Route 666

- Nyrenoverad Director's cut-version (2 tim 3 min). Anamorfisk cinemascope 2.35:1. Dolby Digital 2.0 & 5.1
- Kommentarspår med den danske filmregissören och Argento-experten Thomas Rostock
- Italiensk originaltrailer
- Amerikansk originaltrailer

För att undvika eventuella missförstånd och annat så börjar jag med att skriva om tvåtimmarochtreminuterspojken. Det var nämligen den som jag började se.
Nåväl, när jag var ung så var Deep Red lika sällsynt som dinousariebajs. Jag lovar, man hade en större chans att hitta ett komplett skelett av en Brontosaurus på badplatsen är att komma över Deep Red. Och om du nu gjorde det, ja då kunde du ge dig fan på att den var svartvit och på Italienska utan vare sig svensk eller engelsk text.
Jag såg den här för första gången när jag var sexton år gammal på annandag jul. Vilket minne jag har! Jag var hemma hos min gode vän PJ och vi satt nere i hans källare och åt After Eight och frossade i Deep Red. Eller det blev väl inte så mycket frossande då kvalitén var så förbannat dålig att det enda, och jag skämtar inte nu, man kunde urskilja var julgranen i början av filmen. Sen var det mest brus och eländes elände. Det bör tilläggas att det hindrade inte PJ och jag att stolt basunera ut att vi hade sett Deep Red inför våra avundsjuka vänner. Att kvalitén på filmen var bortom all rim och reson var ju naturligtvis något som vi inte berättade.
Att ljuga om Studio S utgåva av Deep Red behövs definitivt inte - det här är första klassens kvalité när den är som bäst. Som du säkert såg så är den fullproppad med extra räksallad och bilden och ljudet låter och ser ut som änglakörer och trumpetfanfarer.
Och filmen då? Undrar du medan du förbryllat tuggar på laxfilén som jag serverat dig, är den bra?
Om den är bra? Hmmpff fnyser jag föraktfullt. Förövrigt så flyger det ut en kuse ur min näsa när jag fnyser och landar på min tröja. Väldigt ocoolt, men så är jag en ganska ocool person också. Den är bra som satan!!
Filmen handlar om Marcus, en pianist som är förvillande lik Paul McCartney och bevittnar ett mord. Till saken hör att han är nyfiken som satan och börjar, vid sidan om polisens utredning, att undersöka mordet han bevittnat på egen hand. Till sin hjälp har han Gianna, en småkåt och armstark reporter (spelad av Daria Nicolodi). Ja just det, han har en polare också. Carlo, en herre som även han är pianist. Fast mer en pianist på dekis då han tycker om alkohol alldeles för mycket. Förövrigt så är Carlos förvillande lik Gary Oldman. Fast ändå inte - tänk dig Gary Oldman med en lojt ihoprullad katt på huvudet så har du Carlos.
Nå, Deep Red är riktigt jäkla bra och har du missat den så tycker jag att du genast bör inhandla dig ett ex. Kolla in Blodröd där finns den i två olika utgåvor: dels Studio S utgåvan och en billighetsutgåva. Den sista har jag inte sett så jag vet inte hur den är.

Extramaterial på disc 2:

- Exportversionen, nyrenoverad och redigerad av Argento själv (1 tim 40 min). Anamorfisk cinemascope 2.35:1. Dolby Digital 2.0 & 5.1
- An eye for horror" Dokumentär om Dario Argento (1 timme)
- Trivia om filmen
- Specialskrivna biografier och filmografier med Dario Argento och David Hemmings
- Daria Nicolodis filmografi
- Slideshow med lobbykort, affischer, stillbilder med mera

Tjena och må Satan ta dig!
Har jag berättat om när jag såg Deep Red för första gången? Jaså du skummade bara igenom det? Det får du inte göra. Skämmes! Bara för det kommer det igen, med stavfel och meningsuppbyggnadsfel och särskrivningar och allt annat skit som jag har i mina texter:
Jag såg den här för första gången när jag var, häng med nu för fan, sexton år gammal på annandag jul. Vilket minne jag har! Jag var hemma hos min gode vän PJ och vi satt nere i hans källare och åt After Eight och frossade i Deep Red. Eller det blev väl inte så mycket frossande då kvalitén var så förbannade dålig att det enda, och jag skämtar inte nu, man kunde urskilja var julgranen i början av filmen. Sen var det mest brus och eländes elände. Det bör tilläggas att det hindrade inte PJ och jag att stolt basunera ut att vi hade sett Deep Red inför våra avundsjuva vänner. Att kvalitén på filmen var bortom all rim och reson var ju naturligtvis något som vi inte berättade.

Den här versionen: entimmeochfyrtiominuterskillen är bättre än tvåtimmarochtreminuterspojken. Det är mer drag och ös i den. Trots det så upplevde jag inte tvåtimmarochtreminuterspojken speciellt seg. Det är en del scener som är nerkortade, bland annat den odrägliga polisen som äter en macka med öppen mun och ifrågasätter pianist som yrke. Efter en begravning så är det en lång dialog mellan Marcus och Gianna utan ett enda klipp. Det tyckte jag var en imponerande scen, dock är den borta här, fast det gör ingen större skillnad i handlingen. Det är mer en uppvisning i ett bra skådespel. 
En annan scen som är borta, och det är jag glad för, är när Marcus och Gianna har brytit arm. Marcus är irriterad och samtalet svänger hit och dit. Hur som helst, innan Gianna lämnar Marcus så gör hon en dansrörelse, eller vad fan det nu är när hon står vid ytterdörren.  Jag tror att det är tänkt att det ska vara sexigt, vilket det inte är. Och allt ackompanjeras av en hysterisk gitarrtrudelutt. Den scenen är borta och det är bra! Sen är det en del andra scener som också är antingen nerkortade eller borta. Uppenberligen som mitt mitt minne också är, då jag i skrivande stund inte kan komma ihåg vilka dessa är.