Film på DVD: Once Bitten (1985)
Manus: Dimitri Villard, David Hines, Jeffrey Hause och Jonathan Roberts
Regi: Howard Storm
Och just som du trodde att din dag inte kunde bli värre så kommer jag drällandes med en komedi. Och med Jim Carrey dessutom.
Så här är det för mig: jag gillar Jim Carrey, jag tycker han är fenomenalt bra i allt han gör. Faktiskt. Du kan inte övertala mig till något annat. Jag gillar till och med "The Number 23" och verkar vara den enda i världen som gör det. Men är det någonting jag gillar än mer än JC (från och med nu kallar vi honom för det) så är det vampyrfilmer. Jösses vad jag gillar den genren. Till och med de dåliga vampyrfilmerna tycker jag är bra.
Då kan du ju bara tänka dig vilken fest det här är - en vampyrkomedi med JC. Kanonbra.
Han spelar alltså Mark Kendall, en kåt tonåring som försöker få till det med sin tjej men hon vill inte. Nej du, här ska det väntas och knorras och väntas in i det sista. Han blir då less och drar iväg med sina polers till närmaste storstad där de går på galej och han har då (o)turen och träffar på en lite finare dam. Det han inte vet är att damen ifråga är en vampyr som måste suga blod från en oskuld tre gånger innan Halloween annars blir hon gammal och skröplig. Problemet för den här vampyren är att i dagens samhälle så är det ont om oskulder, men Mark vill annat, han vill pippa - och då är han ju ett lätt byte... eller?
Det finns ju, som bekant, en hel del som avskyr JC och då är det här kanske inte ett förstahandsval när det ska inhandlas film. Men alla ni som gillar honom, och kanske till och med gillar 80-talskomedier så kan den här vara värd att kolla in. Du kanske minns när den gick att hyra på VHS "En Vampyr På Bettet" vill jag minnas att den hette. Jag gillade den redan då och när jag köpte den för ett tag sedan blev jag lite förvånad över att den funkade även idag.
Dessutom är det lite extra roligt att se en ung, kåt JC. Redan här får han lite små utbrott och man kan tyda en kommande Ace Ventura bakom Mark Kendall. Bra film. Me like.
Mark Kendall: Um, guys... What was that all about in the showers?
Jamie: She said we had to check your inner thigh for marks!
Mark Kendall: You could have just asked.
Jamie: Oh my god... That means we liked it!
Russ: No... no!
Jamie: That's it. We're homos! We're rump-rangers!
Gillar du det här så kommer du att tjoa och tjimma till:
Fright Night och Vamp
Om inte, så kanske du borde kolla in:
Kanske något som inte har med vampyrer att göra. Kolla in Glimmer Man vettja. Garanterat rolig.
Så här är det för mig: jag gillar Jim Carrey, jag tycker han är fenomenalt bra i allt han gör. Faktiskt. Du kan inte övertala mig till något annat. Jag gillar till och med "The Number 23" och verkar vara den enda i världen som gör det. Men är det någonting jag gillar än mer än JC (från och med nu kallar vi honom för det) så är det vampyrfilmer. Jösses vad jag gillar den genren. Till och med de dåliga vampyrfilmerna tycker jag är bra.
Då kan du ju bara tänka dig vilken fest det här är - en vampyrkomedi med JC. Kanonbra.
Han spelar alltså Mark Kendall, en kåt tonåring som försöker få till det med sin tjej men hon vill inte. Nej du, här ska det väntas och knorras och väntas in i det sista. Han blir då less och drar iväg med sina polers till närmaste storstad där de går på galej och han har då (o)turen och träffar på en lite finare dam. Det han inte vet är att damen ifråga är en vampyr som måste suga blod från en oskuld tre gånger innan Halloween annars blir hon gammal och skröplig. Problemet för den här vampyren är att i dagens samhälle så är det ont om oskulder, men Mark vill annat, han vill pippa - och då är han ju ett lätt byte... eller?
Det finns ju, som bekant, en hel del som avskyr JC och då är det här kanske inte ett förstahandsval när det ska inhandlas film. Men alla ni som gillar honom, och kanske till och med gillar 80-talskomedier så kan den här vara värd att kolla in. Du kanske minns när den gick att hyra på VHS "En Vampyr På Bettet" vill jag minnas att den hette. Jag gillade den redan då och när jag köpte den för ett tag sedan blev jag lite förvånad över att den funkade även idag.
Dessutom är det lite extra roligt att se en ung, kåt JC. Redan här får han lite små utbrott och man kan tyda en kommande Ace Ventura bakom Mark Kendall. Bra film. Me like.
Mark Kendall: Um, guys... What was that all about in the showers?
Jamie: She said we had to check your inner thigh for marks!
Mark Kendall: You could have just asked.
Jamie: Oh my god... That means we liked it!
Russ: No... no!
Jamie: That's it. We're homos! We're rump-rangers!
Gillar du det här så kommer du att tjoa och tjimma till:
Fright Night och Vamp
Om inte, så kanske du borde kolla in:
Kanske något som inte har med vampyrer att göra. Kolla in Glimmer Man vettja. Garanterat rolig.
Helgnöje: Superstition (1982)
Manus: Bret Thompson Plate, Michael O. Sajbel, Galen Thompson och Brad White
Regi: James W. Roberson
Titta vad PJ var vänlig nog att låna ut till mig: Superstition! Det här var längesedan det vill jag lova. Nu när den ligger här i mitt hem så känns det ungefär som en gammal polare är på besök. Riktigt trevligt faktiskt.
Jag såg den här på en totalt sönderklippt VHS när jag var liten och trots det så skrämde den mig till den grad att jag gav fartranden ett ansikte... nej riktigt så var det väl inte, men rädd var jag.
Hur som helst, jag hade tänkt se den i helgen och återkommer med en recension så fort jag bara kan
Ha det bäst allihopa.
Allamagoosalum
Jag såg den här på en totalt sönderklippt VHS när jag var liten och trots det så skrämde den mig till den grad att jag gav fartranden ett ansikte... nej riktigt så var det väl inte, men rädd var jag.
Hur som helst, jag hade tänkt se den i helgen och återkommer med en recension så fort jag bara kan
Ha det bäst allihopa.
Allamagoosalum
Och vad hade jag förväntat mig av den här filmen då? Ja åtminstone en stor dos ondska och en enorm portion jävlaranamma.
Fick jag det då?
Njaaa, inte riktigt. Jag fick en deciliter 80-talsfrillor och två matskedar mustasch. Det var lite tråkigt, jag kunde ju haft tur och det hade varit tvärtom. Mustasch på film är inte helt fel. Jag önskar att jag kunde odla en men jag har en sådan för jävla ful skäggväxt. Med en vanställd "musch" ovanför min läpp skulle jag få ett utseende som bara en mor kunde älska. Fast det kanske är värt det? Jag borde nog skaffa en nu när jag tänker på det...
Ojdå, vilket sidospår jag halkade in på. Varför gjorde jag det? Det måste vara för att jag har saknat dig, det var ju ett tag sedan vi sågs.
Hur som helst, Superstition gjorde mig lite besviken och astarot, jag läste ditt inlägg alldeles försent och nu är skadan redan skedd. Mina förväntningar var av nyårsrakethöga proportioner.
Men nu ska jag inte bara skylla på filmen, som vanligt hade jag, min korkhjärna, snurrat till det och redan i början av filmen så blev jag förvirrad. Jag hade fått för mig att den började med självaste häxan på bålet, men så var det ju icket.
Det började i nutid med ett hånglande par i en bil, föga anade jag att den scenen som jag trodde jag skulle få se var en timme och tio minuter bort... Bummer, säger jag bara.
"Men hörru" säger du du och tittar sådär föraktfullt på mig, exakt på det där sättet som alla människor gör när dom får syn på mig. "Hur schysst är du då? Här är PJ snäll och lånar ut en film till dig och du tackar honom genom att såga den på din skitblogg. Du är då en fan till att vara otacksam."
"Inte då", svarar jag och inser att jag har drabbats av framfall, "han har fått filmen av mig i julklapp, eller om det var när han fyllde år. Han kan även ha fått den när jag hade varit dum mot honom och hade dåligt samvete och försökte köpa tillbaka hans vänskap. Men PJ funkar det varenda gång. Och som jag ser på saken så är jag delägare till filmen och då skriver jag vad jag vill."
Men vad i hela friden är det som händer? Sidospåren tyckas aldrig ta slut under denna makabra dag. Är du full? Okej, nu avslutar vi det här innan jag råkar ut för en härdsmälta. För dig som inte har sett den drar jag handlingen lite kort, sen drickar vi kaffe.
Ni andra kan sluta läsa här.
Superstition handlar om en familj betsående av en ung grabb, två tonårsflickor (snygga frillor), en mamma och en smygsupande pappa. Och det här var faktiskt lite roligt. Pappan såg ut som, om du tänker dig att Timothy Dalton och Burt Reynolds fick en son tillsammans, och den här mycket olycklige sonen växte upp under väldigt hårda förhållanden - härdad av väder, vind och motgångar, ja, då har du pappan i Superstitionfamiljen. Kanon, eller hur?
Den här glada skaran av människor flyttar in i ett hus och snart är de inte så glada längre. Fast egentligen var de inte så glada från första början, men strunt i det, för snart dör folk. Det är nämligen så att en häxa härjar runt husknutarna. Och det är en hel del som hon mördar, hantverkare, hillbillys och familjemedlemmar. Lägg även till fem teskedar logiska luckor och du har Superstition som i en liten ask.
Den var inte tokdålig direkt, men inte hellr så vidare bra. Men än en gång så vill jag påpeka att jag hade så enormt höga förväntningar. Så det är helt och hållet mitt fel, det erkänner jag.
För dig som inte har sett den så kan den vara värd att kolla in. Häxor på film är inte så dumt ändå.
Ojdå, vilket sidospår jag halkade in på. Varför gjorde jag det? Det måste vara för att jag har saknat dig, det var ju ett tag sedan vi sågs.
Hur som helst, Superstition gjorde mig lite besviken och astarot, jag läste ditt inlägg alldeles försent och nu är skadan redan skedd. Mina förväntningar var av nyårsrakethöga proportioner.
Men nu ska jag inte bara skylla på filmen, som vanligt hade jag, min korkhjärna, snurrat till det och redan i början av filmen så blev jag förvirrad. Jag hade fått för mig att den började med självaste häxan på bålet, men så var det ju icket.
Det började i nutid med ett hånglande par i en bil, föga anade jag att den scenen som jag trodde jag skulle få se var en timme och tio minuter bort... Bummer, säger jag bara.
"Men hörru" säger du du och tittar sådär föraktfullt på mig, exakt på det där sättet som alla människor gör när dom får syn på mig. "Hur schysst är du då? Här är PJ snäll och lånar ut en film till dig och du tackar honom genom att såga den på din skitblogg. Du är då en fan till att vara otacksam."
"Inte då", svarar jag och inser att jag har drabbats av framfall, "han har fått filmen av mig i julklapp, eller om det var när han fyllde år. Han kan även ha fått den när jag hade varit dum mot honom och hade dåligt samvete och försökte köpa tillbaka hans vänskap. Men PJ funkar det varenda gång. Och som jag ser på saken så är jag delägare till filmen och då skriver jag vad jag vill."
Men vad i hela friden är det som händer? Sidospåren tyckas aldrig ta slut under denna makabra dag. Är du full? Okej, nu avslutar vi det här innan jag råkar ut för en härdsmälta. För dig som inte har sett den drar jag handlingen lite kort, sen drickar vi kaffe.
Ni andra kan sluta läsa här.
Superstition handlar om en familj betsående av en ung grabb, två tonårsflickor (snygga frillor), en mamma och en smygsupande pappa. Och det här var faktiskt lite roligt. Pappan såg ut som, om du tänker dig att Timothy Dalton och Burt Reynolds fick en son tillsammans, och den här mycket olycklige sonen växte upp under väldigt hårda förhållanden - härdad av väder, vind och motgångar, ja, då har du pappan i Superstitionfamiljen. Kanon, eller hur?
