Route 666

Hail Satan!
Och ett stort jävla God Morgon på dig. Vad fin du är i håret... mmmmm, och gott luktar du också. Ny deo? Borstat tänderna kanske? Torkat dig i arse... nej, det där var väl onödigt. Eller inte. Vad tycker du? Ska det vara ett Playstation till det där kaffet?

Men hörru, för ett par minuter sedan, när jag stod och kokade mig ett riktigt karateägg slog det mig "hur kan man inte gilla UFC?" Kolla in detta. Och känn kärleken:



Känner du det? Erkänn. Vi tar en till också:



Total magi:



Nej du behöver inte fråga om mer... här bjussas det hejvilt:



En till. En sista:



Vi river av en sista med en Highlight. Det är ju för fan torsdag:



I natt läste jag ut Bruce Dickinsons biografi. Den var helt ok. Jag hade hoppats på lite mer. Vad jag hade hoppats på vet jag inte. Nu var det liksom inget nytt som framkom. Jag hade velat frossa i mer skandaler. Att han kanske hade sålt sin själ till Djävulen... men det gjorde han ju inte. På sin höjd sålde han den till Steve Harris. Och det är ju inte samma sak. Tror jag. Vad tycker du? Lite kort om boken:




Bruce Dickinson behöver väl ingen närmare presentation. Eller hur? Såvida du är inte så lite utvecklingsstörd vet du vem han är. Okej, han är ju ingen Don D, eller Ray Wilson, men nästan. Han har ett par år kvar innan han kommer upp till deras nivå. Om han bara fick sig ett kokstryk skulle han nog kunna ta sin sång upp till Don och Ray platån. Fatta vilken magi det skulle vara... Eller inte.

Biografin var alldeles för ytlig för min svarta själ. Jag vill gå in på djupet och rota runt och vältra och ha mig. Inte surfa planlöst på ytan. För så är det med denna bok. Det är lite som när du är ute och simmar i havet, eller i en sjö, eller whatever the fuck. Inte fan njuter du av att bara simma där. Som en annan Hosanna-singing son of a bitch. Eller gör du det? Va... Personligen när jag simmar vill jag gärna veta vad jag har under mig, vad fan är det som finns där? Jag vägrar tro att under ytan finns bara min underkropp och medföljande pungkulor. Det kan ju finnas monster där. Och en och annan bajskorv... Fast dom flyter väl? Kom jag just på. Nåja, Du fattar vad jag menar. Typ, så är det med denna bok.

Jag kan ta ett exempel: i ett skede av sitt liv har Bruce köpt sig ett stort gods och har spenderat en förmögenhet på att inreda ett bibliotek. Ett par rader (eller om det var sidor) senare har han skilt sig från sin fru och bor nu i ett mindre hus. Vad var det som hände där då? Varför skilde de sig? Hur var det? När var det? Bor hon kvar i huset? Hur länge var de tillsammans? Vad hette hon? Vilken kupstorlek hade hon på sin BH? Och hur tänkte han under separationen? Det är såna saker som jag vill veta mer om. Men det fick jag ju inte. Nu sitter jag här en torsdag morgon och vet ungefär lika mycket om Bruce Dickinson som innan jag läste boken. Typiskt.

Men nu skiter vi i Bruce Dickinson. Läs boken om du vill. Det är tydligen bra för hjärnan att läsa. Men jag tror inte att den här bloggen faller in under den kategorin.

Kolla in dagens frukost. Så här går det om du ska koka ett ägg och samtidigt offra sångaren i Stiltskin till Satan själv:


God morgon! Vill du ha lite juice med det där ägget?


Jävligt snyggt foto. Jag är nöjd som fan. Kommer att börja säljas på
ett Gallerix nära dig. Jag kallar bilden för "Skadegörelse i ett gruppboende." 

Nej hörru, det här funkar inte. Nu ska jag försöka tvätta bort den här inre smutsen som jag alltid känner av. Jag ska tvätta bort all skam och förtvivlan. Har jag tur försvinner även lite av min jobbångest. Vi hörs snart.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

... awaits!
Efter Livets övergrepp är jag nu tillbaka. Med svidande stjärthål raglar jag runt på bloggen och undrar vad fan det var som hände. Eller svidande stjärthål är en underdrift. Jag ser ju för helvetet ut som en krater där bak. Så hårt kan Livet vara emellanåt. "Broken dreams and a krater for a stjärthål" ska min självbiografi heta. Minns mina ord.

Annars har det inte hänt så mycket. Jag tänkte recensera en film men den var så förbannade dålig att jag skiter i det. Risken finns att du blir förbannad över att jag tar upp din tid och genast får vi en taskig stämning på bloggen. Så jag skiter i det. Jag tänker inte ens berätta vad den hette. Men det börjar på "D" och slutar på "oghouse".

Ja den var riktigt jävla usel. Men vi kollar trailern i alla fall. Just for the hell of it. Den är ganska cool. Filmen var inte det:



Det är faktiskt den första zombiefilm jag sett där zombierna spelade dåligt. En del av dem spelade till och med över. Hur fan bär man sig åt då?

