Route 666

Manus: Adam Fields, Jordan Fields och Scott Fields
Regi: Adam Fields

Horns up, bitches!
Ron Jeremy, mina damer och herrar, medverkar i denna film. Åtminstone till en början. Sedan går det år helvete. och sånt gillar vi. Ja, vi gillar Ron och vi gillar när det går åt helvete... 

Vi alla minns Ron (jo, här på bloggen går han bara under sitt förnamn) från vår ungdom. Kom igen nu, var ärlig. Och om det finns någon youngster bland oss som undrar "vad fan, vem är det?" bör du genast fråga din pappa. Han vet vem det är... och när du ändå frågar farsan kan du passa på att säga att du önskar dig ett signerat idolkort på honom när du fyller år. På Ron alltså, inte på din pappa. Ett idolkort som du med stolthet kan bära i plånboken. 

Men nu går vi direkt till pudelns kärna (Faust, någon? Stilpoäng, tack som fan). One Eyed Monster handlar om en porrfilmsinspelning gone wrong. Ron & co beger sig upp i bergen för att spela in en porrfilm (med i sällskapet hittar vi Veronica Hart förresten). Men nog om det. Ron är bitter och missnöjd med hur han blir behandlad. Back in the days var han en riktig stjärna men han tycker inte att han i dagsläget blir behandlad som en. Tror väl fan det. I första scenen som han ska spela in har Ron svårt att prestera. Han ber om en snabb paus och går ut för att få lite frisk luft.
En dålig idé mina vänner. 
Det är nämligen då allt går åt helvete.

En meteor eller vad fan det nu är, alien kanske, slår ner i den lilla knubbige Ron när han står där i snön. Genast känner man lite medlidande för honom. Han ser så liten och tjock ut när han faller baklänges. Så är vi ju inte vana att se honom, hahahaha... men snart sätter vi Explorern i vrångstrupen när Ron, i scenen efter, pippar som... ja, som bara Ron kan göra. Plötsligt börjar han vibrera och sjåpa och ha sig....

Men helvetet vad less jag plötsligt blev på att skriva om filmen. Vi skiter i det här nu. Ron dör. Kewken flyr. Rons kewk alltså, inte min och inte din. Kewken dödar en efter en i filmteamet. Bra skit! Köp för helvetet. Och skratta. Det gjorde jag. 


Ronjektiv vinkel... HA HA HA, när fy fan vad dåligt...


 

Ron: How you feel, that's what matters. Look at me. I don't look like a porn star, except for my cock. But I play the fool, and I get the joke. I'm in on it, and that makes it kind of hip. And I try to bring a different character into every role that I play. And that gives me confidence. But I can't suck my own dick any more. 

Veronica: Awww, sweetie, I'm sorry.

Ron: With the added weight and the back pains, all I can do is kiss the tip

Manus: James Cameron
Regi: James Cameron

Horns up, bitches!
Nej jag är inget större fan av Camerons Avatar. Jag var och såg den på bio, 3D versionen, thank you very much, och var inte imponerad. Till saken hör att biobiljetten var så satans dyr att jag var tvungen att belåna huset för att ha råd att se den. Mitt sällskap blev alldeles till sig i trosan och tyckte att det var den bästa filmen hon någonsin hade sett. Det tyckte inte jag. Punkt slut. Nuff said.

Visst, effekterna är helt okej, så mycket ger jag den. Men det är också allt. Historien har vi sett ungefär en miljard gånger förut: vite mannen kommer. Vite mannen knivar, söndrar, holmgångar, yxar och härskar. Ugh, ugh och snyft. Sen blandar Cameron in nåt filosofiskt skit men då har jag redan tappat intresset. Då sitter jag och tänker på porr, och på Harry Reems och vad han kan ha för sig idag. Typ. Du fattar vad jag menar. Men nu har jag likförbannat köpt den så jag ska inte klaga alltför mycket.

Jag har läst någonstans att det har bildats grupper, typ Avatar-grupper eller vad man nu ska kalla det. Tydligen har folk blivit deprimerade efter filmen, den har väckt så mycket känslor hos människor och man vill helt sonika leva i den där världen. Fan, tydligen har en del har inte velat lämna biosalongen för att komma ut till den riktiga världen. Jo jag tackar. Annars då? Mår du bra?

Avatar är världens mest inkomstbringande film. Hur gick det till, så bra är den definitivt inte. Chuck Norris "The Octagon" låg i hela 25 månader på vidotoppen när den släpptes på VHS. Det, mina vänner, kallar jag succé.

Vi skiter i traliern till Avatar och kollar på The Octagon istället.

Manus: Don Coscarelli, Stephen Romano och lite Joe R. Lansdale
Regi: Don Coscarelli

Hell awaits!
Nu blir det film från serien Masters of Horror. Skål!

Don Coscarelli, jag hoppas att du märkte att jag inte länkade namnet till någon annan sida. Visst gjorde du det? Säg nu... annars blir det tusen nålar... Ja just det, Don var det... vi känner ju honom sedan Phantasm filmerna, Bubba Ho-Tep och så vidare, karln behöver ingen närmare presentation. jag menar, vi är ju här på bloggen av en anledning, Right?

I.O.A.O.A.M.R (det där var fanimig lika svårt som att skriva ut hela namnet på filmen, jag lovar. Prova själv får du se) är en hygglig liten film. Och Moonface, som mördaren kallas, är en hygglig mördare. Alltså som mördare, han är inte snäll eller så, mer hygglig på ett ohyggligt sätt... vad jag menar nu har jag ingen aning om, men om du bara nickar och låtsas som om du förstår så slutar jag strax. Han är en bra mördare. Om vi säger så då. Bra på ett dåligt sätt. Jag menar, han mördar ju... och syr och har sig... nej han syr inte alls kom jag just på. Han borrar ut ögonen på folk. Vem fan syr i en värld som denna? Inte Moonface inte. Han borrar. Han har en sån där stor satans borr som man hade i träslöjden i trean. När Them Bastards tvingade oss att göra såna där värelösa ljusstakar. Du vet, man borrade fyra sketna hål i en bräda och vips, hade man sig en ljusstake för värmeljus. Helt värdelöst. En sån har Moonface. Borr alltså, inte ljusstake. Jag vet inte vad han gjorde när han gick i tredje klass men jag tror inte han fick göra lika många ljusstakar som jag fick göra. Jag menar, då borde han ha lessnat på allt borrande vid de här laget. Personligen går jag idag inte nära en borr... det har låg och mellanstadiet sett till. Tack för det. Lärarjävlar.

I.O.A.O.A.M.R (helvete, där kom det igen) handlar om Ellen, en liten snärta som har gjort slut med sin psykotiske pojkvän (massvis med tillbakablickar, börjar finfint, romantiskt och äckligt men går ganska snart åt helvete). Pojkvännen är alldeles vild och besatt och tycker att Ellen ska skydda sig mot förövare. Han är någon typ av hillbilly, han gillar vapen och är halvtaskig på självförsvar... och dessutom är han rädd att allt ska gå åt helvete, han har en poäng där, hahahaha.

Men Ellen är inte den som låter sig pinkas på. Killen blir som sagt mer och mer vild, hon blir så där vild som bara kvinnor kan bli. Men det skiter vi i nu. Ellen dumpar snubben som han förtjänar. När hon sedan kör därifrån blockeras hennes väg av en bil. Ellen kör av vägen. Dumt av henne. Moonface kommer farande och jävlar vad det sedan jagas.

Det var väl ungefär allt. Ja, naturligtvis borras det också. Good sheit!

Nu kollar vi trailern