Den här glada skaran av människor flyttar in i ett hus och snart är de inte så glada längre. Fast egentligen var de inte så glada från första början, men strunt i det, för snart dör folk. Det är nämligen så att en häxa härjar runt husknutarna. Och det är en hel del som hon mördar, hantverkare, hillbillys och familjemedlemmar. Lägg även till fem teskedar logiska luckor och du har Superstition som i en liten ask.
Den var inte tokdålig direkt, men inte hellr så vidare bra. Men än en gång så vill jag påpeka att jag hade så enormt höga förväntningar. Så det är helt och hållet mitt fel, det erkänner jag.
För dig som inte har sett den så kan den vara värd att kolla in. Häxor på film är inte så dumt ändå.
Film på DVD: Lake Placid (1999)
Manus: David E. Kelley
Regi: Steve Miner
Och här kommer en krokodilkomedi som jag helt enkelt inte kan få nog av. Lake Placid mina damer och herrar. Den är skriven av TV mogulen David E. Kelley, du vet, han som har gjort alla serier som går på TV: Boston Legal, Boston Public, Ally McBeal, Chicago Hope, ja, du ser ju vart det är på väg. Det jag menar är att, det är när dessa serier visas på TV som du sakta reser dig ur soffan och väser "fuck it, jag ser en film istället." Eller hur? Fast nu när jag tänker på det så är Boston Legal ganska rolig.
Nåväl, om du inte har sett den här men har planer på att köpa/hyra den så ska du tänka på att det är en komedi. Du kan inte inhandla den och tro att du just har köpt en "Jaws" i krokodilkropp. För då lär besvikelsen vara stor.
Lake Placid handlar om en hysteriskt stor krokodil som bor i en sjö i New England (tror jag) och äter det mesta i sin väg. Bra va! Bridget Fonda spelar Kelly Scott, en forskare som just har blivit dumpad av sin kille och chef, bör jag tillägga. Snubben, hennes ex kille alltså, chefen, vill att hon ska åka till Lake Placid för att undersöka något skumt som är på "G." Något som hon finner mindre roligt eftersom hon hatar naturen mest av allt.
Sagt och gjort, efter vilda protester så åker hon ut i urskogen och träffar på skogvaktaren Jack Wells, som spelas av Bill Pullman och ganska snart står de öga mot öga med vår fantastiska krokodil. Och fortare än du hinner säga "Pussycat Dolls" dyker Oliver Platt upp som en väldigt skruvad karaktär. Tokskratt garanteras. Annars ger jag dig ett kokstryk.
Utgåvan då, hur är den? En "making of" och en "on location" och lite trailers. Kanske inte den mest proppfulla utgåvan i världen men det duger. Se den här. Kan du lova mig det?
Sheriff Hank Keough: Who are you?
Hector Cyr: Hector Cyr, I said it once, lemme know when it sinks in, OK?
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Jaws och Alligator och kanske något som Steve Minor har gjort tidigare - Fredagen den 13:e del 2 kanske, vad tror du om det?
Om inte, så bör du kolla in:
Kanske Blood Trails vore något? Eller Alla Älskar Alice...
Nåväl, om du inte har sett den här men har planer på att köpa/hyra den så ska du tänka på att det är en komedi. Du kan inte inhandla den och tro att du just har köpt en "Jaws" i krokodilkropp. För då lär besvikelsen vara stor.
Lake Placid handlar om en hysteriskt stor krokodil som bor i en sjö i New England (tror jag) och äter det mesta i sin väg. Bra va! Bridget Fonda spelar Kelly Scott, en forskare som just har blivit dumpad av sin kille och chef, bör jag tillägga. Snubben, hennes ex kille alltså, chefen, vill att hon ska åka till Lake Placid för att undersöka något skumt som är på "G." Något som hon finner mindre roligt eftersom hon hatar naturen mest av allt.
Sagt och gjort, efter vilda protester så åker hon ut i urskogen och träffar på skogvaktaren Jack Wells, som spelas av Bill Pullman och ganska snart står de öga mot öga med vår fantastiska krokodil. Och fortare än du hinner säga "Pussycat Dolls" dyker Oliver Platt upp som en väldigt skruvad karaktär. Tokskratt garanteras. Annars ger jag dig ett kokstryk.
Utgåvan då, hur är den? En "making of" och en "on location" och lite trailers. Kanske inte den mest proppfulla utgåvan i världen men det duger. Se den här. Kan du lova mig det?
Sheriff Hank Keough: Who are you?
Hector Cyr: Hector Cyr, I said it once, lemme know when it sinks in, OK?
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Jaws och Alligator och kanske något som Steve Minor har gjort tidigare - Fredagen den 13:e del 2 kanske, vad tror du om det?
Om inte, så bör du kolla in:
Kanske Blood Trails vore något? Eller Alla Älskar Alice...
Film på DVD: House Of 1000 Corpses (2003)
Manus: Rob Zombie
Regi: Rob Zombie
När min femårige son vaknade imorse så var hans första ord "pappa jag vill lyssna på Rob Zombie." Hur kan man neka till det? Han är nämligen inne i en Rob Zombie period och är fullkomligt galen i hans musik. Nu vet jag inte om det är bra eller dåligt. Vad tror du? Hans filmer har han däremot inte sett ännu. Han får vänta åtminstone tio - femtom år med det, jag menar, tänk om han blir som jag - det vore ju riktigt illa.
Första gången jag såg House Of 1000 Corpses var hemma hos Re-Animator Anders, och det som får mig att ligga sömnlös på nätterna är att jag vet inte vad det var för utgåva. Förmodligen så var det superutgåvan, den som inte går att köpa längre. Och som vanligt sitter jag på den här alldagliga rövutgåvan. Den som går lös på 69 spänn. "Men det är ju bara att fråga honom", säger du samtidigt som du funderar på varför jag är spritt språngande näck och med bara en höger strumpa på min fot. "Aldrig i livet" svarar jag. "Jag vill inte veta". Nuff said. Vet du vad, eftersom jag har lite ont om tid idag så tänkte jag bara kopiera handlingen från Discshop's hemsida. Det är ju enkelt, smidigt och har ju funkat förut. Kom igen nu, jag ber om lite förståelse här, jag har ett hus att måla om.
"Fyra ungdomar är ute på en bilsemester tvärs genom USA längs öde landsvägar för att hitta annorlunda, lokala attraktioner till en bok. De stannar till för att tanka bilen vid något som kallas för Captain Spauldings Museum of Monsters and Madmen. Den märklige föreståndaren, Captain Spaulding själv, blir överlycklig över deras besök och tar dem genast med på en guidad tur genom ett spökhus där historiens mest ökända och ondskefulla seriemördare passerar revy.
Samtidigt som Spaulding berättar för dem om en lokal mördarlegenden rapporterar nyheterna om att fem unga cheerleaders spårlöst försvunnit i trakten. De fyra vännerna börjar känna obehag och ger sig av. Men de kommer inte speciellt långt eftersom deras bil går sönder. Och det är verkligen helt plats att få motorstopp på?"
Som sagt, jag gillar den här filmen, det är en hel del Motorsågsmasakrisch över det hela och jag tycker faktiskt att den är strået vassare än sin tvåa "The Devil's Rejects" som för övrigt inte är en dålig film, tvärtom, det är bara det att jag gillar den här mer.
Otis: I'm the one who brings the Christmas candy. Now tell me, who's your daddy? I'm the one who brings the devil's brandy.
Mother: Who's your daddy?
Otis: I'm the one who beats you when you're bad.
Baby: Who's your daddy?
Mother: Who's your daddy?
Otis: Come on, sweetie, give the old man some sugar.
Denise Willis: Daddy, Daddy.
Otis: And I'm the one who loves ya when you're fucking dead.
Gillar du det här så bör du tjoa och skrocka till:
Motorsågsmassakern och The Devil's Rejects och Wrong Turn.
Om inte, så bör du kolla in:
Då kanske du är ett fan av dessa Nu-metall skräckisar som förpestar land och rike: Scream och dylikt. Kör på det vettja... Eller kanske en thriller, Cold Creek Manor är ju riktigt usel.
Första gången jag såg House Of 1000 Corpses var hemma hos Re-Animator Anders, och det som får mig att ligga sömnlös på nätterna är att jag vet inte vad det var för utgåva. Förmodligen så var det superutgåvan, den som inte går att köpa längre. Och som vanligt sitter jag på den här alldagliga rövutgåvan. Den som går lös på 69 spänn. "Men det är ju bara att fråga honom", säger du samtidigt som du funderar på varför jag är spritt språngande näck och med bara en höger strumpa på min fot. "Aldrig i livet" svarar jag. "Jag vill inte veta". Nuff said. Vet du vad, eftersom jag har lite ont om tid idag så tänkte jag bara kopiera handlingen från Discshop's hemsida. Det är ju enkelt, smidigt och har ju funkat förut. Kom igen nu, jag ber om lite förståelse här, jag har ett hus att måla om.
"Fyra ungdomar är ute på en bilsemester tvärs genom USA längs öde landsvägar för att hitta annorlunda, lokala attraktioner till en bok. De stannar till för att tanka bilen vid något som kallas för Captain Spauldings Museum of Monsters and Madmen. Den märklige föreståndaren, Captain Spaulding själv, blir överlycklig över deras besök och tar dem genast med på en guidad tur genom ett spökhus där historiens mest ökända och ondskefulla seriemördare passerar revy.
Samtidigt som Spaulding berättar för dem om en lokal mördarlegenden rapporterar nyheterna om att fem unga cheerleaders spårlöst försvunnit i trakten. De fyra vännerna börjar känna obehag och ger sig av. Men de kommer inte speciellt långt eftersom deras bil går sönder. Och det är verkligen helt plats att få motorstopp på?"
Som sagt, jag gillar den här filmen, det är en hel del Motorsågsmasakrisch över det hela och jag tycker faktiskt att den är strået vassare än sin tvåa "The Devil's Rejects" som för övrigt inte är en dålig film, tvärtom, det är bara det att jag gillar den här mer.
Otis: I'm the one who brings the Christmas candy. Now tell me, who's your daddy? I'm the one who brings the devil's brandy.
Mother: Who's your daddy?
Otis: I'm the one who beats you when you're bad.
Baby: Who's your daddy?
Mother: Who's your daddy?
Otis: Come on, sweetie, give the old man some sugar.
Denise Willis: Daddy, Daddy.
Otis: And I'm the one who loves ya when you're fucking dead.
Gillar du det här så bör du tjoa och skrocka till:
Motorsågsmassakern och The Devil's Rejects och Wrong Turn.
Om inte, så bör du kolla in:
Då kanske du är ett fan av dessa Nu-metall skräckisar som förpestar land och rike: Scream och dylikt. Kör på det vettja... Eller kanske en thriller, Cold Creek Manor är ju riktigt usel.
Fim på DVD: Haute Tension (2003)
Manus: Alexandre Aja och Grégory Levasseur
Regi: Alexandre Aja
VARNING: LITE AV EN SPOILER!!!
Det här är Right up my alley! Haute Tension, eller Switchblade Romance om du så föredrar, är det våldsammaste jag har sett på år och dar.
"Ja, men då har du inte sett så mycket skräck heller", säger du och tittar på mig och tänker men hur högt kan en människa ha sitt hårfäste egentligen, det där är ju löjligt. Men nu lugnar vi ner oss innan det blir bråk, för Haute Tension sitter som ett finger i ögat i en krogkö en lördagkväll.
Den handlar alltså om en oljebaron, J.R. Ewing heter han och bor på ett ställe som heter South Fork, och tillsammans med sin fru Sue Ellen så... Va, hur shockad blev du nu då, ha, du såg aldrig det där fulslaget komma, eller hur?
Allvarligt nu, lägg av, det är du som får mig att spåra ur. Den handlar om två polers, Marie och Alex, kvinnor, tillägger jag av någon underlig anledning, som åker hem till Alex föräldrar för att plugga. Det är väl kanske inte världens smartaste sak att göra. Hur som helst, de hinner inte mer än fram innan de får besök av en vilt främmande man som pustar och frustar och dräper hela familjen på ett väldigt bestialiskt sätt. En riktig Bad Mother med andra ord ;-) och slutligen tar han Alex till fånga och Marie ska då rädda henne. Huvva!!