Hur som helst, jag är uppe tidigt som fan igen. Jag tänkte vara duktig och göra mig en riktig karatefrukost. Det gick ju sådär. Här är den:


Jag har kokat mig ett ägg. Jag vet, protein och skit. Jag är jävligt nöjd.
Det enda en mästare behöver. Gick hur bra som helst att skala. Jag var
inte alls förbannad.

Ja vi tar ytterligare bild. Här har jag gått lös på det och har kämpat mig halvvägs igenom. Jag tror jag ska starta en äggblogg. "Broken dreams, a krater for a stjärthål and an ägg" ska den heta.


Jag fattar inte vad som har hänt med den däringa gulan. Äggjävelet är
ju löskokt. Gulan vill liksom inte samarbeta. Det är som om de spelar i
olika divisioner. Vad är det som har hänt? Varför? Vad tycker du?

Nu när jag sitter här och rapar ägg inser jag att det här är fan ingen bra start på dagen. För det första värper jag ur mig ett mindre vietnamkrig till ägg och sedan krystar jag fram ett inlägg som inte ens förtjänar namnet. Och jag har inte ens tagit mig iväg till jobbet. Och klockan har inte ens hunnit bli sju. Hur ska resten av dagen bli då?

Nu skiter vi i det här. Om du har vägarna förbi Umeå under dagen kan du hålla utkik efter mig. Det är jag som och gråter högt.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hell awaits!
Ja vilken dag det här har varit! Följande har hänt: Jag har inte åstadkommit ett förbannade skit. Mest skrotat runt på tomten och i huset. Ungefär som söndagar brukar vara för mig.

Hur som helst. Någon gång under dagen sprang jag rakt in i Livet. Jo, det är sant! Och Livet bar på den största jävla kuk jag någonsin sett. Kuken var löst dinglande och Livet hade liksom hängt upp den på sin högra axel.
   "Vad gör du?" Frågade jag.
   "Inte mycket", svarade Livet.
   "Vad ska du göra med den där gigantiska kuken?" 
   "Den här", svarade Livet och log ett snett leende och sneglade ner på kuken som hängde från axeln. Jag nickade tyst. Livet rättade till den gigantiska kuken och fortsatte "den här kuken ska du ha rakt in i ditt cornhole. Helt utan förvarning också, för det är så jag arbetar. När du minst anar det blir du rövknullad. Så, din lilla skit... bend the fuck over och ta det som en man."

Det var min söndag. Hur var din?

Nu ska jag kolla UFC.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Fredag. Förjävla tidig morgon. Vem har skitit mig i munnen? Någon av er har gjort det. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? För övrigt sitter jobbångesten som en kniv i luftstrupen på ett raggarsvin. Kalas! Känns inte alls jobbigt. Inte det minsta. Det är ju UFC i helgen, det går som ett mantra i mitt huvud och kommer att göra det till söndag... UFC får du inte missa. Då jävlar.

Igår var jag och tränade BJJ. Nu har jag ont i mina skinkor, ont i höger knä och har för fan klämskador i ansiktet. Det känns som om någon har gått lös på min hud med sandpapper. "Men varför har du tränat BJJ?" Kanske personen med incestluggen undrar. "Ja, inte fan vet väl jag", blir mitt sympatiska svar.

Jag brukar träna BJJ när andan faller på. Jag har dessutom lovat min kompis Jocke, en av instruktörerna på Team Gringo i Stockholm att komma och träna med dem till hösten. Och varför i helvetet jag har gjort det vet jag inte. Jag känner Jocke, och eftersom han känner mig kommer han inte att ge sig förrän jag ligger gråtande i mitt eget urin. Nu måste jag försöka komma i form. Hur fan nu det ska gå till. Jag är alldeles för dålig och jag är alldeles för. Jävla. Gammal. När jorden skapades kröp jag fram ur skuggorna. Ungefär så gammal är jag. Men jag ser dock jävligt mycket fram emot att få komma dit och rulla sig lite. Även om det blir så att jag rullar i min egen avföring. Min fetisch är självdestruktivitet


Här är han. Budbäraren som
kommer med tystnaden och
med slutet på all min smärta.
Joakim Ögren.

Precis så här ser det ut när jag tränar:



Det var från denna video jag lärde mig The spinning backfist. Den fungerar alltid:



Det positiva med att kliva upp så här tidigt på morgonen är att man hinner med en del saker. Exempelvis som att gå en långpromenad med Äckelhunden, blogga och svänga ihop en riktig karatefrukost. Kolla bara in denna:


Ja Satan i analen vilken frukost! Helt barockt. Frukost för en mästare.
Morötterna är med just for the hell of it. Rivna morötter är så jävla mycket
Black Metal att du inte kan ana... eller det är det ju inte alls. Morötter
är för folk som lyssnar på Stiltskin och Dokken. De som du ser på bilden
är fotoshoppade. Jag skojar bara... Vad tycker du?

Jag har snöat in på överkammade flintar och nu kan jag inte sluta tänka på det. Det måste vara det coolaste näst efter mustaschen. En person med överkammad flint och mustasch är så nära fulländning man kan komma. Som den här personen. Han borde gjutas i guld:



Eller den här pajsaren, nu har han ingen mustasch, men vad fan, det funkar:



En till bild. Överkamning gone wrong:



Vi kör en till video. En sista bara, det är ju ändå fredag. Det här är förvisso en reklam och jag är inte förtjust i reklamfilmer. Men om det innefattar en överkammad flint så skiter vi i det. Eller hur?

