte sett den på bio - fast tänk vad coolt det hade varit om man hade gjort det. Jag minns faktiskt inte första gången jag såg den. Däremot vet jag att min morbror hade filmmusiken på vinyl. Jag tror det var han, nej nu blir jag osäker, det kan även ha varit någon lodare som bodde granne med oss som hade den. Kan även ha varit någon av mina syrror som hade filmmusiken. Susanne!!! Anette!!! Var det någon av er som hade den här på vinyl?
Ja du hör ju bara där. Inget svar.
Jag tror inte att jag drar handlingen för jag vet att du har sett den. Men om du är extremt skrivsugen så kan du få göra det. Säg bara till så får du inloggningsuppgifterna och sen är det bara för dig att go nuts på den här filmen. Eller på övriga bloggen om du känner för det. 
Men vilket mästerverk det här är! Det är en film som man kan plocka fram lite nu som då och bara njuta. Den slutar aldrig att skrämma och för mig pirrar det alltid lite extra när jag badar i havet varje sommar.
Och musiken sen, hur bra är inte den. Om det var ett tag sedan du hörde den och vill friska upp ditt minne kan du lyssna här. Det är bara en snutt men allt lär komma tillbaka till dig