Det var väldigt längesedan jag såg en film som faktiskt fick mig att må dåligt av allt våld, kalla mig gärna mjukis, men den här fick mig att må illa. I många slashers vet man oftast litegrann om mördaren och till en viss del bakomliggande sociala faktorer till varför han/hon beter sin som de gör. Men inte här, sir no sir, här stövlar mördaren in och bara sätter igång med knivandet, mördandet, pustandet, frustandet och dödandet. Varför? Sånt är ju osportsligt.
Filmens första timme är bland det bästa jag har sett just när det kommer till slashers, men sen ska det knorras och tvistas och mycket faller med det - tråkigt om du frågar mig. Varför kunde de inte bara ha kört på som de gjorde från början. Då hade den här varit klockren. Vem ska man skylla på? M. Night Shyamalan tror jag.
Utgåvan som sådan är väl inte så mycket att hurra för. Du har möjlighet att se den med originalspråket (yes, den är fransk) eller en dubbad version. Alltså, på engelska. Men sen är det inte så mycket mer, fast det gör inget. Jag lovar dig, när du har set den här så kommer du inte att slå ihop dina handflator och utbrista hurtigt "Japp, det var det, nu plöjer vi extramaterialet." Nej, du kommer att sitta där med en stor klump i magen och undra vad fan det är du just har sett.
En annan sak som jag måste fråga, nu när jag ändå sitter här, har du läst Dean R. Koontz bok "Psykopaten?" För Haute Tension måste vara baserat på den boken. Likheterna är alldeles för många, ja om man bortser från slutet då förstås. Men jag har inte läst om det någonstans, fast det är klart, så mycket har jag inte letat heller.
Det här är Right up my alley! Haute Tension, eller Switchblade Romance om du så föredrar, är det våldsammaste jag har sett på år och dar.
"Ja, men då har du inte sett så mycket skräck heller", säger du och tittar på mig och tänker men hur högt kan en människa ha sitt hårfäste egentligen, det där är ju löjligt. Men nu lugnar vi ner oss innan det blir bråk, för Haute Tension sitter som ett finger i ögat i en krogkö en lördagkväll.
Den handlar alltså om en oljebaron, J.R. Ewing heter han och bor på ett ställe som heter South Fork, och tillsammans med sin fru Sue Ellen så... Va, hur shockad blev du nu då, ha, du såg aldrig det där fulslaget komma, eller hur?
Allvarligt nu, lägg av, det är du som får mig att spåra ur. Den handlar om två polers, Marie och Alex, kvinnor, tillägger jag av någon underlig anledning, som åker hem till Alex föräldrar för att plugga. Det är väl kanske inte världens smartaste sak att göra. Hur som helst, de hinner inte mer än fram innan de får besök av en vilt främmande man som pustar och frustar och dräper hela familjen på ett väldigt bestialiskt sätt. En riktig Bad Mother med andra ord ;-) och slutligen tar han Alex till fånga och Marie ska då rädda henne. Huvva!!
Det var väldigt längesedan jag såg en film som faktiskt fick mig att må dåligt av allt våld, kalla mig gärna mjukis, men den här fick mig att må illa. I många slashers vet man oftast litegrann om mördaren och till en viss del bakomliggande sociala faktorer till varför han/hon beter sin som de gör. Men inte här, sir no sir, här stövlar mördaren in och bara sätter igång med knivandet, mördandet, pustandet, frustandet och dödandet. Varför? Sånt är ju osportsligt.
Filmens första timme är bland det bästa jag har sett just när det kommer till slashers, men sen ska det knorras och tvistas och mycket faller med det - tråkigt om du frågar mig. Varför kunde de inte bara ha kört på som de gjorde från början. Då hade den här varit klockren. Vem ska man skylla på? M. Night Shyamalan tror jag.
Utgåvan som sådan är väl inte så mycket att hurra för. Du har möjlighet att se den med originalspråket (yes, den är fransk) eller en dubbad version. Alltså, på engelska. Men sen är det inte så mycket mer, fast det gör inget. Jag lovar dig, när du har set den här så kommer du inte att slå ihop dina handflator och utbrista hurtigt "Japp, det var det, nu plöjer vi extramaterialet." Nej, du kommer att sitta där med en stor klump i magen och undra vad fan det är du just har sett.
En annan sak som jag måste fråga, nu när jag ändå sitter här, har du läst Dean R. Koontz bok "Psykopaten?" För Haute Tension måste vara baserat på den boken. Likheterna är alldeles för många, ja om man bortser från slutet då förstås. Men jag har inte läst om det någonstans, fast det är klart, så mycket har jag inte letat heller.
Le Tueur: You drive a woman crazy. You little slut
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
The Hills Have Eyes och The Descent.
Om inte, så bör du kolla in:
Scream och I Know What You Did Last Summer och Urban Legends.
Kommande film
Yes!! Nu är han tillbaka, passa dig. Så du tänker alltså ligga i sovsäck utanför biografen bara för att få tag på en biljett? Well, maka efter dammit för jag tänker också göra det, bara för att First Blood var så otroligt bra - och fortfarande är, thank you very much.
Men du, kolla in trailern. Den här gången är han ju arg:
http://www.youtube.com/watch?v=L4ZeAhWMFNw
Va, vad säger du? Våldsamt värre, eller hur?
Men du, kolla in trailern. Den här gången är han ju arg:
http://www.youtube.com/watch?v=L4ZeAhWMFNw
Va, vad säger du? Våldsamt värre, eller hur?
Film på DVD: The Descent (2005)
Manus: Neil Marshall
Regi: Neil Marshall
När jag bli rik så tänker jag resa en tolv meter hög staty av Neil Marshall på min tomt. Jag menar, först gav han oss Dog Soldiers, en fantastisk varulvsfilm och sen laddade han raskt om och levererade The Descent.
Och vad finns det att säga om den här då? Jag vet faktiskt inte. Vilken film! Det är snudd på att jag vill rusa från tangentbordet just nu och se den för femte gången. Jag kan inte få nog av den här.
För ett par månader sedan så var jag och inhandlade ett nytt ljudsystem, en projektor och en 106" duk. Och med en stor hjälp an Re-Animator Anders (som vanligt, hade jag inte honom så låg jag i fortfarande storgråtande i fosterställning och hela mitt filmrum nerpackat i kartonger) så fick jag allt uppmonterat precis som jag ville ha det.
Nåväl, efter att ha fått allt på plats så var det då dags att se film. Men vilken av mina filmer skulle jag se först?
Needless to say - The Descent förstås.
Trots att jag hade sett den fyra gånger innan så satt den ändå som en pungspark på midsommarkvällen. Det är fortfarande vissa scener som får mig att hoppa till och skrika. För bövelen, jag sitter och skriker nu när jag skriver detta.
Och handlingen då? Du, det här är Girl Power på hög nivå, nu knycker jag texten från Discshop, rakt av bara, jag har en hemtenta att finslipa och har därför lite ont om tid:
Och vad finns det att säga om den här då? Jag vet faktiskt inte. Vilken film! Det är snudd på att jag vill rusa från tangentbordet just nu och se den för femte gången. Jag kan inte få nog av den här.
För ett par månader sedan så var jag och inhandlade ett nytt ljudsystem, en projektor och en 106" duk. Och med en stor hjälp an Re-Animator Anders (som vanligt, hade jag inte honom så låg jag i fortfarande storgråtande i fosterställning och hela mitt filmrum nerpackat i kartonger) så fick jag allt uppmonterat precis som jag ville ha det.
Nåväl, efter att ha fått allt på plats så var det då dags att se film. Men vilken av mina filmer skulle jag se först?
Needless to say - The Descent förstås.
Trots att jag hade sett den fyra gånger innan så satt den ändå som en pungspark på midsommarkvällen. Det är fortfarande vissa scener som får mig att hoppa till och skrika. För bövelen, jag sitter och skriker nu när jag skriver detta.
Och handlingen då? Du, det här är Girl Power på hög nivå, nu knycker jag texten från Discshop, rakt av bara, jag har en hemtenta att finslipa och har därför lite ont om tid:
Efter en tragisk olycka återförenas sex vänner för en grottexpedition. Men tjejernas äventyr förvandlas till en mardröm när deras väg ut blockeras av ett stenras och de blir fångar i underjorden. Ingen vet var de befinner sig och deras enda hopp för överlevnad är att hitta en ny utväg. Men de är inte ensamma? Blodtörstiga monster lurar i mörkret och tjejerna har plötsligt förvandlats till lovliga byten. Men när gamla hemligheter avslöjas och lojalitet sätts på prov,inser tjejerna den hemska sanningen att förutom monster fruktar de även varandra!?
Nu är jag inte så säker på att vi ska hänga upp oss på lojalitet och att de även fruktar varandra. Det är ändå petitesser om man tänker på vad det är som de möter där nere i mörkret. Det här är så underbart bra. Första gången jag såg den kom jag på mig själv med att sitta och tänka, när halva filmen hade gått "måtte dom inte schabbla bort det här nu, fortsätt såhär, fortsätt såhär." Och det gör den. Den är bra rakt igenom, något som jag tycker är ganska ovanligt i dagens filmer.
Utgåvan är lika bra som filmen - jag köpte dubbeldiscaren med hur mycket bearnaise som helst, det är kommentatorspår, The making of The Descent, förlängda och bortklippta scener, out takes, biografier, bildgalleri, trailers och storyboards. Med andra ord: Mumma.
Det är lite roligt när man har sett den här ett par gånger och dessutom på storbild, då kan man se äckelmonstren lite här och var innan hela helvetet brakar lös. Och sånt gillar vi.
Som vanligt tycker jag att du borde köpa den här. Och om du saknar någon att se den med så hakar jag gärna på. Eller varför inte se den hos mig. Kom förbi nu då, jag struntar i tentan och fixar lite kaffe. Kanon!
Sam: Trying to set this watch is impossible, the buttons are to fucking small.
Holly: Why do you wear that thing anyway ?
Sam: My boyfriend gave it to me, it's sentimental.
Holly: It's fucking mental, any guy who'd give that to me i'd dump him on the spot.
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Det är svårt att toppa den här, men jag skulle gissa på Switchblade Romance och House Of 1000 Corpses och Wrong Turn och Dog Soldiers.
Om inte, så bör du kolla in:
Åh vad svårt, ehh Silent Hill kanske, och Doom
Film på LaserDisc: Poltergeist (1982)
Manus: Steven Spielberg, Michael Grais och Mark Victor
Regi: Tobe Hooper
Och här kommer en handfull spökfilm! Vad tycker du om den här då? Som du redan vet så är Poltergeist regisserad av den gamle, men ännu ojämnare Tobe Hooper. Han har ju gjort en del bra må jag då säga. Dessvärre ligger han bakom en hel del skit också.
Men nu ska vi inte ligga sömnlösa över Tobbes (jo, i mitt hem kallas han för det) levnadsbana. Nu ska vi bara koncentrera oss på filmjäveln.
Poltergeist skrämde mig halvt från vettet när jag var barn, jag lovar. Jag kommer ihåg när min mamma hade hyrt den på VHS och av någon underlig anledning så fick jag se den. Idag är jag bara tacksam att hon makade efter i soffan - då, för tusen år sedan och när jag satt chockskadad i (mammas knä) soffan och hade sett den, misstänker jag att jag inte var lika tacksam.
Den handlar alltså om en familj som en dag får besök av poltergeist. Det hela börjar som sköna "prank", men ganska snart så går det överstyr och dottern, Carol Anne (hette hon det? Det var länge sedan jag såg den) sugs in i TV:n och resten av familjen går, förståeligt nog, bananas över detta.
Men frukta ej min kära vän. Fortare än du hinner säga "Jag tror jag just svalde snusen", så knallar det in en söt liten teskedsgumma-liknande kvinna med heliumröst in i huset.
Och hon kan det här med spöken alltså. Det är hennes melodi helt enkelt. Ungefär som jag, fast jag vet ingenting om spöken. Jag har bara en heliumröst.
Den här filmen är bra, och har du fobi mot onda äckliga clowndockor så lär det inte bli bättre när du ser den här.