Hell awaits!
Jag googlade morgonstund och fick upp följande bild. Den känns ytterst tveksam. Först trodde jag att det var något helt annat.  Nu när jag ser på bilden kan jag inte riktigt förstå hur jag tänkte. Men då är det ju tidigt på morgonen också. Alldeles för tidigt. Och jag halvsover fortfarande. Och blundar. Och har jobbångest.


Men usch!

Jag har fortfarande inget att blogga om. Ingen inspiration. Jag har inte ens sett en dålig film som jag kan tipsa om. Fy fan det finns ingen rättvisa.

Nu på morgonen har jag gått med Äckelhunden. Som vanligt var han äcklig. Jag tror han håller på att mögla.


Äckelhunden står och äcklar sig. "Vad glor du på, Äckelhund?" Frågade
jag. "Din barnmorska var en mongoloid, visste du det?" Svarade han.


Äckelhunden dricker äckelvatten. Allt för att bättra på hans redan äckliga
lukt. Bra bild dock. Jag är nöjd som satan. Jag kanske borde bli fotograf?
Fan, jag kan ju det här.


Äckelhunden är batshit psycho. "Var fan ska du?" Ropade jag efter
honom. "Dra du åt helvete" svarade han och försvann längs vägen.
Jag har inte sett honom sen dess. Skönt.


Ett porträtt på mina söner. De håller i samurajsvärd. Grabbarna syns
aldrig på kort och har ingen spegelbild. Du ska se hur BB-bilderna ser
ut. De är helt absurda.

Ja, det här går ju inte så bra. Jag borde vara hemma och skriva på min roman istället. 226 sidor har jag nu krystat ut mig. Varenda sida har varit smärtsam. Lite som att skita ut en segelbåt. Fast smärtsammare.

Idag har Maurits och Moritz namnsdag. Tror jag. Om jag inte kollar på fel månad. Efter diverse googlande och andra partytricks har jag kommit fram till följande. Direkt från Wikipedia, låt mig presentera (trumvirvel för fan) Maurits:

"Maurits eller Mauritz är ett mansnamn och en kortform av Mauritius som var den ursprungliga latinska formen av namnet. Det betyder "man med moriskt (mörkt) utseende", eller "man från Mauretanien". Namnet började användas inom adeln i Sverige på 1400- och 1500-talen. En vanlig smekform av namnet är Moje"

Det var som självaste fan. Alla som bryr sig räcker upp en hand.

Vad det gäller Moritz orkar jag inte kolla upp honom. Det är alldeles för tidigt på morgonen. Vi kan titta på en istället.


Här har vi en Moritz. Konstnären borde ju
skjutas. Vad fan har hänt med pannan?

Nej hörrni, nu är det dags att åka och dö en smula. Vi hörs snart.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
När du läser detta sitter jag på en stubbe i skogen med en gevärspipa i munnen. Nu får det fan räcka. Eller nej förresten, det gör jag inte alls. Jag sitter ju här och bloggar och är bajsnödig. Det bästa av två världar.

Ja jävlar vilken sovmorgon jag har haft. Jag är alldelse öm i kroppen och känner mig som det spöade ludret jag i själva verket är. Sovmornar är överskattat. Jag vill aldrig mer uppleva något liknande.

Men hörru, här är dagens outfit. Det är ju val och då måste man vara lite finare än alla andra:


Tröjan inköpt på O2 Arena i London den 8:e september 2007. UFC 75. 
Helt barockt.

Med dessa kläder kommer jag att vara en estetisk sensation.

Annars händer det inte så mycket idag. Mina planer är följande:

- Sprida lite dra åt helvete omkring mig. Sånt kan man aldrig göra för mycket. Om du ber en person dra åt helvete och du vet inte varför du gör det, så lovar jag dig att den andra personen vet varför.

- Rösta. Rödgrönt för fan. Nu får det räcka. Om inte så hittar du mig på en stubbe nära dig. Med en gevärspipa i munnen.

- Köpa snus. Snus ska alltid inköpas stockvis. Det värsta är inte hemlösa, svältande barn och krig. Det värsta är samtalet man får av en polare som... jävlar jag kräks lite i munnen när jag ska skriva följande ord... ber en köpa snus! Vad fan är problemet? Som snusare är du aldrig utan snus. Som snusare planerar du dina snusinköp. Som snusare ber du aldrig en kompis köpa snus för att du har slut. Skämmes för fan. Är du snusare krävs det lite planering. Och hjärnkapacitet. Svårare än så är det inte. Kan du inte hantera det bör du göra något annat. Typ, röka. Sik. Hahahahaha.

- Kolla film. Förhoppningsvis skräck. Om inte så hittar du mig i ett snabbköp nära dig. Med en gevärspipa i munnen. 

Det ser ju ut att bli en lovande söndag. Eller hur? Fy fan vilket dåligt inlägg det här blev... men jag måste måste måste verkligen gå och skita nu. Jag skyller på det.