Eftersom jag har den på Laser så är det snålt med extramaterial, och jag vet inte hur utgåvan på DVD är. Om det är någon som har den så får ni gärna berätta om det är något gott på den.
Hur som helst, om du inte har sett eller har den här i din samling så rekommenderar jag den. Varmt.
Tangina: It lies to her. It tells her things only a child can understand. It's been using her to restrain the others. To her, it simply is another child. To us, it is The Beast.
Men nu ska vi inte ligga sömnlösa över Tobbes (jo, i mitt hem kallas han för det) levnadsbana. Nu ska vi bara koncentrera oss på filmjäveln.
Poltergeist skrämde mig halvt från vettet när jag var barn, jag lovar. Jag kommer ihåg när min mamma hade hyrt den på VHS och av någon underlig anledning så fick jag se den. Idag är jag bara tacksam att hon makade efter i soffan - då, för tusen år sedan och när jag satt chockskadad i (mammas knä) soffan och hade sett den, misstänker jag att jag inte var lika tacksam.
Den handlar alltså om en familj som en dag får besök av poltergeist. Det hela börjar som sköna "prank", men ganska snart så går det överstyr och dottern, Carol Anne (hette hon det? Det var länge sedan jag såg den) sugs in i TV:n och resten av familjen går, förståeligt nog, bananas över detta.
Men frukta ej min kära vän. Fortare än du hinner säga "Jag tror jag just svalde snusen", så knallar det in en söt liten teskedsgumma-liknande kvinna med heliumröst in i huset.
Och hon kan det här med spöken alltså. Det är hennes melodi helt enkelt. Ungefär som jag, fast jag vet ingenting om spöken. Jag har bara en heliumröst.
Den här filmen är bra, och har du fobi mot onda äckliga clowndockor så lär det inte bli bättre när du ser den här.
Eftersom jag har den på Laser så är det snålt med extramaterial, och jag vet inte hur utgåvan på DVD är. Om det är någon som har den så får ni gärna berätta om det är något gott på den.
Hur som helst, om du inte har sett eller har den här i din samling så rekommenderar jag den. Varmt.
Tangina: It lies to her. It tells her things only a child can understand. It's been using her to restrain the others. To her, it simply is another child. To us, it is The Beast.
Gillar du den här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Poltergeist II kanske, och Amityville Horror eller varför inte Ghostbusters eller The Changeling.
Om inte, så bör du kolla in:
Du kanske inte är ett fan av spökfilmer. Är det så? Ja men kanske en slasher borde ligga min gode herre i smaken. Halloween kanske. Eller en cowbojsare, Pale Rider kanske. Eller varför inte en vampyrfilm. Salem's Lot passar nog bra till vinet som du just inhandlat.
Film på DVD: The Prowler (1981)
Manus: Neal F. Barbera och Glenn Leopold
Regi: Joseph Zito
"Walking through the city, looking oh so pretty,
I've just got to find my waaaa-aa-aay
See the ladies flashing, all there legs and lashes
I've just got to find my waaaa-aa-aay"
Tjoss! Trudelutten med Maiden bjussar jag på. Den har dessvärre inget med filmen att göra. Inte vad jag vet i alla fall.
Det här är en superbra slasher av absolut högsta kaliber. Tom Savini har gjort effekterna och det är samma regissör som gjorde Fredagen den 13:e del 4.
Vill du veta mer?
Nähäpp! Skit i det då.
Det här är en superbra slasher av absolut högsta kaliber. Tom Savini har gjort effekterna och det är samma regissör som gjorde Fredagen den 13:e del 4.
Vill du veta mer?
Nähäpp! Skit i det då.
Kommande Film
Manus: Rob Zombie, John Carpenter (manus 1978) och Debra Hill (manus 1978)
Regi: Rob Zombie
Jag kom ihåg när jag såg House Of 1000 Corpses för första gången. Det var på en flimrig VHS kassett som var en kopia av en kopia av en kopia... Nej jag skojar bara. Ge dig nu.
House Of 1000 Corpses gillar jag skarpt och första gången jag såg den så blev jag väldigt positivt överraskad. Den satt som en kimura i månskenet. The Devil's Rejects var jag inte lika imponerad över - visst den var ju bra och så, men inte som dess föregångare. (Lugn bara, tids nog kommer även dom upp på bloggen)
Hur som helst, Rob Zombie's remake på Halloween. Vad tror du om den? Personligen så längtar jag. Sen kan man ju alltid diskutera om det är en nödvändig remake men det är en diskussion som vi kan ta efter att ha sett den här.
Tänker du se den här versionen av Halloween? Eller gör du som en del andra och bojkottar den i vrede? Få höra nu, berätta för oss.
House Of 1000 Corpses gillar jag skarpt och första gången jag såg den så blev jag väldigt positivt överraskad. Den satt som en kimura i månskenet. The Devil's Rejects var jag inte lika imponerad över - visst den var ju bra och så, men inte som dess föregångare. (Lugn bara, tids nog kommer även dom upp på bloggen)
Hur som helst, Rob Zombie's remake på Halloween. Vad tror du om den? Personligen så längtar jag. Sen kan man ju alltid diskutera om det är en nödvändig remake men det är en diskussion som vi kan ta efter att ha sett den här.
Tänker du se den här versionen av Halloween? Eller gör du som en del andra och bojkottar den i vrede? Få höra nu, berätta för oss.
Kommande film
Manus: Dario Argento, Jace Anderson, Walter Fasano, Adam Gierasch och Peter Stormare. Ha! Där fick jag dig allt. Nej jag menade Simona Simonetti.
Regi: Dario Argento
"Men hallå där" säger du och stannar up mitt i katan som du håller på att göra. "Skulle inte du bara skriva om filmer som du har i din samling?"
"Sidospår baby" säger jag, "sidospår."
Först Suspiria, sedan Inferno ;-) och nu, den avslutande delen i Dario Argentos Triologi: The Mother Of Tears. Vad tror du om den? Personligen så känner jag att jag måste se om både Suspiria och Inferno. Jag menar, Suspiria har man ju klämt ett antal gånger, men Inferno? Jösses det var länge sen...
Argento har ju, jag gissar på de flesta av oss, en speciell plats i hjärtat. Han kan göra en film som man känner "njaaa, den var väl sådär", men Argento är ju alltid Argento. Har jag rätt, eller är du arg nu?
Hur som helst, jag längtar som bara den efter den här. Gör du det? Det absolut bästa vore ju att få klämma alla tre filmerna på en och samma kväll. Alla som är sugen på det räcker upp en hand. Så många?!! Då bokar vi det. När den här filmen släpps så tar vi en kväll som är tillägnad "De Tre Mödrarna".
Regi: Dario Argento
"Men hallå där" säger du och stannar up mitt i katan som du håller på att göra. "Skulle inte du bara skriva om filmer som du har i din samling?"
"Sidospår baby" säger jag, "sidospår."
Först Suspiria, sedan Inferno ;-) och nu, den avslutande delen i Dario Argentos Triologi: The Mother Of Tears. Vad tror du om den? Personligen så känner jag att jag måste se om både Suspiria och Inferno. Jag menar, Suspiria har man ju klämt ett antal gånger, men Inferno? Jösses det var länge sen...
Argento har ju, jag gissar på de flesta av oss, en speciell plats i hjärtat. Han kan göra en film som man känner "njaaa, den var väl sådär", men Argento är ju alltid Argento. Har jag rätt, eller är du arg nu?
Hur som helst, jag längtar som bara den efter den här. Gör du det? Det absolut bästa vore ju att få klämma alla tre filmerna på en och samma kväll. Alla som är sugen på det räcker upp en hand. Så många?!! Då bokar vi det. När den här filmen släpps så tar vi en kväll som är tillägnad "De Tre Mödrarna".
Film på DVD: Shogun Assassin (1980)
Manus: Kazuo Koike, Goseki Kojima, Robert Houston och David Weisman
Regi: Robert Houston
Svisch svosch... Kiiaaaaaiiiiiiii
Fort, ducka! Här kommer ett stycke samurajfilm. Och våldsamt värre är det dessutom.
Jag kommer ihåg när den här gick att hyra på VHS, då var den också från 18 år och omslaget såg ungefär likadant ut som det du tittar på nu. Åren gick och plötsligt gjorde "Re-Animator Anders" ett ryck, än idag så vet jag inte vad han gjorde (jag misstänker att det gjorde ont) och lyckades köpa filmen av vår lokala videouthyrare.
Och med det så hade jag hyrt den här filmen för sista gången. Och de kommande åren så fick jag bara höra av Re-Animator Anders hur otroligt bra den var och att den bara blev bättre och bättre.
Nåväl, sen kom DVD:n och resten är historia.
I det här fallet är det alltså de två första "Lone Wolf" filmerna "Sword Of Vengeance" och "Baby Cart And The River Styx" som är ihopklippta till en enda film - men nu råkar jag, host, host, ha hela serien på LaserDisc. Något som kommer upp här på bloggen i framtiden, men det tar vi då. Nu river vi av den här lite snabbt medan vi har tid.
Den handlar om Ogami Itto, en hårt arbetande och hedersam samuraj som sliter (nåja) för brödfödan. Men nu vill det sig så illa att Shogun är lite paranoid och smått crazy så han tycker det är en mycket bra idé att låta sina ninjas döda Ogami.
Inte så smart säger jag bara. Inte så smart.
Ninjakillarna misslyckas med sitt uppdrag - de dödar samurajens fru istället och han bestämmer sig för att hämnas.
Och det gör han. Med råge dessutom.
Om du inte har sett den här så tycker jag att du bör göra det ögonabums. Det är så mycket action att det är svårt att förstå. Jisses vad det klyvs och huggs och det blodas ner nånting så fruktansvärt. Dessutom så är blodet ljusrosa och sånt är aldrig helt fel. Det gillar till och med du. Erkänn.
Filmen är 80 minuter, kanske i kortaste laget, men det är 80 minuter av non-stop action. Som det står på omslaget: det är omöjligt att hålla räkningen på alla han svärdar ner. Han, den herrelösa samurajen alltså, går runt med sin son i en barnvagn av trä (ackompanjerad av lillkillens berättarröst) och hugger ner sina motståndare efter konstens alla alla regler. Det här är precis lika bra som du just inbillar dig. Jag skulle vilja påstå att det till och med är lite bättre.
DVD utgåvan innehåller inget nytt under solen. Någon trailer, ett bildgalleri och lite annat. Och sånt är ju alltid lite tråkigt men eftersom filmen är så underhållande så förlåter vi dem.
Daigoros berättarröst: Then, one night the Shogun sent his ninja spies to our house. They were supposed to kill my father, but they didn't. That was the night everything changed, forever. That was when my father left his samurai life and became a demon. He became an assassin, he walks the road of vengeance. And he took me with him. I don't remember most of this myself. I only remember the Shogun's ninja hunted us wherever we go. And the bodies falling. And the blood."
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Resten av serien då förstås och Versus.
Om inte, så bör du kolla in:
Hero och Crouching Tiger Hidden Dragon
Fort, ducka! Här kommer ett stycke samurajfilm. Och våldsamt värre är det dessutom.
Jag kommer ihåg när den här gick att hyra på VHS, då var den också från 18 år och omslaget såg ungefär likadant ut som det du tittar på nu. Åren gick och plötsligt gjorde "Re-Animator Anders" ett ryck, än idag så vet jag inte vad han gjorde (jag misstänker att det gjorde ont) och lyckades köpa filmen av vår lokala videouthyrare.
Och med det så hade jag hyrt den här filmen för sista gången. Och de kommande åren så fick jag bara höra av Re-Animator Anders hur otroligt bra den var och att den bara blev bättre och bättre.
Nåväl, sen kom DVD:n och resten är historia.
I det här fallet är det alltså de två första "Lone Wolf" filmerna "Sword Of Vengeance" och "Baby Cart And The River Styx" som är ihopklippta till en enda film - men nu råkar jag, host, host, ha hela serien på LaserDisc. Något som kommer upp här på bloggen i framtiden, men det tar vi då. Nu river vi av den här lite snabbt medan vi har tid.
Den handlar om Ogami Itto, en hårt arbetande och hedersam samuraj som sliter (nåja) för brödfödan. Men nu vill det sig så illa att Shogun är lite paranoid och smått crazy så han tycker det är en mycket bra idé att låta sina ninjas döda Ogami.
Inte så smart säger jag bara. Inte så smart.
Ninjakillarna misslyckas med sitt uppdrag - de dödar samurajens fru istället och han bestämmer sig för att hämnas.
Och det gör han. Med råge dessutom.
Om du inte har sett den här så tycker jag att du bör göra det ögonabums. Det är så mycket action att det är svårt att förstå. Jisses vad det klyvs och huggs och det blodas ner nånting så fruktansvärt. Dessutom så är blodet ljusrosa och sånt är aldrig helt fel. Det gillar till och med du. Erkänn.
Filmen är 80 minuter, kanske i kortaste laget, men det är 80 minuter av non-stop action. Som det står på omslaget: det är omöjligt att hålla räkningen på alla han svärdar ner. Han, den herrelösa samurajen alltså, går runt med sin son i en barnvagn av trä (ackompanjerad av lillkillens berättarröst) och hugger ner sina motståndare efter konstens alla alla regler. Det här är precis lika bra som du just inbillar dig. Jag skulle vilja påstå att det till och med är lite bättre.
DVD utgåvan innehåller inget nytt under solen. Någon trailer, ett bildgalleri och lite annat. Och sånt är ju alltid lite tråkigt men eftersom filmen är så underhållande så förlåter vi dem.
Daigoros berättarröst: Then, one night the Shogun sent his ninja spies to our house. They were supposed to kill my father, but they didn't. That was the night everything changed, forever. That was when my father left his samurai life and became a demon. He became an assassin, he walks the road of vengeance. And he took me with him. I don't remember most of this myself. I only remember the Shogun's ninja hunted us wherever we go. And the bodies falling. And the blood."
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Resten av serien då förstås och Versus.
Om inte, så bör du kolla in:
Hero och Crouching Tiger Hidden Dragon
Film på DVD: Camp Slaughter (2003)
Men va' fan?!
Helt seriöst mina vänner - igår när jag gick till brevlådan så... eller gick och gick, nu ljuger jag. Det var år sedan jag kunde strosa fritt till min brevlåda. Numera är det lynchstämning mot mig, alla grannar hatar mig så jag får köra Bo-Munthe-Sho-Kosugi-Ninja-Style när jag ska hämta in posten. Jag får trixa, hjula, göra kullerbyttor, stora luftsrpång ja till och med klättra på fasaderna ibland. Det är hårt. Om det inte vore för ninjadräkten så levde jag inte idag.
Men strunt i det nu. Nu ska ni få höra: Jag hämtade in posten, räkningar som vanligt, inkasso, fogden som är ute efter mig, en rättegång som jag skulle ha varit på men lyckades missa tiden, mer räkningar, tre hotbrev... nej jag skojar bara. Det var en helt vanlig post. Ungefär samma som du får, minus kärleksbreven då förstås, dom lyser med sin frånvaro. Däremot fick jag ett spännande vadderat kuvert - jag öppnade det och vad hade Ni skickat åt mig?
Camp Slaughter.
Utan avsändare.
Inplastad och betald.
Vem?
Varför?
Hur sover Ni om nätterna egentligen?
Helt seriöst nu: det här är så ondskefullt genialiskt så personen med den illasinnade, sjuka och förvridna hjärnan som har tänkt ut detta borde gjutas i guld. Jag kan inte annat än att buga mig för dig. Hatten av för dig min vän. Den satt som en machete i pannan. Jag lovar.
Så jag ägnade större delen av gårdagen till att spåra personen ifråga men det var ingen som ville erkänna, men till slut, efter insparkade dörrar, vilda slagsmål, hot, skottlossningar och en hysterisk biljakt fick jag tag på honom.
Stefan Brännlund.
Är den skyldige.
Hahaha, ja det var riktigt bra Stefan - jag ger mig. Du vinner.
När vi pratades vid igår så sa han "Men vadå, vi måste ju ha en Camp Slaughter kväll och kolla in extramaterialet och allt."
Så nu återstår den stora frågan: Alla som vill se Camp Slaughter räcker upp en hand?
Okej.
Då blir det en Camp Slaughter kväll då. Ni är alla välkomna hem till mig. Jag bjuder på chips.
(Pssst, du Stefan, jag råder dig att sova med ett öga öppet en lång tid framöver. Du vet när man vaknar mitt i natten och tror att det finns någon där, men det visar sig att man har inbillat sig allt. Nåväl, i ditt fall så kommer det att stämma. Jag kommer att göra ett hembesök... beware:)
Helt seriöst mina vänner - igår när jag gick till brevlådan så... eller gick och gick, nu ljuger jag. Det var år sedan jag kunde strosa fritt till min brevlåda. Numera är det lynchstämning mot mig, alla grannar hatar mig så jag får köra Bo-Munthe-Sho-Kosugi-Ninja-Style när jag ska hämta in posten. Jag får trixa, hjula, göra kullerbyttor, stora luftsrpång ja till och med klättra på fasaderna ibland. Det är hårt. Om det inte vore för ninjadräkten så levde jag inte idag.
Men strunt i det nu. Nu ska ni få höra: Jag hämtade in posten, räkningar som vanligt, inkasso, fogden som är ute efter mig, en rättegång som jag skulle ha varit på men lyckades missa tiden, mer räkningar, tre hotbrev... nej jag skojar bara. Det var en helt vanlig post. Ungefär samma som du får, minus kärleksbreven då förstås, dom lyser med sin frånvaro. Däremot fick jag ett spännande vadderat kuvert - jag öppnade det och vad hade Ni skickat åt mig?
Camp Slaughter.
Utan avsändare.
Inplastad och betald.
Vem?
Varför?
Hur sover Ni om nätterna egentligen?
Helt seriöst nu: det här är så ondskefullt genialiskt så personen med den illasinnade, sjuka och förvridna hjärnan som har tänkt ut detta borde gjutas i guld. Jag kan inte annat än att buga mig för dig. Hatten av för dig min vän. Den satt som en machete i pannan. Jag lovar.
Så jag ägnade större delen av gårdagen till att spåra personen ifråga men det var ingen som ville erkänna, men till slut, efter insparkade dörrar, vilda slagsmål, hot, skottlossningar och en hysterisk biljakt fick jag tag på honom.
Stefan Brännlund.
Är den skyldige.
Hahaha, ja det var riktigt bra Stefan - jag ger mig. Du vinner.
När vi pratades vid igår så sa han "Men vadå, vi måste ju ha en Camp Slaughter kväll och kolla in extramaterialet och allt."
Så nu återstår den stora frågan: Alla som vill se Camp Slaughter räcker upp en hand?
Okej.
Då blir det en Camp Slaughter kväll då. Ni är alla välkomna hem till mig. Jag bjuder på chips.
(Pssst, du Stefan, jag råder dig att sova med ett öga öppet en lång tid framöver. Du vet när man vaknar mitt i natten och tror att det finns någon där, men det visar sig att man har inbillat sig allt. Nåväl, i ditt fall så kommer det att stämma. Jag kommer att göra ett hembesök... beware:)
Film på DVD: Freeway (1996)
Manus: Matthew Bright
Regi: Matthew Bright
"Är den här bra?" Frågar du medan du oroar dig över min enormt stora näsa. Hur många dammråttor ryms i den där stora stöveln? Tänker du.
"You damn right den är bra." Svarar jag medan jag slår undan din hand. Ge fan i det där, vad håller du på med? Varför ska du fingra på min näsa? Jag behöver inte dina fingeravtryck på den. Ibland skrämmer du mig, vet du det?
Reese Witherspoon som rödluvan och Kiefer Sutherland som vargen kan det vara nåt för monsieur?
Det här är en jäkligt skruvad version av rödluvan och vargen - jag lovar. Witherspoon spelar Vanessa, en 15-årig tjej med attityd. Hon bor hemma hos sin tjackpundande, prostituerade mamma och hennes ännu äckligare kille.
En dag plockar polisen hennes nyårsraket-höga mamma och i samma veva befinner sig Vanessa i hemmet, hennes scumbag till styvfarsa försöker då våldta henne, vilket visar sig inte är världens smartaste sak att göra och det hela leder till att socia blir inkopplat och Vanessa hamnar i deras klor.
Är du med så långt eller har du blivit förnedrad på de föregående 14 raderna? Inte! Aw'righty then, då fortsätter vi: Vanessa har fått för sig att den enda människan i världen som är vänlig mot henne är hennes mormor. Det enda problemet är att hon aldrig har träffat människan. Men det är dit hon tänker åka. Jag måste bara berätta det här: mormorn bor alltså i en trailer park - det är ju bara briljant. Eller vad säger du?
Men vägen dit är lång och som om inte saker och ting är jävliga som de redan är, Vanessas bil (som hon har stulit från sin övervakare) går sönder och hon får lift med barnpsykologen Bob Wolverton, utmärkt spelad av Kiefer Sutherland. Ser du kopplingen här vännen, va, va. Gör du det? Wolverton - vargen. Okej. Och vargen, förlåt, Wolverton har en aningens problem med sitt psyke, han är en beryktad seriemördare som mördar och våldtar sina offer och ja, exakt i den ordningen. Och han tänker ta Vanessa som sitt nästa offer.
Nej du, nu vill jag inte berätta mer om den här. Om du uppskattar svart, skruvad humor så är det här ett måste i samlingen. Den finns för den generande billiga pengen 49 spänn på Discshop, fast jag hittade mitt ex i en "Köp två för 99:- låda" på Ica Maxi. Tjohoo, ibland har man tur vettu.
DVD utgåvan som sådan är dessvärre skräp. I det här fallet hade det inte gjort ont om de hade lastat på mängder med extra dressing. Men nu är det ju inte så... fast man kan ju inte få allt här i livet. Eller? Om det någon gång kommer en deluxe utgåva så kommer jag att köpa den också.
Det dyker upp en del kända och mindre kända skådisar också. Amanda Plummer är tjackmorsan, Michael T. Weiss spelar den vidrige styvpappan, det var några fler också men vilka var det? Vänta nu, jag måste tänka... Jo, Brittany Murphy, Dan Hedaya och Brooke Shields. Den sistnämda spelar Wolvertons fru.
Oliver Stone är tydligen exekutiv producent på den här. Nu vet jag inte om det är bra eller dåligt. Personligen så blir jag inte galen av åtrå så fort jag hör hans namn. Det ska väl borga för någon form av kvalité, fast det vet jag inget om.
Vanessa: Them are some mighty big fuckin' teeth ya got there, Bob
Vanessa: Well look who got beaten with the ugly stick. Bob, is that you? My God, I can't believe such an itty bitty gun could make such a big mess out of someone! You are so ugly Bob! Oh and hey I heard you have one of those poop bags where the shit comes out the side, you're just a big old shitbag aren't you Bob! I hope you think of me every time you shit in that thing motherfucker!
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Boondock Saints och Natural Born Killers och Love And a .45 och Freeway II och mycket mer.
Om inte, så bör du se:
... min hand när jag örfilar upp dig... Hahahahahahaha, nej jag skojar bara, kolla in Tre Solar och Camp Slaughter vettja. Bra filmer att tjuvröka till.
"You damn right den är bra." Svarar jag medan jag slår undan din hand. Ge fan i det där, vad håller du på med? Varför ska du fingra på min näsa? Jag behöver inte dina fingeravtryck på den. Ibland skrämmer du mig, vet du det?
Reese Witherspoon som rödluvan och Kiefer Sutherland som vargen kan det vara nåt för monsieur?
Det här är en jäkligt skruvad version av rödluvan och vargen - jag lovar. Witherspoon spelar Vanessa, en 15-årig tjej med attityd. Hon bor hemma hos sin tjackpundande, prostituerade mamma och hennes ännu äckligare kille.
En dag plockar polisen hennes nyårsraket-höga mamma och i samma veva befinner sig Vanessa i hemmet, hennes scumbag till styvfarsa försöker då våldta henne, vilket visar sig inte är världens smartaste sak att göra och det hela leder till att socia blir inkopplat och Vanessa hamnar i deras klor.