Playstation måste vara den konstigaste dildon jag har sett i hela mitt liv.
Jag förstår inte.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hell awaits!
I natt har jag hunnit med en hel del. Dels har jag sett hela serien Garth Marenghi's Dark Place och jag har hetsätit. Två positiva saker med att vara sjuk: 1) man man ligga i soffan hela nätterna och kolla film och 2) man kan, i lugn och ro när alla andra har somnat, skanna kyl, frys och skafferi efter högaktiv föda. Och fynda har jag gjort, satan i analen. Jag lyckades sätta i mig en hel burk Nutella. Just då upplevde jag det som det smartaste jag hade gjort i hela mitt liv. Nu i efterhand känner jag mig tveksam till om det var så genomtänkt. Jag vet inte. Varför kan man inte hetsäta havregrynsgröt? Det vore ju det bästa. Jag menar, typ, åtta deciliter havregryn och 1.5 liter vatten borde ju vara melodin. Jag ska prova det nästa gång. För övrigt gick jag även lös på olivburken. När jag hade tömt den kände jag mig smutsig och fylld av skam. Typiskt.

Dagens frukost:


Frukost för en mästare! Mest på grund av den där förbannade Nutellan.

Den där snusen är förresten i naturlig storlek. Jag köpte en sån där dosa där det stod "Extra stora snusar" gissa om jag blev chockad när jag upptäckte att det låg en enda jättesnus nerknövlad i dosan. Det är sant. Eller kanske inte. Jo det är sant... vad tycker du? 


Te ska alltid drickas i en sån däringa protein shaker. Och alltid med
mycket tabasco. Varför då? Kanske vän av ordning undrar. Jo, för det
är så jävla mycket Black Metal att du anar inte...

Äckelhunden går mig i hasorna. Var jag än skrotar följer han efter mig. Han verkar osedvanlig lömsk idag och luktar värre än vanligt. Jag förstår inte vad det är för fel på honom.

 
"Ska du ha lite tabasco Äcklehund?" Frågade jag. "Skit ner dig din sjuke
fan" svarade han. "I natt bevittnade jag när du åt upp alla oliver. Du
äcklar mig."

Men du, som jag berättade tidigare, i natt har jag plöjt igenom Tv-serien "Garth Marenghi's Dark Place", har du sett den? Helvetet så bra den var. Jag tänkte berätta lite om varje episod, det är inte så många. Typ, sex stycken för att vara exakt. Efter min snabba genomgång kan du surfa in på Discshop och köpa den. Rekommenderas av hela mitt svarta ludna hjärta.

Aw'righty! Då kör vi satan då:  



Manus: Richard Ayoade och Matthew Holness
Regi: Richard Ayoade

Så här står det på Discshop. Jag stjäl det rakt av... men kom igen nu. Ge dig, jag är sjuk så jag får göra det:

"Celebrated horror genius Garth Marenghi introduces his long-lost television project: a haunting medical drama set in Romford.

The best-selling writer is already known to hundreds as the creative force behind such classic chillers as The Ooze (can water die?), Afterbirth (a mutated placenta attacks Bristol) and Black Fang (rats learn to drive).

Darkplace was originally filmed in the 1980s and has since earned a cult reputation as one of the most terrifying and radical television programmes ever made.

Even now, Garth warns that the show, which he describes as an effort to radicalise men's minds, may prove 'too subversive, too dangerous, too damn scary."

Serien är alltså producerad 2004 men ska föreställa att den gjordes någon gång under 80-talet. Varenda episod börjar med att självaste Garth Marenghi, (som påstår sig vara författare, visionär, skådespelare och fan vet allt), läser från en av sina skräckromaner. Han berättar sedan lite kort om hur otroligt duktig och kreativ han är och sedan börjar avsnittet.

Under varje avsnitt klipps det in korta intervjuer med Garth och hans producent. Och det är så hysteriskt roligt. De har ingen som helst självinsikt och tar sig själva på största allvar. Självfallet är allt skådespeleri, och de spelar över å det grövsta.

Hur som helst. Serien utspelar sig på sjukhuset "Darkplace" och det är där som hela helvetet brakar lös. Allt är dåligt redigerat, dåligt skådespeleri, dålig dubbning, dåliga effekter, det är synlig tabbar, det är sexistiskt. Och det är så jävla bra.

Varje episod är 25 minuter långt så du har klämt serien på nolltid.

Episod 1: Once Upon a Beginning
En kvinnlig läkare (Liz) börjar arbeta på sjukhuset. Trots att hon är kvinna så kan hon arbeta som läkare. Har du hört på fan? Till saken hör att hon är synsk och börjar genast få syner. Snart framkommer det att Dr. Rick Dagless (Marenghi) och hans forna läkarkamrat Larry experimenterade, back in the days, med det ockulta och råkade öppna portarna till helvetet. Och sånt är oftast inte bra.

Kolla in den här scenen. När Liz först kommer till sjukhuset och träffar på Dr. Lucien Sanchez.

  

Hell awaits!
Nu har jag inte bloggat på ett tag. Livet kom emellan och jag har varit tvungen att jobba. Helt barockt. Dessutom är jag sjuk igen. Hur fan går det till egentligen? Jag har ju inte ens blivit friskt sedan sista gången jag var sjuk. Nu sitter jag med feber, ont i halsen och frossa. Ingen diarré. Än. Typiskt. Om jag ändå ska vara sjuk är det väl lika bra att jag får lite diarré också tycker jag. Jag menar... kör hårt för fan. Sparka på den som redan ligger. Vill du ha lite diarré med den där febern? Passar utmärkt till Alvedonen som du petar i dig.
Varför o' Du Stora Djävul har jag fått norra Eurpoas sämsta immunförsvar?

Häromdagen när jag satte mig i Livmodermobilen från helvetet, sneglade jag på trippmätaren och Jeeeeezus fuckin' Christ!!! Du ser ju... It's a sign 


Nu är jordens undergång nära. Han är här. Passa er, you Hosanna-singing
sons of bitches.

Ja jävlar du. Det här går ju ganska bra.

Och nu över till det osannolika:

Idag fyller min lilla, fruktansvärt lilla fyraåriga Fisronja 18 år.

18.
Jävla.
År.

Hur gick det det till? Vad var det som hände? Hon var ju fyra år igår... det här är helt sjukt. Fast det säger väl mer om mig än vad det säger om henne. Jag börjar bli en sur skinntorr gammal gubbjävel. Med andra ord: precis som jag vill vara.


Ronja igår.


Ronja idag.

Jag saknar ord. Och motvilligt blir jag lite sentimental. Eller nej det blir jag inte... jag skojar bara. Vad tror du om mig egentligen? Hail Satan!

Igår drog jag henne i pulka från dagis i jordens jävla snörstorm. Hon var hysteriskt skrikande och tjurig som få. Jag hjälpte henne med overallen kalla vintrar och läste godnattsagor sena kvällar. Jag skjutsade henne till träningar och hjälpte med läxor och pluggande till prov. Vi har tillsammans gått igenom förmodligen över en miljard engelska glosor. Till slut har jag tyckt lika illa om hennes lärare som hon har gjort. Them fucktards.

Idag går hon sista året på Byggprogrammet där hon pluggar till snickare. Hon tränar thaiboxning och sparkar lowkicks så förbannade hårt att det känns som om plomberna från tänderna ska lossna. Fisronja är förresten fortfarande tjurig som få. Skillnaden är att idag tycker jag att det är en bra egenskap, hahahahaha.


Kan det vara så att Ronja är less på mig? Jag får den känslan...


Japp! Snusen är där den ska vara.


Ronja är i chock. Jag vet inte varför. Och jag ser ju för fan ut som en
grekisk gud.

Så nu är kalaset över och gästerna har åkt. Skönt som fan, nu kan jag ha feber och hosta ifred. Ronja har fått en hel del prylar och sånt tjafs. Av mig fick hon en riktig kick-ass present, som alla 18-åringar bör få av sina föräldrar: en tatueringstid (2:a oktober) och valfri tatuering. Nu pratar hon om att göra en sleeve och jag börjar genast att ångra mig, hahahaha, fy fan... fast har jag lovat så har jag. Nu är det bara att betala. Jösses jävlar, jag och min stora käft. 


2:a oktober. En valfri gaddning...


Min lilla Ronja... Raised to fight back.

Nej hörrni, nu ska jag skrota runt i huset och sen blir det att kolla film. Vi hörs snart.

Keep on bleeding, bitches.

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Ja det hade ju varit roligt om jag kunde få sova någon gång. Fast så jävla roligt är det inte, skönt hade det varit i alla fall. Det är väl inte så mycket begärt, eller?
Det är tydligen någon där uppe, eller där nere menar jag, som alltid ska ha det sista ordet. Varför o' varför Du Store Sate kan jag inte sova?

Min kreativa blogg-granne Sara F.E. som har den mycket eminenta bloggen Surrealism, Dröm och Dravel skrev häromsistens att det var bra, eller avslappnande, att ta en motionsrunda när alla andra sover. Typ, inte riktigt de orden men något liknande. Och så kan det säkert vara, det tror jag verkligen. I en dimma av Lepheton kan jag även ha lovat henne att skriva om någon sån där promenad som jag kanske genomför när jag inte kan sova. 
Och nu ångrar jag mig.

Nu när jag ändå är uppe och skrotar är det ju ett ypperligt tillfälle för mig att ta en sån där promenad, men fan, det går inte. Kolla bara, jag menar, det funkar ju bara inte. Det måste du hålla med om. Direkt fotat, typ nu, från min altan:

 
Kan det bli mörkare än så här? Fatta hur många frireligiösa och andra
kristna satar som lurpassar i mörkret.

Svartare än så där blir det inte. Lika mörkt som ett busslast med skithål. Som jag tror Stephen King skrev en gång i tiden. Om jag är ute och går nu blir jag väl skjuten av en 85-årig halvblind älgjägare. Jag ser det framför mig klart och tydligt: Jag går längs en skogsväg i mörkret (det finns bara skogsvägar här i jävla Bullmark) och får plötsligt ett skott i bröstet. Jag faller baklänges ner i ett krondike och känner hur livet sakta rinner ur mig medan en älg slickar mig i ansiktet. Eller ännu värre, jag känner hur livet sakta rinner ur mig medan en 85-årig älgjägare slickar mig i ansiktet.
Dessutom, det bor ju bara kristna här... och det finns inget som skrämmer mig så mycket som de gör. De enda människor som öppet kan vara sinnessjuka och komma undan med det. Fy fan.