Är du med så långt eller har du blivit förnedrad på de föregående 14 raderna? Inte! Aw'righty then, då fortsätter vi: Vanessa har fått för sig att den enda människan i världen som är vänlig mot henne är hennes mormor. Det enda problemet är att hon aldrig har träffat människan. Men det är dit hon tänker åka. Jag måste bara berätta det här: mormorn bor alltså i en trailer park - det är ju bara briljant. Eller vad säger du?
Men vägen dit är lång och som om inte saker och ting är jävliga som de redan är, Vanessas bil (som hon har stulit från sin övervakare) går sönder och hon får lift med barnpsykologen Bob Wolverton, utmärkt spelad av Kiefer Sutherland. Ser du kopplingen här vännen, va, va. Gör du det? Wolverton - vargen. Okej. Och vargen, förlåt, Wolverton har en aningens problem med sitt psyke, han är en beryktad seriemördare som mördar och våldtar sina offer och ja, exakt i den ordningen. Och han tänker ta Vanessa som sitt nästa offer.
Nej du, nu vill jag inte berätta mer om den här. Om du uppskattar svart, skruvad humor så är det här ett måste i samlingen. Den finns för den generande billiga pengen 49 spänn på Discshop, fast jag hittade mitt ex i en "Köp två för 99:- låda" på Ica Maxi. Tjohoo, ibland har man tur vettu.
DVD utgåvan som sådan är dessvärre skräp. I det här fallet hade det inte gjort ont om de hade lastat på mängder med extra dressing. Men nu är det ju inte så... fast man kan ju inte få allt här i livet. Eller? Om det någon gång kommer en deluxe utgåva så kommer jag att köpa den också.
Det dyker upp en del kända och mindre kända skådisar också. Amanda Plummer är tjackmorsan, Michael T. Weiss spelar den vidrige styvpappan, det var några fler också men vilka var det? Vänta nu, jag måste tänka... Jo, Brittany Murphy, Dan Hedaya och Brooke Shields. Den sistnämda spelar Wolvertons fru.
Oliver Stone är tydligen exekutiv producent på den här. Nu vet jag inte om det är bra eller dåligt. Personligen så blir jag inte galen av åtrå så fort jag hör hans namn. Det ska väl borga för någon form av kvalité, fast det vet jag inget om.
Vanessa: Them are some mighty big fuckin' teeth ya got there, Bob
Vanessa: Well look who got beaten with the ugly stick. Bob, is that you? My God, I can't believe such an itty bitty gun could make such a big mess out of someone! You are so ugly Bob! Oh and hey I heard you have one of those poop bags where the shit comes out the side, you're just a big old shitbag aren't you Bob! I hope you think of me every time you shit in that thing motherfucker!
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Boondock Saints och Natural Born Killers och Love And a .45 och Freeway II och mycket mer.
Om inte, så bör du se:
... min hand när jag örfilar upp dig... Hahahahahahaha, nej jag skojar bara, kolla in Tre Solar och Camp Slaughter vettja. Bra filmer att tjuvröka till.
Film på DVD: Blood Trails (2006)
Manus: Robert Krause och Florian Puchert
Regi: Robert Krause
Ja du! Alltså den här filmen sög ju stora purjon. Oj vad dålig den var, 129 spänn straight down the drain. Tjena förresten, vad trevligt att se dig. Det här är första inlägget sen datahaveriet och det känns väldigt roligt att sitta här och skriva. "Softish", som du säkert hade sagt.
Hur som helst, Blood Trails är riktigt jäkla dålig. Den är så där dålig som, du vet, man blir arg när man ser den. Ungefär som man blir när man ser Camp Slaughter för första och sista gången. Ja, precis så dålig är den här äckelrullen.
Filmen handlar alltså om en äckeltjej, ful som stryk och illa spelad av någon som heter Rebecca R. Palmer. Vad hon har varit med i för filmer tidigare vet jag inte - och bryr mig inte heller för den delen.
Anne, som hennes karaktär heter, jobbar som cykelbud och en kväll blir hon stoppad av en ännu fulare kille, och till saken hör, att den här fulkillen påstår sig vara polis och han säger att Anne har cyklat för fort eller vad det nu var, jag kommer inte riktigt ihåg. Men ful Anne har något annat i tankarna: hon vill ha sex med fulpolisen. Och sex har dom, fast han är småtaskig i bingen och hon vill inte vara med längre så det blir bara skit av allt.
Nåväl, dagen efter så kommer Annes kille och knackar på hemma hos henne. Han är en glad och go snubbe, lite halvful är han, men är även intresserad av: (kan jag få en trumvirvel tack) CYKLAR!!! Japp. Så är det. Fast nu mår Äckel-Anne illa och har dåligt samvete över att hon har varit otrogen så hon föreslår att dom ska ta en liten cykelsemetster uppe i bergen...
Och det är väl kanske inte världens smartaste sak att göra. Skulle du göra det om du just hade varit otrogen? Att sätta sig på en cykel alltså.
Sagt och gjort - de åker på den där förbannade cykelsemestern, och cyklar det gör dom. Det vill jag då lova. Det cyklas i nerförsbackar, i uppförsbackar, på raksträckor, på sidan av vägarna, i skogen, över lingonris, över stubbar, i medvind och i motvind. För fan, jag tror till och med att dom hade sidovind i en del scener. Vi bjussas på koncentrerade ansiktsuttryck, fötter på pedaler (eller vad det nu heter) benmuskler som spänns, tighta cykelbyxor över skinkor, ekrar som snurrar hejvilt och en hel del annat trams. USCH!
Och det är väl ungefär så filmen är. Plötsligt kommer den där äckelkillen på nytt in i filmen - även han på en cykel och med en hejdundrande ful cykelhjälm på sig. Han är nu arg över att han inte fick avsluta det där samlaget som han och Anne hade påbörjat och då börjar jakten. Behöver jag säga det: På cykel, thank you very much.
Nej undvik den här för allt i världen, såvida du inte har en fetisch för cyklar, då kan det vara något. Eller nej inte ens då tror jag att den är bra.
DVD utgåvan var lika bra som filmen, inget extra ingenting. Fast i det här fallet så är det nog lika bra. Jag hade då inte orkat se det.
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Camp Slaughter och kanske någon skiva med Roxette.
Om inte, så bör du se:
Det finns hur mycket som helst. Twins Of Evil kanske. Har du sett den nyligen? Inte för att den har någonting med cykling att göra, men den är väldigt bra.
Hur som helst, Blood Trails är riktigt jäkla dålig. Den är så där dålig som, du vet, man blir arg när man ser den. Ungefär som man blir när man ser Camp Slaughter för första och sista gången. Ja, precis så dålig är den här äckelrullen.
Filmen handlar alltså om en äckeltjej, ful som stryk och illa spelad av någon som heter Rebecca R. Palmer. Vad hon har varit med i för filmer tidigare vet jag inte - och bryr mig inte heller för den delen.
Anne, som hennes karaktär heter, jobbar som cykelbud och en kväll blir hon stoppad av en ännu fulare kille, och till saken hör, att den här fulkillen påstår sig vara polis och han säger att Anne har cyklat för fort eller vad det nu var, jag kommer inte riktigt ihåg. Men ful Anne har något annat i tankarna: hon vill ha sex med fulpolisen. Och sex har dom, fast han är småtaskig i bingen och hon vill inte vara med längre så det blir bara skit av allt.
Nåväl, dagen efter så kommer Annes kille och knackar på hemma hos henne. Han är en glad och go snubbe, lite halvful är han, men är även intresserad av: (kan jag få en trumvirvel tack) CYKLAR!!! Japp. Så är det. Fast nu mår Äckel-Anne illa och har dåligt samvete över att hon har varit otrogen så hon föreslår att dom ska ta en liten cykelsemetster uppe i bergen...
Och det är väl kanske inte världens smartaste sak att göra. Skulle du göra det om du just hade varit otrogen? Att sätta sig på en cykel alltså.
Sagt och gjort - de åker på den där förbannade cykelsemestern, och cyklar det gör dom. Det vill jag då lova. Det cyklas i nerförsbackar, i uppförsbackar, på raksträckor, på sidan av vägarna, i skogen, över lingonris, över stubbar, i medvind och i motvind. För fan, jag tror till och med att dom hade sidovind i en del scener. Vi bjussas på koncentrerade ansiktsuttryck, fötter på pedaler (eller vad det nu heter) benmuskler som spänns, tighta cykelbyxor över skinkor, ekrar som snurrar hejvilt och en hel del annat trams. USCH!
Och det är väl ungefär så filmen är. Plötsligt kommer den där äckelkillen på nytt in i filmen - även han på en cykel och med en hejdundrande ful cykelhjälm på sig. Han är nu arg över att han inte fick avsluta det där samlaget som han och Anne hade påbörjat och då börjar jakten. Behöver jag säga det: På cykel, thank you very much.
Nej undvik den här för allt i världen, såvida du inte har en fetisch för cyklar, då kan det vara något. Eller nej inte ens då tror jag att den är bra.
DVD utgåvan var lika bra som filmen, inget extra ingenting. Fast i det här fallet så är det nog lika bra. Jag hade då inte orkat se det.
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Camp Slaughter och kanske någon skiva med Roxette.
Om inte, så bör du se:
Det finns hur mycket som helst. Twins Of Evil kanske. Har du sett den nyligen? Inte för att den har någonting med cykling att göra, men den är väldigt bra.
Datahaveri!
Hallå mina vänner!
Nu är det så illa att min dator totalkraschade igår kväll. Och med det så försvann allt från den. Ja, jag överdriver inte: allt försvann, och det inkluderar även min B-uppsats som ska vara klar och inlämnad på fredag. Tjoooohoooo tjohooooo, så nu har jag det jag gör på dagarna (och nätterna). Hade det inte varit för Re-Animator Anders som räddade mig så hade jag fortfarande legat i fosterställning, nerpissad och med en fartrand i kallingarna och storgråtit. Tack Anders, du är bäst! Fast du är ännu bättre om du ger mig din Re-Animator ;)
Hur som helst, jag kommer inte att hinna uppdatera min blogg förrän till helgen och jag hoppas att ni inte slutar att läsa den. För fan mina bröder, vi har ju så trevligt...
Nu är det så illa att min dator totalkraschade igår kväll. Och med det så försvann allt från den. Ja, jag överdriver inte: allt försvann, och det inkluderar även min B-uppsats som ska vara klar och inlämnad på fredag. Tjoooohoooo tjohooooo, så nu har jag det jag gör på dagarna (och nätterna). Hade det inte varit för Re-Animator Anders som räddade mig så hade jag fortfarande legat i fosterställning, nerpissad och med en fartrand i kallingarna och storgråtit. Tack Anders, du är bäst! Fast du är ännu bättre om du ger mig din Re-Animator ;)
Hur som helst, jag kommer inte att hinna uppdatera min blogg förrän till helgen och jag hoppas att ni inte slutar att läsa den. För fan mina bröder, vi har ju så trevligt...
Later then...
Allamagoosalum
Film på LaserDisc: Re-Animator (1985)
Manus: H.P. Lovecraft (novell) Dennis Paoli, William Norris och Stuart Gordon.
Regi: Stuart Gordon.
Jaha du! Hur ska jag lösa det här då? Min Re-Animator på LaserDisc är osprättad och nu har jag inte hjärta att sprätta upp den. Ångesten som jag brottas med för tillfället är större än du tror.
Jag hade den här på VHS (original, thank you very much) och senare införskaffade jag den på LaserDisc och nu måste jag ju för bövelen köpa den på DVD. Jag gick länge i tankarna på ett DVD inköp men då kom Anders och hade köpt en superduperdunderochbrakutgåva och alla mina planer gick åt skogen. Jag vill ju inte vara sämre. Jag vill ju också ha en sån.
Så nu sitter jag här med en osprättad LaserDiscutgåva och med ett djävulskt sug efter att se den. Ångest.
Det här är ju ett fantastiskt enastående mästerverk till flm. Förmodligen har du redan sett den och du har väl garanterat en sån där supercool utgåva som fuckin' Anders sitter på. Är det så? Va, va. Jag förstod väl det. Jag är väl den enda människan i världen som inte har på den på DVD.