Inte ens äckelhunden ville gå ut. "Fuck off", sa han "jag går inte en
meter med dig. Jag skiter hellre på vardagsrumsgolvet."

Så Sara, om du läser det här, det blir ingen promenad för mig. Jag tar hellre bilen. Men jag vet inte om jag får så mycket motion av det. Kanske om jag joggar ut till garageuppfarten men det finns risk att jag blir yxad till döds av någon kristen. Nej, jag stannar inomhus istället.

För övrigt har jag hittat men min drömcykel på Blocket. En Ratbike och helt i min smak. Jag menar...nej, jag saknar ord. Jag måste ha den. Hade jag bara haft 150 000 kr hade jag inte tvekat. Så jävla snygg:











Helt galet. Om det är någon som sitter på dessa pengar och kan tänkas att köpa cykeln åt mig kan ni höra av er. Jag lovar att ni får åka en kvart eller så. Schyst hörru.

Nej nu ska jag slänga mig i soffan och kolla film. Trevligt att snackas vid lite.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hell awaits!
Ja, om du undrar vad fan bilden på de ovanstående hjältarna har med inlägget att göra, så undrar jag det också.

Ikväll var det ett föräldramöte på kidsens skola. Fatta. Helt galet. Alltså inte ett sånt där enskilt möte med lärarna för att prata om hur de små djävulsbarnen sköter sig i skolan. Det är en helt annan sak, då sköter jag mig ganska snyggt. Rent exemplariskt om du frågar mig. Det håller inte lärarna med om. Nej, det här var en träff med alla föräldrar som har barn på skolan. Alla. Föräldrar. Så jävla fel. Alltså Riktiga Föräldrar. The scary ones. Såna som rör sig världsvant i skolans korridorer, har pressveck på sina byxor och en flådig skjorta och fullkomligt älskar sina egna röster. Dyker man upp där med en Dawn of the Dead t-shirt, slitna jeans och trasiga skor tittar de genast lite snett på en. Lägg till en och annan gaddning på det och du har genast misstänksamma blickar som kastas efter dig.

Förra gången jag var på ett sånt möte fick jag jordens jävla chock. För det första vällde det ut ungefär 375 kilo celluliter genom dörren när jag öppnade den. När jag sedan sitter vid ett bord med en blonderad 45-årig sate vänder han sig plötsligt mot mig och viskar:

45-årig blonderad sate: Är du vegan?

Jag böjer mig fram mot honom och viskar tillbaka:

Jag: Är du dum i huvudet?

Så, mina kära bloggpolers, eftersom jag är en Satan worshipper och metal och punk och välhängd (nåja, eller jo det är jag visst) och fullblodsnikotinist och långt ifrån rumsren och en total katastrof i sängen och full av hat mot De Riktiga Föräldrarna så sket jag fullständigt i kvällens möte. Istället satt jag hemma och skrattade hysteriskt över att jag slapp vara där med Them Bastards. Hädanefter är det jag som bojkottar satan här. Faktum är att jag skrattar hysteriskt nu när jag hamrar ner dessa ord. Jag tror jag just svalde snusen. Så mycket skrattar jag. Om jag har tur hörs det ända till grannarna. 

Men du, det här inlägget var ju faktiskt helt värdelöst och inte alls tänkt att handla om ett föräldramöte. Det bara slank ur mig när jag skrev rubriken. Sedan gick det av bara farten. Min första tanke var så simpel att till och med jag klarade av att tänka den: jag skulle slänga upp en trailer och det var allt. Med några väl valda ord. Kanske smarta och genomtänkta också, men det sket sig ganska fort.

Nåväl, här är trailern. "Devil" heter filmen och handlar om fem främlingar som fastnar i en hiss. Så långt allt väl. Men nu är det så fantastiskt att en av dem är Djävulen. Tyvärr är det den där sopan M. Night Shyamallamamanmananan eller vad han nu heter som ligger bakom den. Och det bådar väl inte så jävla gott. Men lite bra verkar den i alla fall.

Manus: Chris Gardner och Blair Rowan 
Regi: Barak Epstein och Blair Rowan

Hail Satan!
Det enda som förmodligen är positivt med insomni är att jag hinner med att rota runt i min filmsamling och se en del filmer som annars bara hade blivit stående i filmhyllan... tills bäst före datumet gått ut och jag tappat intresset för filmjäveln. Tur att jag hann med denna. Annars kanske mitt liv hade sett helt annorlunda ut.

Den här såg jag i natt, och jävlar vad jag har tjoat och tjimmat. Vid ett tillfälle skrattade jag till så en snorsträng flög ur näsan. Jo det är sant. Jag är fortfarande förkyld, hostan vägrar att ge med sig och Lephetonet är snart slut. När jag väl somnar har jag väldigt makabra drömmar. Jag tror att det beror på hostmedicinen. Jag hoppas inte det. Det vore ju häftigt om jag kunde stanna i det här sinnestillståndet. I morse när jag väl lyckades somna drömde jag att jag var Hugh Jackman i extremt starkt motljus. På fötterna hade jag två chorizokorvar och jag befann mig i ett storkök där jag febrilt letade efter kikärtor. Helt barockt.

Men nu skiter vi i det. Jag måste dra handlingen lite snabbt innan det är dags att bege sig till jobbet (och dö en smula) och innan jag har glömt vad den handlar om.

B.O.T.H är en hysteriskt bra vampyrfilm. Faktiskt, jag menar det. Jag har ju dock en förkärlek till dåliga filmer, alltså de som är så dåliga att de välter över på sidan, typ, kapsejsar så överdjävligt att de blir bra. Och lite så är det med denna film. Fast den är ändå bra på ett riktigt bra sätt... eller hur fan tänkte jag nu? Du fattar vad jag menar. Visst gör du det? Annars får du ljuga.

Filmen handlar om tre ungdomar, Sam, Carrie och Bone, som ska på en festival. Tydligen var förra årets festival en höjdare - då hade folk löpt amok och våldtagit varandra. Men nu är det så jävla illa att under bilresan blir Sam  åksjuk och han kräks över bilkartan vilket gör att de naturligtvis kör vilse... och hamnar i en stad som befolkas av vampyrer. Typ. Skitbra vill jag då lova. Mer tänker jag inte berätta, du måste se den här filmen. Den sitter som ett brännbollsträ i pannan på ett raggarsvin en torsdagkväll utanför McDonald's. Du kommer att gilla den. Jag lovar.

På IMDB står de magiska orden "Rated R for strong bloody horror violence throughout, pervasive language including graphic crude sexual dialogue, and some sexuality." Med andra ord: precis allt en film bör innehålla, hahahahaha.

Men nu ska du inte tro att B.O.T.H är som en av de där nya vampyrfilmerna som drar fram likt en AIDS-epidemi över detta land. Med det där pissludret Edward och allt vad fan de nu heter. Nej för helvetet! Den är så mycket bättre än så och har alla ingredienser som en film bör innehålla. Typ, våld, blod, hundbajskorv, kräka, naket... men var ska du? Du behöver inte rusa iväg och köpa den på en gång. Vi koller trailern först. Den är ganska kass. Men vi kikar på den ändå.

 

Med en blick som säger att han just tänker
köpa hela Europa.

Ja men vem fan är detta kanske du undrar? Jo det det ska du få veta. Thord Ekman heter människogubben. Han är VD för Ekmans Bilskrot i Hedesunda och fanns på bloggen när jag loggade in i morse. Nu blir jag inte av med gubben. Han vägrar att gå. Jag tror att det är mustaschen som gör det. Utan den skulle han inte se ut att vara i så mycket lidande. Jag tycker omedelbart synd om honom. Hur kan han vara så framgångsrik och inte jag? Hur hanterar han sin framgång när han får bära runt på den där mustaschen? Han har förstört min dag.

Nej för fan, Satan worshippers, dags att åka. Hell awaits!

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Varför o' du store Satan, tog jag på mig att jobba den här helgen? Nu måste jag dra till jobbet igen. Helt barockt. När ska jag ha tid att tillbe Hin Håle då?

Här är dagens låt. Min theme song för att klara detta. Galet bra. Allt för att påminna mig om vad och vem jag är.



Jag har beställt Forrest Griffins senaste bok från Adlibris. "Be ready when the shit goes down: A Survival Guid to the Apocalypse".



Så här står det om den, jag stjäl det rakt av... för sån är jag:

"Griffin and Krauss teach people the ultimate form of manliness: surviving the coming apocalypse (it's gotta come soon, so you might as well be ready). For years, Forrest Griffin has been waiting anxiously to find himself in a post-apocalyptic future. Why's he so excited about the near-extinction of mankind? Think about it: with grooming an personal hygiene no longer a prerequisite to social acceptance, you can let your mutton chops grow and live out your secret fantasy of becoming Wolverine. You could kill squirrels with your bare hands, practice throwing knives all day, and never have to say 'excuse me' after farting. With actual survival tips, illustrations, and photos of Forrest showing off his wilderness, this book is a survival guide for everyone who thinks that the end is near and wants to embrace it rather than running for the hills.From eating in the wild to fighting dirty in a world that looks like Mad Max, this book is for people who look forward to the end of the world because it will allow them to stop wearing pants once and for all." 

Efter att ha läst Griffin och Krauss första bok "Got Fight", så är det här ett måste.

Nej hörrni, nu ska jag skita och sen dra till jobbet. Vi hörs snart.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hell awaits för fan!
Sheit vad tidigt det är. Och det är lördag. Och jag är inte alls redo för att jobba. Borde jag vara det?

Nu är det inte mitt vanliga jobb, det är ett extrajobb som jag skrotar runt på när de behöver mig. Vilket är nästan aldrig. Jag misstänker att jag är den sista personen de ringer till när de behöver extrapersonal. Lite som den där fucktarden som kristna familjer skäms över och som de gömmer i sin källare.