Men strunt i det nu, det är jag som kommer att ligga sömnlös i natt och inte du (fast om du vill lägga ett gott ord för mig i dina böner så går det alldeles utmärkt - och säg att jag önskar mig Re-Animator när du ändå håller på).
Den handlar alltså om en student, Herbert West (utmärkt spelad av Jeffrey Combs) som upptäcker en vätska som kan få död vävnad att börja leva och tillsammans med sin polers och hans flickvän så börjar de experimentera med deras döda katt och ganska snart går allt överstyr.
Det där var handlingen väldigt kortfattat, det är svårt att skriva när stora tårar trillar nerför mina kinder. Jag kan inte smälta den där utgåvan som Suck me sideway Anders har och inte jag.
Hur som helst - en film som är värd att plocka fram lite nu som då. Den har verkligen allt som du kan önska dig. Den är rolig, bra skådisar och fantastiska effekter. Kort sagt: den är ett måste helt enkelt.
Anders! Ska vi byta film, du får Dagon av mig så får jag din Re-Animator? Dagon är mycket bättre än din skitutgåva till film som du importerade från USA. Hahahahaha, jaså inte det? Fy fan vad taskig du är.
Swiss Woman Doctor: You killed him!
Herbert West: No, I did not. I gave him life.
Gillar du det här så bör du tjoa och skrocka till:
From Beyond och Bride Of Re-Animator och Bad Taste och King Of The Ants och Love And a 45. en hel del annat.
Om inte, så bör du kolla in:
Showdown In Little Tokyo och Black Rain och Fira Med Ferris.
Bok: Skräckskönt (2006)
Författare: Jonas Danielsson
Titta vad som trillade ner i min brevlåda häromsistens! Dessutom signerad av författaren själv, inte illa. Har du den här? Jaså, jaha, den ligger på din "att köpa lista", ja men då är det ju lugnt...
Jag har inte hunnit läsa hela den här ännu, men den är så bra och jag är så ivrig att rekommendera den så jag kastar upp den redan nu, du kan tacka mig sedan. Seså, det är bara att inhandla.
"Och vad handlar boken om då?" Undrar du medan du pillrar med tungan på snussåret som du har under din läpp. Jo, hör på det här: det är ingen fiction, Det här är kallhamrad fakta och sitter som ett spätt i pannan. Så här står det på baksidan:
Få filmer ses med en så skeptisk blick som just skräckfilmer, och de tycks provocera människor både visuellt och moraliskt. Men Jonas Danielsson ger i denna bok en bild av skräckfilmsfantasterna, som omhuldar denne genre.
Författaren vill ge en djupare förståelse av en skräckfilmsfantasts känslomässiga reaktioner inför en skräckfilm. Hur förhåller sig egentligen tittarna till filmerna? De erfar inte bara en rad känslomässiga stämningar då de ser en skräckfilm, de reflekterar också över dessa känslor och ifrågasätter sina olika upplevelser. I denna bok diskuteras därför både de emotionella upplevelserna och den intellektuella diskussion som skräckfilmstittandet medför.
Jonas Danielsson, författaren alltså, är själv ett skräckfilmsfan av rang och etnolog vid institutionen för kultur och media, Umeå universitet. Boken "Skräckskönt", som du så ivrigt kommer at beställa inom kort, är hans doktorsavhandling.
Ska jag vara ärlig så har jag själv många gånger funderat på vad jag håller på med. Det är ofta som jag har ställt frågan till mig själv "vad är det som lockar med dessa filmer, vad är det som gör att jag vill se skräck?"" Och jag är ganska säker på att du också har tänkt den tanken, och känner du som jag så är den här boken ett givet köp. Du kommer inte att ångra dig.
Författaren har intervjuat 20 personer, samtliga skräckfilmsbrukare och vi får höra deras åsikter och vad det tycker om skräckfilm - och jag kan lova dig, det är rmånga gånger man slår sig för pannan och kan känna igen sig i deras tankesätt.
För mig är det här en trygg läsning. Plötsligt slår tanken mig "men för fan, jag är inte ensam i mitt tittande" och det känns skönt att det finns andra som känner likadant som jag gör.
Avslutningsvis så vill jag bara säga att om du gillar skräckfilm så är det här ett givet köp. Den finns för pinsamt billiga 144 spänn hos Adlibris.
Jag har inte hunnit läsa hela den här ännu, men den är så bra och jag är så ivrig att rekommendera den så jag kastar upp den redan nu, du kan tacka mig sedan. Seså, det är bara att inhandla.
"Och vad handlar boken om då?" Undrar du medan du pillrar med tungan på snussåret som du har under din läpp. Jo, hör på det här: det är ingen fiction, Det här är kallhamrad fakta och sitter som ett spätt i pannan. Så här står det på baksidan:
Få filmer ses med en så skeptisk blick som just skräckfilmer, och de tycks provocera människor både visuellt och moraliskt. Men Jonas Danielsson ger i denna bok en bild av skräckfilmsfantasterna, som omhuldar denne genre.
Författaren vill ge en djupare förståelse av en skräckfilmsfantasts känslomässiga reaktioner inför en skräckfilm. Hur förhåller sig egentligen tittarna till filmerna? De erfar inte bara en rad känslomässiga stämningar då de ser en skräckfilm, de reflekterar också över dessa känslor och ifrågasätter sina olika upplevelser. I denna bok diskuteras därför både de emotionella upplevelserna och den intellektuella diskussion som skräckfilmstittandet medför.
Jonas Danielsson, författaren alltså, är själv ett skräckfilmsfan av rang och etnolog vid institutionen för kultur och media, Umeå universitet. Boken "Skräckskönt", som du så ivrigt kommer at beställa inom kort, är hans doktorsavhandling.
Ska jag vara ärlig så har jag själv många gånger funderat på vad jag håller på med. Det är ofta som jag har ställt frågan till mig själv "vad är det som lockar med dessa filmer, vad är det som gör att jag vill se skräck?"" Och jag är ganska säker på att du också har tänkt den tanken, och känner du som jag så är den här boken ett givet köp. Du kommer inte att ångra dig.
Författaren har intervjuat 20 personer, samtliga skräckfilmsbrukare och vi får höra deras åsikter och vad det tycker om skräckfilm - och jag kan lova dig, det är rmånga gånger man slår sig för pannan och kan känna igen sig i deras tankesätt.
För mig är det här en trygg läsning. Plötsligt slår tanken mig "men för fan, jag är inte ensam i mitt tittande" och det känns skönt att det finns andra som känner likadant som jag gör.
Avslutningsvis så vill jag bara säga att om du gillar skräckfilm så är det här ett givet köp. Den finns för pinsamt billiga 144 spänn hos Adlibris.
Film på DVD: Sleepaway Camp (1983)
Manus: Robert Hiltzik
Regi: Robert Hiltzik
Men vilken smaklös film det här är! Har du sett den? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är inte direkt en traditionell slasher. Inte ens lite skräck. "Men vad i hela friden är det då?" Säger du medan du försöker klösa ut mina ögon. Det är något annat. Inte vet jag. Men jag skulle inte säga att det är en slasher. Fy och usch, jag fick ångest av den. Mord och ond bråd död i all ära, men i den här är det inte bara det, Robert Hiltzik har även lagt in en handfull mobbing också.
Och som sagt, mord i all ära, men mobbing!! Kom igen nu, sånt är ju taskigt - det sysslar inte vi med.
Den handlar alltså om ett gäng ungdomar (eller ungdomar och ungdomar, vissa var så gamla att jag hade svårt att veta om de var ledare eller kids) som är på ett summercamp, you know. Camp Arawak tror jag det hette. Men vänta nu! Det höll jag nästan på att glömma. Filmen börjar med en båtolycka. Okej! Två barn, en flicka och en pojke och deras illa skådespelande pappa blir påkörda av tre illa skådespelande ungdomar i en båt.
Pappan dör och alla skriker på det absolut sämsta sätt de kan. Men strunt i det nu. Sen hoppar vi åtta år framåt och dessa barn, som miste sin pappa för ganska exaxt två minuter sedan har nu blivit tonåringar och ska åka till Camp Arawak. Till saken hör, att när de står där vid dörren till sitt hus och ska just till att åka iväg så blir de ackompanjerade av den absolut sämsta skådespelarmamman i världshistorien. Jag svär. Det är det sämsta jag har sett. Bara genom hennes insats så är filmen värd pengarna. Jag skrattade så hårt att jag trodde jag skulle knäcka ett par revben.
Nuff said. Äckelkidsen åker till lägret och där bli det mobbing på elitnivå. Det är flickan som blir mobbad, hon har inte återhämtat sig efter pappans död och beter sig lite crazy och hennes bror (eller om det var kusin) skyddar henne så gott det går. Det går väl inte sådär jättebra utan flickan, Angela som hon heter, blir tyranniserad av dessa hysteriskt gamla ungdomar...
Och det är väl kanske inte världens smartaste sak att göra.
Snart dör de, en efter en. Kanske inte på det mest kreativa sätten, men de dör en död som Robert Hiltzik uppenbarligen tycker att de förtjänar.
Jag såg den här för någon dag sedan (för andra gången) och den är väl inte sådär jättekul. Slutet på filmen är så makaber och det ska väl vara för det som jag rekommenderar den. Tvåan däremot, den knäppte jag igång direkt efter och den verkar lite mer lovande. Nu blev jag så trött så jag såg bara början men jag ska se klart den inom kort.
Vad är det för fel på Robert Hiltzik egentligen? Han är alltså inblandad i alla sex Sleepaway Camp filmerna. I alla! Kan du fatta? Är det hans livsverk? Jag kan se honom på ett cocktail party och hör följande dialog:
Herr Hiltzik: Jo förvisso, Peter Jackson må ha Ringen filmerna, men jag har ju för fan ändå Sleepaway Camp! Bow to me bitches.
Men du, om du känner för en blek slashervariant till film så bör du kolla in den här. Det är väldigt dåliga skådisar så jag garanterar ett par asgarv. Annars så tycker jag att du ska kolla in en riktig slasher. Det blir lugnast så för oss alla.
Och som sagt, mord i all ära, men mobbing!! Kom igen nu, sånt är ju taskigt - det sysslar inte vi med.
Den handlar alltså om ett gäng ungdomar (eller ungdomar och ungdomar, vissa var så gamla att jag hade svårt att veta om de var ledare eller kids) som är på ett summercamp, you know. Camp Arawak tror jag det hette. Men vänta nu! Det höll jag nästan på att glömma. Filmen börjar med en båtolycka. Okej! Två barn, en flicka och en pojke och deras illa skådespelande pappa blir påkörda av tre illa skådespelande ungdomar i en båt.
Pappan dör och alla skriker på det absolut sämsta sätt de kan. Men strunt i det nu. Sen hoppar vi åtta år framåt och dessa barn, som miste sin pappa för ganska exaxt två minuter sedan har nu blivit tonåringar och ska åka till Camp Arawak. Till saken hör, att när de står där vid dörren till sitt hus och ska just till att åka iväg så blir de ackompanjerade av den absolut sämsta skådespelarmamman i världshistorien. Jag svär. Det är det sämsta jag har sett. Bara genom hennes insats så är filmen värd pengarna. Jag skrattade så hårt att jag trodde jag skulle knäcka ett par revben.
Nuff said. Äckelkidsen åker till lägret och där bli det mobbing på elitnivå. Det är flickan som blir mobbad, hon har inte återhämtat sig efter pappans död och beter sig lite crazy och hennes bror (eller om det var kusin) skyddar henne så gott det går. Det går väl inte sådär jättebra utan flickan, Angela som hon heter, blir tyranniserad av dessa hysteriskt gamla ungdomar...
Och det är väl kanske inte världens smartaste sak att göra.
Snart dör de, en efter en. Kanske inte på det mest kreativa sätten, men de dör en död som Robert Hiltzik uppenbarligen tycker att de förtjänar.
Jag såg den här för någon dag sedan (för andra gången) och den är väl inte sådär jättekul. Slutet på filmen är så makaber och det ska väl vara för det som jag rekommenderar den. Tvåan däremot, den knäppte jag igång direkt efter och den verkar lite mer lovande. Nu blev jag så trött så jag såg bara början men jag ska se klart den inom kort.
Vad är det för fel på Robert Hiltzik egentligen? Han är alltså inblandad i alla sex Sleepaway Camp filmerna. I alla! Kan du fatta? Är det hans livsverk? Jag kan se honom på ett cocktail party och hör följande dialog:
Herr Hiltzik: Jo förvisso, Peter Jackson må ha Ringen filmerna, men jag har ju för fan ändå Sleepaway Camp! Bow to me bitches.
Men du, om du känner för en blek slashervariant till film så bör du kolla in den här. Det är väldigt dåliga skådisar så jag garanterar ett par asgarv. Annars så tycker jag att du ska kolla in en riktig slasher. Det blir lugnast så för oss alla.
Billy: Eat shit and die, Ricky!
Ricky: Eat shit and live, Bill
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Camp Slaughter och Hjärta Av Sten.
Om inte, så bör du kolla in:
The Burning och Halloween och många många fler.
Film på DVD: Black Christmas (1974)
Manus: Roy Moore
Regi: Bob Clark
Kommer du ihåg Europa Films omslag på denna film? Jag menar, när man kunde hyra den på video i början på 80-talet? Jag vill minnas att det var grönt och man såg den där tjejen med påsen över huvudet, sittande i gungstolen. Brrrrr, det var ett läskigt omslag. På svenska hette den "Stilla Natt Blodiga Natt". En bra titel om du frågar mig. Hade det varit det gamla omslaget på den här DVD:n så hade jag inhandlat två exemplar. Ett till dig och ett till mig. Bra va!
Innan du kastar in den här i din DVD spelare så är det en del saker vi ska reda ut först. Du har ju sett John Carpenters Halloween, eller hur? En mycket bra slasher, inget snack om den saken. Och jag förmodar att du även har hört att Halloween var filmen som startade hela den här slashervågen. Well (säger jag och lutar mig tillbaka och bolmar friskt på min pipa) det är väl kanske inte hela sanningen. Black Christmas startade slashervågen. End of story. Fast det kanske den inte gjorde, vad vet jag. Det jag vet är att den kom fyra år innan Halloween. How about that! Känner du hur du blir knäsvag och vill nästan svimma av mina explosionsartade nyheter.
Med risk att upprepa mig själv gång efter gång, men jag såg den här också som barn och den skrämde mig fullständigt från all rim och reson. Shit vad läskig den var - idag önskar jag att jag kände likadant men nu gör jag ju inte det. Visst, den är fortfarande väldigt störande på sina ställen, och med det menar jag på ett mycket sjukt sätt och du ska tänka på när du ser den, att den kom 1974 och den här sortens filmer var väl inte sådär dundervanliga på den tiden.
Det hela inleds i en gemytlig juletid och vi befinner oss i en sån där kvinnoförening, du vet, ett sorority house, det låter så mycket bättre på engelska. Och ett par tjejer bestämmer sig för att inte åka hem över julen bara för att ta hand om en polers som bor där, en polers som inte har någonstans att ta vägen och som dessutom har alkoholproblem.
Ja, och det skulle de inte ha gjort. Skulle du ha gjort det?
Det finns egentligen inte så mycket jag vill berätta om den här. Om du inte har sett den så tycker jag att du verkligen borde göra det.
Bob Clark, regissören, använder små medel för att skrämmas och det blir otäckt när man börjar inse att man kanske inte är trygg bara för att man låser in sig i ett hus... och när mördaren dessutom håller på att ringa till tjejerna och man hör hur han skriker och pratar med olika personligheter. Ja, det är lite småläbbigt, fortfarande alltså, jag kan ju bara tänka mig hur det var när filmen kom. Då måste folk ha varit rädda på riktigt.
Det känns som om den här filmen blir ignorerad gång efter annan. Det är som om den inte räknas till de andra "tunga" rullarna, varför är det så? Är det någon som vill vara vänlig att berätta det för mig. Det skulle vara intressant att veta.
DVD utgåvan är helt fantastisk, det är hur mycket extraljus som helst. Hade det inte varit för att jag sitter här med en enormt svidande öroninflammation så hade jag berättat om allt det goda som medföljer. Men nu tänker jag inte göra det. Köp den nu med en gång istället.
Innan du kastar in den här i din DVD spelare så är det en del saker vi ska reda ut först. Du har ju sett John Carpenters Halloween, eller hur? En mycket bra slasher, inget snack om den saken. Och jag förmodar att du även har hört att Halloween var filmen som startade hela den här slashervågen. Well (säger jag och lutar mig tillbaka och bolmar friskt på min pipa) det är väl kanske inte hela sanningen. Black Christmas startade slashervågen. End of story. Fast det kanske den inte gjorde, vad vet jag. Det jag vet är att den kom fyra år innan Halloween. How about that! Känner du hur du blir knäsvag och vill nästan svimma av mina explosionsartade nyheter.
Med risk att upprepa mig själv gång efter gång, men jag såg den här också som barn och den skrämde mig fullständigt från all rim och reson. Shit vad läskig den var - idag önskar jag att jag kände likadant men nu gör jag ju inte det. Visst, den är fortfarande väldigt störande på sina ställen, och med det menar jag på ett mycket sjukt sätt och du ska tänka på när du ser den, att den kom 1974 och den här sortens filmer var väl inte sådär dundervanliga på den tiden.
Det hela inleds i en gemytlig juletid och vi befinner oss i en sån där kvinnoförening, du vet, ett sorority house, det låter så mycket bättre på engelska. Och ett par tjejer bestämmer sig för att inte åka hem över julen bara för att ta hand om en polers som bor där, en polers som inte har någonstans att ta vägen och som dessutom har alkoholproblem.
Ja, och det skulle de inte ha gjort. Skulle du ha gjort det?
Det finns egentligen inte så mycket jag vill berätta om den här. Om du inte har sett den så tycker jag att du verkligen borde göra det.
Bob Clark, regissören, använder små medel för att skrämmas och det blir otäckt när man börjar inse att man kanske inte är trygg bara för att man låser in sig i ett hus... och när mördaren dessutom håller på att ringa till tjejerna och man hör hur han skriker och pratar med olika personligheter. Ja, det är lite småläbbigt, fortfarande alltså, jag kan ju bara tänka mig hur det var när filmen kom. Då måste folk ha varit rädda på riktigt.
Det känns som om den här filmen blir ignorerad gång efter annan. Det är som om den inte räknas till de andra "tunga" rullarna, varför är det så? Är det någon som vill vara vänlig att berätta det för mig. Det skulle vara intressant att veta.
DVD utgåvan är helt fantastisk, det är hur mycket extraljus som helst. Hade det inte varit för att jag sitter här med en enormt svidande öroninflammation så hade jag berättat om allt det goda som medföljer. Men nu tänker jag inte göra det. Köp den nu med en gång istället.
The Killer: Agnes, It's Billy! Don't tell what we did!
The Killer: Filthy Billy, I know what you did nasty Billy!
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Halloween och When A Stranger Calls och Sleepaway Camp
Om inte, så bör du kolla in:
Dag och Natt och Ett Hål i Mitt Hjärta
Film på DVD: Intruder (1989)
Manus: Lawrence Bender och Scott Spiegel
Regi: Scot Spiegel
En slasher som utspelar sig i ett snabbköp, kan det vara nåt för herrskapet? Jaså det säger du? Bra, då tycker jag att du ska se den här. Och om du redan har gjort det så bör du se den igen för den är precis lika bra som du kommer ihåg den.
Jag minns när PJ kom hem från sin Londonresa och hade inhandlat den här. Det här var i början på 90-talet tror jag... ja, det stämmer nog bra. Till saken hör att tidningen Fangoria hade skrivit upp den till skyarna (filmen alltså, inte PJ:s Londonresa) och tydligen skulle den vara brutalare och elakare än alla andra slashers någonsin. Okej, jag kanske överdriver lite nu, men den skulle vara hänsynslös i alla fall.
Nåväl, vi kan ju bara säga att Londonversionen var allt annat än brutal och elak. Censuren i England är brutal och elak. Den var så klippt att du inte ens kan fatta hälften... och det var väl ungefär det jag gjorde när jag såg den för första gången.
Den här versionen är däremot helt oklippt. Och faktiskt väldigt brutal - en stackars sate får sitt huvud kapat i en bandsåg, från okbenet och rakt över huvudet. Tjong bara, vad säger du om det? Sen knivas det en hel del också, ingen slasher utan en regelrätt knivning. Och sånt går ju hem i stugorna. Eller hur?
Intruder, eller heter den Night Of The Intruder? Jag vet inte, handlar om ett gäng som jobbar på ett snabbköp och en kväll efter stängning ska de inventera varorna i shoppen... det skulle de inte ha gjort. Fortare än du hinner säga "Ja men, Scott Spiegel var ju för bövelen med i Thou Shalt Not Kill ...Except", så dör dom en efter en. Det går alltså en mördare lös bland dem. Och vem kan det vara?
En mycket bra och stundtals väldigt rolig slasher. Ted och Sam Raimi finns med i rollistan och även Bruce Campbell. Bara det är en anledning för ett givet köp.
Som utgåva blir man inte direkt bortskämd. Bilden är digitalt restaurerad och ett fint litet booklet hänger med. Ja, det är ungefär allt och det är ju lite tråkigt. Framförallt om du har läst boken "If Chins Could Kill" av Bruce Campbell. Där skriver han om inspelningen och det verkar ha varit riktigt skoj. Lite tabbar, omtagningar och ett kommentatorspår hade inte varit helt fel.
Jag minns när PJ kom hem från sin Londonresa och hade inhandlat den här. Det här var i början på 90-talet tror jag... ja, det stämmer nog bra. Till saken hör att tidningen Fangoria hade skrivit upp den till skyarna (filmen alltså, inte PJ:s Londonresa) och tydligen skulle den vara brutalare och elakare än alla andra slashers någonsin. Okej, jag kanske överdriver lite nu, men den skulle vara hänsynslös i alla fall.
Nåväl, vi kan ju bara säga att Londonversionen var allt annat än brutal och elak. Censuren i England är brutal och elak. Den var så klippt att du inte ens kan fatta hälften... och det var väl ungefär det jag gjorde när jag såg den för första gången.
Den här versionen är däremot helt oklippt. Och faktiskt väldigt brutal - en stackars sate får sitt huvud kapat i en bandsåg, från okbenet och rakt över huvudet. Tjong bara, vad säger du om det? Sen knivas det en hel del också, ingen slasher utan en regelrätt knivning. Och sånt går ju hem i stugorna. Eller hur?
Intruder, eller heter den Night Of The Intruder? Jag vet inte, handlar om ett gäng som jobbar på ett snabbköp och en kväll efter stängning ska de inventera varorna i shoppen... det skulle de inte ha gjort. Fortare än du hinner säga "Ja men, Scott Spiegel var ju för bövelen med i Thou Shalt Not Kill ...Except", så dör dom en efter en. Det går alltså en mördare lös bland dem. Och vem kan det vara?
En mycket bra och stundtals väldigt rolig slasher. Ted och Sam Raimi finns med i rollistan och även Bruce Campbell. Bara det är en anledning för ett givet köp.
Som utgåva blir man inte direkt bortskämd. Bilden är digitalt restaurerad och ett fint litet booklet hänger med. Ja, det är ungefär allt och det är ju lite tråkigt. Framförallt om du har läst boken "If Chins Could Kill" av Bruce Campbell. Där skriver han om inspelningen och det verkar ha varit riktigt skoj. Lite tabbar, omtagningar och ett kommentatorspår hade inte varit helt fel.
Mördaren: Here comes fucking Parker, walking down 9 mile, swinging the head by the hair in one hand and his hamburger in the other, and he's still eating it!
Gillar du det här så kommer du att tjoa och skrocka till:
Thou Shalt Not Kill... Except och Evil Dead och Darkman och jag drämmer även till med Indian Summer.
Om inte, så bör du kolla in:
Camp Slaughter och The mangler.