Hur som helst, i sann blogganda fotade jag min frukost. Jag känner mig nöjd. Inte bara över frukosten som täcker hela jävla... cirkeln? Vad fan den nu hette, det var något med cirkel i alla fall, utan även hur bra fotot blev. Vilket djup. Vilken skärpa. Vilka färger. Kolla in bara:


Frukost för en mästare! Det är kaffe för fan, inte Cola. Ge dig nu...
Vad tror du om mig?

En annan sak, lyssna för fan, det här är viktigt. Ja även du där längst bak, du med incestluggen, lyssna på mig nu. Igår besökte ingen annan än Lord K bloggen. Och det är fan stort... någon närmare presentation av honom behövs inte, för du vet redan vem han är. Eller hur?


Kentha "Lord K" Philipson

Nåväl, han har (bland annat) bloggen "Vår vrede skall regna ner från skyn", om du håller till vänster bland länkarna hittar du den under Regn av Vrede. Klicka där eller HÄR så kommer du till hans blogg. Jösses jävlar jag säger då bara det. Där hänger jag i tid och otid. Om hans blogg vore en pub, ja, då var jag gravt alkoholiserad vid det här laget. Jag hade nog till och med supit mig igenom Antabusen. Surfa dit nu för fan...

Nej hörrni, nu måste jag dra till jobbet. Jag googlade extrajobb och fick upp följande bild. Vad fan är det frågan om?


 

Är det någon som har en sån där peruk till salu så är jag intresserad av att köpa den. Eller inte. Är det någon som känner för att svänga förbi och napalmbomba mig? Lite snabbt och nonchalant så där... gör det, tveka inte.

Bring out the gimp!

För övrigt är Listerine ett helvete. Jag gurglar nu. As we speak. Det känns som om någon häller lava i snussåret. Fy fan. Det är som jag alltid har misstänkt: Listerine är för folk som gillar Dokken. Aldrig mer.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Jag tror jag är frisk nu... eller inte. Febern är borta. Snuvan och hostan är kvar. Perfekt. Viva Lepheton, du satan på flaska. Denna jävla hostmedicin får mig att må som en spya på två ben. Det där rimmar ju, ha! Hostmedicin - två ben. Nej det rimmar ju inte alls. Vad fan är det du säger? Hostmedecen - spya på två ben. Nu satt jag den! Det där rimmet får du använda i en låttext om du vill. Eller i ett julklappsrim. Valet är ditt. Jag bjussar på det. I dimman av Lepheton är jag en givmild sate. Såja... nu börja vi komma nån vart. Lasagne... någon?

Jag brukar väldigt sällan titta på dokumentärer. Varför vet jag inte, såvida det inte handlar om skräck eller MMA skrotar jag lojt vidare i min vardag. Handlar det dock, som sagt, om MMA och helst UFC, ja jävlar då blir jag genast intresserad. Just därför ska jag kolla in dokumentären Such Great Heights så fort jag bara har en möjlighet till det. Tydligen har den premiär någon gång i början på 2011.
Så här står det om den

"Such Great Heights, an intimate look inside the world of mixed martial arts fighting. The film follows top UFC Welterweight Contender Jon Fitch, both inside and outside of the cage, as he prepares to do battle with Champion Georges St. Pierre. Intensity and emotion move toward critical mass as fight night approaches and a tight knit team rallies around Jon.

While Fitch prepares for this climactic moment in his life, the story weaves through the daily triumphs and challenges of the other fighters at the American Kickboxing Academy (AKA). The film explores the grueling lifestyles of these fighters as they deal with everything from their personal demons to finding a place to sleep at night."

Ja jösses jävlar. För övrigt är det Jon Fitch på bilden ovan. En stor idol i detta hem. Åtminstone hos mig. Ingen annan i detta hushåll vet vem han är. Typiskt. Nu kollar vi trailern. Just for the hell of it.

Annars då, är det bra? Själv har jag legat sjuk. Har jag berättat det redan? Om jag får säga det själv har jag nog varit nära döden. I feberyra tror jag att vid något tillfälle raglade jag upp ur sängen och offrade en get till Satan själv. Han till och med besvarade mina böner. Jag tror att han bad mig hålla käft och gå och lägga mig igen. Fast jag är inte säker. Hur skulle jag få tag på en get förresten? Det kan även ha varit min granne. Han som är vaktmästere åt Riksbyggen. Men varför skulle jag offra honom till Satan?

Det positiva med att vara sjuk är att man får möjlighet att ligga i soffan och kolla film. Fast i det här fallet var det inte så positivt. Jag såg filmen "Naked Fear" häromsistens. Och fy fan! Den handlar om en kvinna som blir kidnappad, utslängd i vildmarken och jagad av en snubbe med pilbåge. Och gevär. Nej jag skojar inte. Han har dessutom klätt av henne naken. Så hon springer runt där, vilt skrikande bland buskar och bär utan en tråd på kroppen. Helt barockt. 

Jag funderade faktiskt på om jag skulle slänga upp trailern. Men filmjäveln är så dålig att den tammefan inte förtjänar att vara på bloggen. Och då är den dålig. Geddit? Om du tänker dig att ett skithål har ett skithål, och det sistnämnda skithålet har ett alldeles eget skithål. Då skulle den skita ut Naked Fear.

Lepheton... någon?

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum