Route 666

Hail Satan!
Jag sitter och jobbar och lyssnar på Strapping Young Lad. Bra jävla skit. Här är videon till låten som är i mina lurar. Vi lyssnar på den tillsammans. Igen.



Häromsistens bet jag mig i läppen. Alltså på insidan av läppjäveln. Mitt i en mening bara, helt utan förvarning. Det var som om tänderna högg mig i ett vredesmod. Och där stod jag och fattade precis ingenting. Nu har det växt fram en blemma stor som Polen där jag bet mig. Varför ska allt drabba mig?

Nu tänkte jag dra åt helvete så länge. Eller bara få en stroke. Fast kanske i omvänd ordning. Vi får väl se. Om det är någon som ringer dig i natt och flåser i din telefon så är det förmodligen jag. Ty, jag är en flåsare och har inget bättre för mig.

Bra inlägg det här. Jösses vad stolt jag är.

Ja, det var väl ungefär allt som jag hade på mitt regummerade hjärta för den här gången. Pungspark!

Keep on bleeding bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Psst, hörru, vad gör du? Söndag kväll. Och jag har inte uppdaterat bloggen sedan våren 1972. Och är du lika skitnödig som jag är i skrivande stund? Visst är det märkligt, jag blir alltid akut bajsnödig på följande ställen: när jag befinner mig i en videobutik, när jag är i en bokhandel och när jag bloggar. Vad kan det bero på? Total av slappning? Osäkerhet? Eller bara ren och skär otur? Jag förmodar att det är en kombination av alla tre: när jag slappnar av blir jag osäker och den däringa förbannade oturen, ja, den liksom bara hänger med. Hela tiden. Typ.

Nu ska du få höra på terror och ond bråd död: jag har varit hos tandläkaren igen. Det visade sig att tanden som jag har bredvid kratern bestämde sig för att jävlas. Så till den milda grad att jag övervägde citodonets varma famn, men lyckades på något sätt hejda mig. Istället åkte jag skamfylld och oförlåten tillbaka till tandläkaren - mannen som kan dra en visdomstand och samtidigt vissla ledmotivet till Hajen. Jag lovar, jag tror han kan göra det. Det känns som det enda rimliga. Jag hade gjort det om jag var tandläkare 

Hur som helst, det var fruktansvärt. För någon sekund övervägde jag en slåsskamp (HA! Myrkheimr) men ändrade mig så fort jag hade tandläkarens händer i min mun. Du känner dig aldrig så liten som när du har två mansnävar inkörda i munnen. Som hysteriskt bökar runt. Precis som om det letas efter tryffel... eller inkaguldet. Det går ju för fan inte ens att hulka. Vid ett svagt tillfälle, när det kändes som om jag skulle falla in i en tyst galenskap, provade jag, men jag inbillade mig att jag var nära på att skita ner mig. Och den vägen var jag inte var redo att vandra på. Inte då i alla fall. Total förnedring. Fattas bara.

Så där ja, nu har jag fått med två bajsinslag i detta inlägg. Jag känner mig stolt. Var kan jag hämta ut priset?

Annars har jag haft en kreativ vecka. Alltså förra veckan om du läser det här en måndag. För helvete. Det är ju söndag idag vettu. Trots likstelheten här på bloggen har jag varit produktiv på annat håll. I måndags var jag på ett möte med Owe Lingvall. Killen som har Village Road Film och Dreamday Media. Och det gick förbannat bra. Owe är en hjälte. Mötet handlade om min medverkan till att skriva reklamfilm samt en och annan musikvideo tillsammans med honom. Helt galet. Resten av veckan spenderade jag med att skriva en musikvideo och ett par reklamfilmer. Därav framfallet på Route 666.

Jag har dock hunnit med att fota. Jösses. Jag funderar på att byta karriär till proffsfotograf... det där lät kanske löjligt. Jag är redan ett proffs på att fota. Kolla bara:


Kaffe vs. te. I bakgrunden står saltet och tittar på som en tyst fluktare.
En mycket bra bild för fan! Observera färgerna i precis hela bilden. Jag
kallar fotot för "Ibland önskar jag att jag hade fem kukar." 

I fall du undrar vad Äckelhunden håller på med så hänger han fortfarande kvar. Han har tydligen bestämt sig för att hundskit är det godaste som finns. Uppenbarligen har han även beslutat sig för att äta varenda hundskitshög som finns i detta land. Ibland är jag så arg på honom att jag fruktar en hjärnblödning vilken dag som helst.

Här ligger han. Äckeläcklet och latar sig:


"Mm, vad mätt jag är. Och varför är du så arg? Ägarjävel. Har du ingen
humor?"


En bild som visar total hopplöshet och vansinne. Jag ser ondska i Äckel-
hundens öga.

Nej hörrni, nu har jag inte tid med det här. Jag måste jobba och gå och lägga en kabel. Fast i omvänd ordning. Här är veckans ledord. Ni kommer att behöva dem. Det lovar jag:
- Halsbloss
- Vreden
- Nervsammanbrott
- Myrkheimr

Vi hörs då för fan. Godkväll på er. Hail Satan!!

Keep on bleeding bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Kolla vad jag har pysslat med sedan mitt tidigare inlägg idag. Det har tagit mig timmar att iscensätta bilden. Timmar för fan! Jag har varit i en kreativ psykos och tappat tid och rum. Jag tror att jag svimmade vid något tillfälle. Och sket ner mig. Fast inte samtidigt. Jösses och jävlar. Kan det vara så att jag har uppnått ett högre medvetande? Är jag ett geni?

Titta:


Te med Tabasco. Som det bör drickas. Som du redan har förstått heter 
fotot "Muskotnöt? Ja tack!" Bilden finns snart på en konstutställning i en 
kranskommun nära dig.

Då drar jag åt helvete så länge då. Vi hörs!

Keep on bleeding bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
En vacker dag ska jag ha en likadan cykel som den på ovanstående bild. Minns mina ord. En dag. En Ratbike. Då jävlar. Och ja, hjulen är alltså bildäck. Grymmare än så kan det fan inte bli.

Men hörru, välkommen för fan. Känner du lukten? Idag sprider Route 666 en doft av kaffe, såpa och halvruttna äpplen. Ungefär som i en sån däringa liten närbutik som finns i någon liten landsortshåla. Fast tvärtom. För stunden har jag inget luktsinne. Förkylning vettu. Typiskt.

Eftersom jag är en lat sate tänker jag nu ge dig min helg i bilder. För sån är jag. Det är alltså elände as it should be. Fast inte bara det. En del roligheter har jag ju också haft. Ibland lever jag ett liv i total lyx och flärd. Oftast vaknar jag upp, ibland övergår det till mardrömmar. Ibland har jag svårt att skilja på vad som egentligen är vad: om det är lyx eller om det är en mardröm. Hur jag menar nu vet jag inte - jag vet inte heller vad jag skulle komma fram till. Men jag tror det var något smart. Jag trasslade in mig i alla desa förbannade ord som jag måste skriva i rätt ordning... Nåväl era jävlar, här kommer det. 

Rond 1: Fredag
Till er humorlösa skinntorra bastarder vill jag bara säga att jag inte har några nazistsympatier eller liknande skit. Kommer det någon sån kommentar eller om ni har några såna tankar om mig kan ni dra åt helvete. Så är det bara. Med detta sagt vill jag berätta om en sms-konversation som jag hade med Min Kära Mor under fredagen. 

Nu är det så att jag och Min Kära Mor har en väldigt speciell relation. Den dagen jag kravlade ut ur mörkret och sjutton år framåt bestod av en enda lång konflikt mellan oss två. Vi var som piss och vinäger. Tills jag packade väskan och drog hemifrån. Vi var som Vietnamkriget gånger fem. Typ. Idag pratar vi med varandra vid något tillfälle per år. Ibland ser jag henne på stan och då ger jag henne en kram och försöker vara snäll. Jag sa "försöker vara snäll." Det är något med Min Kära Mor som gör att jag regredierar till en trotsig tonåring så fort vi träffas. Jag vet inte vad det beror på och jag försöker dämpa mig. Men misslyckas varenda jävla gång. Och allt är naturligtvis hennes fel. Tro inget annat.  

Nåväl, Min Kära Mor fyllde år för ett par dagar sedan. 70 år! Jösses jävlar. Ja, du ska veta att vi inte besöker varandra när vi fyller år. Så lågt skulle inte någon av oss sjunka. Naturligtvis glömde jag bort hennes födelsedag. I fredags skickade jag henne ett sms, jag är för fan inte helt hjärtlös, och samtalet blev som jag fruktade helt barockt. Här kommer det. Återgivet direkt från min telefon:

Jag: Hej mamma det är jag, din son. Kommer du ihåg mig? Sieg Heil och grattis i efterskott på födelsedan.

Svaret dröjde. Sen kom det

Min Kära Mor: Hej.. tack. Krigar du med Hitler nu?

Jag: Hur tänker du nu? Hitler dog för länge sedan.

Min Kära Mor: Hej. Eftersom du skriver så där. Du nämner alltid Hitler i dina sms.

Jag: Det är bara till dig som jag gör det. Det är för att jag vet att du gillar honom så mycket. Heil Hitler!

Min Kära Mor: Hej. Sluta nu Peter. Vill du komma och fika?

Jag: Sluta börja dina sms med ett "Hej." Nej jag vill inte ha fika. Aldrig i livet. Jag är sjuk. Har feber. Sieg Heil!

Min Kära Mor: Vad tråkigt att höra. Hur mår barnen?

(Observera att det inte började med något "Hej", hon lyssnade alltså på mig. Det måste vara första gången något sånt händer.)

Jag: De tillber Satan. Jag är nöjd.

Min Kära Mor: Sluta nu Peter. Ska du inte komma förbi på fika?

Jag: Nej, jag har ju feber. Nu måste jag sluta. Någon knackar på dörren. Tur att jag har en skottsäker väst på mig. Det kan vara Kristus. Det svinet.

Tjugo minuter senare kom svaret:

Min Kära Mor: Hej. Ha ha ha ja du har alltid varit rolig. Hälsa barnen och krama om dom från farmor. 

Jag: Sieg Heil och god fortsättning.  

För övrigt gjorde jag inte så mycket. Här kommer lite foton över hur jag tillbringade större delen av dagen:


Jag spenderade åtskiliga timmar med att bara stirra upp i taket. Mitt
nya tak i vardagsrummet, tack som fan. Helvetet vilken bra bild. Jag
kallar den för "Att bli kliad under hot."


Här glor jag bara rakt fram. Flera timmar tog det. Jag är nöjd. Min fru
sa åt mig alldeles för många gånger att jag skulle stänga munnen. Hon
påstod att jag dreglade. Jag sa att det var dikt och förbannad lögn.


Här ligger jag och läser. Det tog kanske en halv minut. Jag är så otroligt
nöjd över det här kortet. Det förmedlar så mycket känsla. Jag kallar fotot
för "En stjärtskåra i en snöstorm av viskos" 

Det var väl ungefär allt som hände under fredagen. Hurra!

Rond 2: Lördag
Under lördagen var jag på fötterna. Med Ipren och Omega-3 i kroppen begav jag mig till en skoteruppvisning som var här i Bullmark. Har du hört något som är mer tragedi än det? Skoteruppvisning? I jävla Bullmark? Nej, kunde inte tro det heller.

Nu ska du veta att den här skitbyn består av nittio procent fullständiga idioter. Jag skojar inte. Kom förbi någon gång vettja så ska vi dra runt med blåslampa.
   "Men varför flyttar du inte då?" Kanske den lilla glosögde lågbegåvade vårtgården frågar.
   "Varför ska jag flytta?" Undrar jag, "det är ju faktiskt inte jag som är dum i hela huvudet." 
Nåväl, Jag skiter fullständigt i skotrar, jag skiter fullständigt i de flesta av svinen som bor här. Enda anledningen till att jag gick till den där förbannade skoteruppvisningen var för att sprida hat och en mängder med "dra åt helvete" omkring mig. Sånt måste bara göras. Du vet hur det är - Vi avgrundsriddare som går pentagramståg till Baccus och Satans ära, vi skola för alltid vandra i mörker och ljuset rädas. Tillsammans går vi på knä mot helvetet. Hail Satan! 

Jag fotade vansinnet. Så här roligt har man i jävla Bullmark en lördag:

Tjohoo, ska det vara en Ski-Doo till den där skoterutstyrseln? Jag ser
raggarsvin i skotermunderingar. Jag ser rinnande snusar och människor
med ihopväxta ögonbryn. Jag ser illa blonderade frisyrer tillhörande
kvinnor med alldeles för mycket mascara. Peasants! Bra bild förresten.
Den heter "Önsketanke: Napalm."

På nyårsafton blev jag förrsesten mordhotad av en av dessa idioter som bor här i krokarna. Dagens sanning. Det var nämligen så att jag hade pratat med den här mordhotande fulländige idioten för ett par månader sedan. Torbjörn heter han, kallas för Tobbe. Jag ringde honom då, alltså för ett par månader sedan och försökte föra ett helt normalt samtal, vilket var helt omöjligt. Då hade jag inget annat val än att förklara vilken värdelös människa han var. Fast jag sa det med lite andra ord. Kanske inte så snällt som jag alldeles nyss förklarade det. Och tänkte efter det inte mer på den konversationen. Tobbe är en idiot. Punkt slut. Han får ett aborterat foster att framstå som rena geniet, då kan du förstå hur svårt det var att prata med dumfan.

Hur som helst, på nyårsafton. Ganska exakt klockan 17.40 ringde det i min mobil. Jag svarade och hörde en röst som sa kreativt sa "hej"
   "Hej." Svarade jag.
   "Det är Baloo. Har du något otalt med någon?"
   "Ja du Baloo" svarade jag, "jag har otalt med väldigt många. Ställ dig i kön." Det var nu i samtalet som jag hörde vem det var jag pratade med. Hans röst låter som om den tillhör någon som endast har en hjärncell, och är således lätt att känna igen.
   "Har du lust att dansa?" Undrade Tobbe... förlåt, Baloo.
   "Du Baloo, jag är jävligt sugen på att dansa." Svarade jag.
   "Bra! Jag ska skära halsen av dig." Klick. Och där la Baloo, det svinet, på luren. Så jag ringde tillbaka på hans mobilnummer. Cirka femton försök. Men han svarade inte. Då provade jag att ringa hem till honom och fick svar redan efter ett par signaler. 
   "Är du danssugen?" Undrade jag.
   "Jag?" Sa Äckelbaloo förvånat.
   "Ja, du... är du dum eller?"
   "Vad menar du?"
   "Du ringde ju mig", sa jag.
   "Men jag har aldrig ringt dig" Sa den inavlade Tobbe.
   "Tror du jag är helt dum i huvudet? Jag vet att du ringde mig, din idiot."
   "Ja okej, jag ringde dig... och jag tänker komma förbi."
   "Gör det, jag väntar på dig." Svarade jag.

Och tror du han kom förbi? Sitter jag här med uppskuren hals kanske? Och hamrar på tangenterna? Nope. Det jävla äcklet. Har du lust att dansa?! Jösses! Det är kanske det dummaste och mest pinsamma jag har hört i hela mitt liv... Så Tobbe, eller Baloo, som du så intelligent kallar dig för, du är nog inte tillräckligt begåvad att läsa en sån här textmassa, men om du har någon i närheten som läser högt för dig... trist att du inte kikade förbi. Din värdelösa sopa.

Hur som helst, efter skoteruppvisningen bar det av mot stan. Det var tänkt att djävulsbarnen skulle på sin wushuträning men sjukdom kom emellan. Jag fick åka själv istället.

En vanlig syn nuförtiden. Det är ju för fan januari. Kuksnö så långt ögat
når. Jag hatar varenda millimeter av det.

Jag tog en sväng förbi tatueraren. Min polers Daniel gaddade sig för första gången. Jag är stolt över honom:

Schepi ritar som satan! Daniel är rädd.


En schyst storlek för sin första gaddning...

Sen handlade jag mat. Är du med så här långt? Häng med nu för fan, jag sa ju att jag skulle visa dig min helg i bilder.


"Handla muskotnöt", sa min fru till mig. "Och vad ända in i knullet är
muskotnöt?" Undrade jag, "ser jag ut som Gordon Ramsay kanske?"
Efter idogt letande och nya svordomar hittade jag det. På jävla burk.
Bra skärpa. Jag är stolt. Bilden heter "Du kan vara en tvättkorg."


Fuck you vagnjävel. Muskotnöten har förstört min dag.


Hej då Coop Forum. Dra åt helvete. Jag ska aldrig mer sätta min fot i 
detta skithål. 


Det enda vinet värdig att finnas i mitt hem. Om du kommer förbi ska 
jag bjuda på en flaska eller två...

... och senare under kvällen:

Danne hetsäter tacochips med smältost. Jag var i chock.

Jösses. Det här sitter som en mawashigeri i pannbasen på ett raggarsvin. Vilken karatehelg.

Rond 3: söndag
I morse vaknade jag upp till detta:

Hurra! Ögoninflammation. Som jag har längtat.

Ja, det var väl ungefär min helg. Jag försökte förresten stoppa in en lins i det där värdelösa ögat men det kändes som om jag hade ett Playstation där. Jag fick avbryta hela proceduren. Helvetet vad ont det gjorde. Istället sitter jag här och är halvblind och skitnödig. Typiskt.

Nu orkar jag inte skriva mer. Jag är alldeles för bajsnödig och det är påfrestande när jag för fan inte ser något. Här är den kommande veckans ledord. Glöm inte bort dem nu. De kan vara livsavgörande när det blåser som kallast:
- Sömnbrist.
- Råtta.
- Ångest.
- Åtlöje.
- Senapssill.

Vi hörs för fan!

Keep on bleeding bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Jag drömde att min säng var gjord av olika mattetal. Det är säkert. Jag låg djupt nerbäddad i en hel hög av sju plus tolv, fyra gånger nio... det fanns även en del ekvationer med i sängen också. Även såna däringa mattetal som man var tvungen att läsa. Du vet, typ, om du har en trädgård som är så och så stor, och du köper en gräsklippare som klipper så och så mycket... hur mycket kan?... ja, du fattar. Skitsamma. Min säng var i alla fall gjord av mattetal. Helt barockt.
Jag har förresten feber. Så jävla typiskt. Får man sämre immunförsvar bara för att man säljer sin själ till Satan? Jag börjar misstänka det. Hur som helst så är det i alla fall värt det.

Vi hörs för fan när jag har frisknat till.

Keep on bleeding bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
... man ska lägga ner när det är som roligast. Jaha! Då fortsätter jag bloggandet ett tag till då. Det här är ju faktiskt ganska värdelöst. Alltså just för tillfället. Idag tänkte jag slopa bloggen för alltid och alltid men nu har jag ångrat mig. Jag har ju inte kommit till punkten då jag tjuter och hulkar av lycka varje gång jag bloggar. Den dagen det händer så lägger jag ner skiten.

Men hörru, jag har hittat en makaron i det däringa hålet som visdomstanden lämnade efter sig. En makaronijävel! Kan du fatta? Hur mycket Gotthard är det på en skala? Jag skulle gissa på typ 12 poäng. 

Nu skiter jag i det här. Dagens skrivarbete äro gjort. Nu tänker jag lägga mig och läsa. Ifall du nu undrade vad fan jag hade för mig en kväll som denna.

Vi hörs då.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

   … Hon var helt galen. Och stundtals skrämde det livet ur Fulheten.  

   Fyrtio minuter efter att de hade lämnat taxin och gått upp till Fulhetens sparsamt inredda tvårummare, sitter han nu på sin toalettstol och får allt sitt pubeshår bortrakat med sin egen trimmer.

   Han vet inte riktigt vad fan det är som pågår. Det här är något nytt för honom, men eftersom han är pumpad med amfetamin, en hela Kamagra och åtskilliga roppar: en hemmasnickrad speedball at its finest, så orkar han inte protestera.

   Hans kuk är hård på ett sätt som den aldrig har varit förut. Den är så pumpad med blod att det spänner i hans höfter. Den fortsätter att växa och Fulheten kan höra hur blodet forsar till den, det låter som en jävla syndaflod. Han hör det – ljudet blandas med trimmern, hur den kämpar och tuggar sig igenom håret han har ovanför sin kuk. Alldeles snart är han renrakad och han reflekterar plötsligt på att hans läppar har domnat bort. Det är en stickande känsla i dem. Fulheten biter sig så hårt i underläppen att han hör hur det knakar. Nej, han känner ingenting.

   ”Så där ja.” Säger Hon och stänger av trimmern. Fulheten tittar ner mot sitt skrev. Hon har missat en del tussar och han tänker på Tjernobyl och dagen när allt gick åt helvete där borta… vart var det? I vilket jävla land, Estland? Etiopien? Libanon… Ryssland eller Turkiet? Helvete han kan inte komma på vilket land det var.

   Men nu sitter han här. Så långt fram på toalettstolen att hans pung hänger ner från toalettlocket. Den dinglar mot porslinet och det känns kallt. Han fryser.

   Hon borstar bort det överflödiga håret så stora svarta tussar landar på golvet nedanför honom. En del av det hamnar på hans vita tubsockor.  

   ”Men du”, Fulheten skrockar och pratar sluddrigt ”pungen då? Du glömde ju pungen.” Han tittar ner på sitt underliv. Synen av den hårlösa kuken och den håriga skrövliga pungen som hänger där som dess bihang får honom att vilja brista ut i sång. Han vet inte varför men så är det. Vad fan ska han sjunga? Meshuggah? Torture Division kanske? Double Barrel Remedy? Skulle Hon tycka om det? Bli imponerad? Hur som helst, Fulheten gillar situationen och känner att det inte är läge att protestera. Han bestämmer sig för att skippa sången.

   ”Nej”, säger Hon, ”det ska se ut så där.”

   ”Ska det?”

   ”Ja, det är det senaste modet.”

   ”Är det?” Fulheten skrattar. Han har fortfarande ingen känsel i sina läppar.

   ”Ja. Tycker du att det blev bra?”

   Han lyfter sin pung och försöker titta in i sitt eget skithål. Hon kanske har rakat honom där också.

   ”Nej jag vet inte. Jag känner mig tveksam. Kommer det inte att klia när det växer ut?”

   ”Inte om du rakar det igen. Och i god tid. Får jag ta en roppe av dig?”

   ”Visst”, säger han otydligt ”de ligger på köksbordet.”

   ”Bra. Kom.”

   Hon tar honom i handen och de går ut till köket tillsammans. Där sköljer hon ner Rohypnolen med kallt kaffe som står på diskbänken. Fulheten hade druckit kaffe tidigare under dagen. Det där ser äckligt ut.

   ”Yaaack.” Säger han och grimaserar.

   ”Vad?” Frågar Hon och torkar sig om munnen.

   ”Men gammalt kaffe. Fy helvete vad äckligt.”

   ”Nej inte alls. Kom nu så knullar vi.”

   Och det är just vad de gör.

   Ungefär en halvtimme senare, när Fulhetens sinne är helt bedövat av tjacket och han har svårt att veta var han befinner sig, trots att det är inne i Henne, avbryter hon hans juckande.

   ”Vad är det?” Frågar han.

   ”Jag vill…” Hon tystnar.

   Fulheten har sin kuk inne i henne. Han känner hur Hennes slidmuskler drar ihop sig, sen stannar de, sen drar de ihop sig igen, och det gör ont. Jävlar i helvetet vad ont det gör för honom. Han har haft stånd till och från under hela dagen och nu börjar han bli rejält öm i sitt underliv.

   ”Vad?” Försöker han igen.

   ”Jag vill ha den i baken.”

   Fulheten drar sig ur Henne och tittar på den nakna kvinnokroppen som han har framför sig. Hennes bröst står rakt upp. Hon tittar lidande på honom.

   ”Vad sa du?”

   ”Jag vill ha den i baken.”

   Det där med röven är inte Fulhetens grej. Han kan inte i sin vildaste fantasi tro att en tjej vill ha något där. Nej, det där kan man ägna sig åt i porrfilmer. Typ. Exit only.

   ”Nej.” Säger Fulheten.

   ”Vadå nej?”

   ”Nej, inte i pruppen.”

   ”Men kom igen nu.” Hon sätter sig upp på ena armbågen och boxar honom lite lätt på bröstet. ”Varför inte?”

   ”Jag vill inte. Det är allt.”

   ”Men varför inte?”

   ”Det är inte min stil. Jag håller inte på med sånt” Han tittar på henne och försöker sig på ett leende. Det funkar inte. Han klarar inte av att le. Plötsligt har hon förändrats i hans ögon, hon är inte lika attraktiv längre. Bara en billig slampa… precis som alla de andra han har varit med.

   ”Du är en fegis.” Hon ser sur ut. Hennes händer söker sig mot hans pulserande, djävulskt ömma kuk.

   ”Nej, lägg av." Han försöker fösa undan hennes händer men misslyckas. De söker sig tillbaka till honom "Vet du vad det är för skillnad mellan de som har analsex och de som lagar pytt i panna?”

   ”Nej vadå? Berätta innan jag dör av nyfikenhet.” Säger Hon sarkastiskt.

   ”Båda rör om i gårdagens mat.” Fulheten har svårt att hålla sig för skratt. Han känner hur Hennes hand trycker till på hans kuk och han anstränger sig för att inte grimasera av smärta.

   ”Jaså det är så det är? Du är rädd att få skit på den?”

   Fulheten rycker på axlarna.

   ”Ja, kanske det. Det spelar ingen roll. Är vi färdiga här?”

   ”Med knullandet?”

   ”Ja.”

   ”Jag skulle tro det.”

   Fulheten reser sig ur sängen. Han böjer sig ner på golvet för att ta på sig sina kalsonger. 

   ”Vad gör du?” Undrar Hon.

   ”Vad?”

   ”Ska du gå?” Hon ligger kvar i sängen. Med särade ben. I ett sista försök att se inbjudande ut börjar  hon smeka sitt underliv. ”Ska du inte ta mig?”

   Fulheten är less på dessa charader. På dessa kvinnor för den delen – först säger de en sak och förväntar sig att man ska fatta deras riktiga, äkta mening. Trots att man är stenad ska man förstå dem.

   Hur fan ska de ha det egentligen?

   ”Jag trodde att vi var klara här?”

   ”Vet du vad? Det är vi inte.”

   ”Men du sa ju…”

   ”I helvete att jag sa det.” Skriker hon. ”Nu kommer du tillbaka hit.”

   Fulheten blir chockad över hennes tvära utbrott. Tyst släpper han ner kalsongerna på det kalla linoleumgolvet och kryper ner bredvid henne. Strax därefter tränger han in.

   Och hon klöser sönder hans rygg.

   Framåt igen.

   Åtskilliga år…

Jösses! Det blev porr på bloggen. Det kunde du inte ana. I så fall hade du kikat in här tidigare, hahahahaha. Ja fy fan. Det är ju ändå måndag. Helt perfekt. Då passar det alldeles förträffligt utmärkt med lite snusk. Om det är någon som påstår något annat så har de jävligt fel.

Nåväl, hur har din helg varit? Själv har jag ägnat mig åt den totalt omöjliga uppgiften att skruva upp ett nytt innertak i vardagsrummet. The quest goes on. Det är inte lätt ska du veta. Faktum är att det är nog lika svårt att göra det som att hitta en kvinnas klitoris. Ja, då förstår du kanske hur jävla invecklat och komplicerat det är. Nuff said! Vi går raskt vidare. 

Mina vänner, här är dagens frukost:


Jag har ätit allt. Även den där äckliga Go-Green mjölken som inte är någon
riktig mjölk. Jag åt till och med hyllorna. Nu sitter jag här och är alldeles
plufsig. Men satan i analen vilken bra bild!! Mycket schyst fotat. Den skulle
nog utan tvekan vinna vilken fototävling som helst. Bilden heter "Kompression
med mjuk polyester." Men det hade du nog redan förstått.   

Idag har Anton namnsdag. Grattis era jävlar om ni nu heter så. I gymnasiet pluggade jag med en Anton. Han var en riktig dumfan. Nu kommer jag inte ihåg varför han var det - jag vet att vi vid något tillfälle skulle gå ut och slåss på skolgården. Precis som grabbar i den åldern gör, men vi gjorde nog aldrig det. Inte vad jag kan minnas i alla fall. 

Antonjävel var ett par år äldre än jag och gillade inte mig för jag var långhårig. Han kom från landsbygden och hängde med raggarsvin. Och hade en attityd och inställning som bara raggarsvin kan ha. Han hade alltid flottigt hår och var finnig som bara den absolut finnigaste människan på jorden kunde vara. Inte så där, du vet, med lite småacne här och där. Nej, Antonjävels ansikte var liksom ett lanskap av olika röda bulliga nyanser. Kryddat med pormaskar som hade krypit halvvägs ut ur huden. Jag skiter fullständigt i om en person har finnar eller inte. Men på Antonjävel blev det typ, lite olustigt.

Redan efter ett par månader hoppade Anton av skolan. Så försvann han ut ur mitt liv och jag har inte sett till honom sen dess. Skönt. Jag hoppas han dog.

Det är ungefär all erfarenhet jag har av någon som heter Anton. Hurra!

Bara för att det här blev ett så kort inlägg slänger jag upp ett foto på UFC-löparen Kaleb Starnes och jag. I hans sista match i UFC sprang han cirka åtta-nio kilometer. Baklänges. I octagonen. Bra jobbat Kaleb. Efter matchen var du inte ens hälften så besviken som jag var. Jag ser förresten ut som en grekisk gud. Jösses vilka gener jag bär på. Helt barockt. 



Här är veckans ledord. De levereras med en smak av lila, eller kanske blått, i munnen. Varsågoda:
- Tankspridd.
- Absurd.
- Förträfflig.
- Befängt.
- Irrationell.
- Omöjlig.
- Verklighetsfrämmande.
- Disträ.
- Monument.
- Othello.

Vi hörs väl för fan någon annan gång.

Keep on bleeding, bitches

Over and fuckin' out

- Allamagoosalum

Hail Satan!
Du, väckte jag dig av mitt kiai? Jag var bara tvungen. "Kiiaiiiiiiiii" skrek jag när jag stängde jag av väckarklockan i morse. Jag skriker det nu medan jag skriver detta. Jag kan inte sluta. Och visst fan är det irriterande när man inser att lukten som man har stört sig på under en hel natt kommer från en själv? Det är så typiskt.

Men hörru, det är inte ofta som jag ser på TV. Film brukar jag kika på, men TV-program? Nej tack. Oftast kommer jag hem från jobbet och marinerar mig i mörker och elände tills det är dags att dra till jobbet igen. Ibland skriver jag ett par rader. Ibland kollar jag en film. Igår kollade jag dock in ett program som visades på TV. Jösses. Jag tror inte att jag kommer att göra det igen. Det var Anna Book och den däringa Marie någonting - en svensk/amerikansk hemmafru som har blivit känd den senaste tiden. För vad vet jag inte. Men säkert nåt bra. Eller inte.

De två kvinnorna skulle alltså spendera ett dygn med varandra i ett hus. Programmet hette 24 timmar. Tror jag. Efter att ha sett det känner jag Anna Book bättre än jag känner mig själv. Och jag vet inte om jag är så nöjd med den tanken. Anna grät, åt jordgubbar och drack vitt vin. Ibland samtidigt. Ingen gråter så mycket som Anna Book. Ingen. Hon badade även i en badtunna och åt jordgubbar. Det är kombinationer som jag aldrig har provat på. En gång för länge sedan, alltså i min ungdom, pinkade jag på en kompis tårta när han fyllde år. Jag hade druckit alldeles för mycket Tequila. Jag tror det var jordgubbar på tårtan. Det är nog det närmsta alkohol och jordgubbar jag har kommit.

Jag vet inte var jag vill komma med detta. Vad tycker du? Helvetet vad tidigt det är. Tröttheten håller ett stadigt grepp om mina ballkulor och bara vägrar att släppa greppet. Och Anna Book var den första jag tänkte på när jag vaknade för en stund sedan. Jag tror att jag har drömt om henne. Hur mycket blasfemi är det? Förmodligen ingenting. Det kan till och med vara så att jag har varit uppe i natt och letat efter jordgubbar och vitt vin. Kanske grät jag en skvätt också.

Hur som helst, åsynen av Anna Books gråtande ansikte är nog det äckligaste jag någonsin sett i hela mitt liv. Jag kommer aldrig att återhämta mig. Det är mycket möjligt att hon har förstört min helg. 

Annars har det inte hänt ett förbannade skit. Jag har ingenting att berätta. Allt är tomt. Jag skyller på Anna Book, allt är hennes fel. Det är dock fredag. Hurra!

Här kommer ett bildbevis på min enorma trötthet. Jag, as we speak. Helt perfekt om du har en fotoskrivare nära till hands. Taget för en nanosekund sedan:


Nu tänker du "Jösses, han är inte bara en mästare på att ta kort. Han
är ju även en jävla GUD på att retuschera bilder." Det här kommer nog
som en chock för dig, men den är helt oretuscherad. Jag vet, svårt att tro.
Bilden heter "att kräkas på ett soffbord." Den kommer snart att finnas på
en konstutställning nära dig.

Nej fy fan det var verkligen bajstråkigt att blogga idag. Jävla Anna. Här är helgens ledord. Ett ord, det enda du behöver för att klara helgen. Okej, ge mig en analfanfar, här kommer det:
- Beställ.

Ja det var allt för denna gång. Ha nu en förjävla bra helg. Ni som förtjänar det.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!
... men fan inte så mycker mer. Det är kreativitetsdödande att dra en visdomstand. Nästa lika kreativitetsdödande som att lyssna på 80-tals hårdrock. Och att äta äpplen. Bara så ni vet. 

Förrgårdagen (kan man säga så?) blev väl ungefär som jag hade förväntat mig. Besiktningen gick käpprätt åt helvete. Tandläkarbesöket var terror och smärta. Visdomstanden har lämnat efter sig ett tomt hål ungefär lika stort som mitt intellekt. Det vill säga en liten krater på cirka 1x1 centimeter. Det gör ont och jag är rädd att det ska fastna grejer där. I hålet alltså. Inte i mitt intellekt. Jag har liksom en mun i munnen. Fast den mindre munnen saknar tänder. Den gapar tomt. Jag funderar på att fylla den med portionssnus och en cyanidkapsel, men är rädd för vilken typ av smärta som möter mig. Jag har blött konstant ur min lilla mun som jag har i munnen sedan jag drog tandjäveln. Konstant flöde. Stor tragedi. Och jag ser min vardag genom en tunn slöja av Citodon. Fan, jag tror jag ska stanna här. Hurra och Hail Satan!

För ett tag sedan hade min eminenta bloggranne Sara F.E. en tävling där hon lottade ut några finfina lervarelser som hon hade gjort. Det enda man behövde göra för att vara med i utlottningen var att motivera varför man förtjänade att vinna. Och jösses vad jag motiverade. Vann jag tror du? Som fan. Jag vann till och med högsta vinsten - första pris. Fy fan vilken lycka. Tänk att börja året med en vinst som denna. Tack som fan Sara!

Vinsten var alltså Albin och Gottfrid. De kom med posten igår. Vi spenderade kvällen med att lära känna varandra och jag har nu skrivit in dem i mitt arv. Här är de:


Gottfrid är killen i blått och Albin är den gula gentlemannen. Mycket 
tjusiga. 


Albin går lös på Äckelhundens Frolic. Han kan inte få nog.


Albin bygger ett bo. Äckelhunden tvivlar.

Och på tal om något helt annat. Här har vi dagens frukost:


Kl 05 och lite till idag. Total mörker och på promenad med Äckelhunden.
Fotot är så satans vackert att jag kände mig tvungen att döpa det till
"Och svaret finns i puddingen". Det finns ingen copyright på det. Använd
det precis som du vill. Jag rekommenderar det som en tatuering. Helst
ett ryggmotiv.

Och dagens Äckelhund:


Enligt Äckelhunden rullar han sig i snön av två anledningar: 1) Han ruttnar
och surnar ännu mer, vilket gör att odören han sprider blir outhärdlig,
och 2) Snön kamouflerar honom mot Kristus.  
Jävligt bra fotat förresten. Vad har jag för märke på kameran kan man ju
undra? Bilden är för fan knivskarp. Total svartkonst. Som du redan har förstått
heter fotot "Det var John Norums fel."

Helvetet det här går ju ganska bra. Eller kanske inte. Jag sitter här och nynnar små satanshymner. Ifall du nu undrade om jag satt och nynnade på någonting.

Idag har Fridolf namnsdag. När jag gick i gymnasiet hette min klassföreståndare Fridolf. Hans efternamn har jag glömt bort. Så jävla typiskt. Han var en skinntorr gammal gubbe som önskade mig allt ont. En gång när jag var dragen som en förhud ringde jag hem till Fridolf och frågade honom om han ville komma på fest. Jag minns att klockan var närmare fyra på morgonen. Det enda han svarade mig var "Men Peter, du måste sluta med alkoholen." Jävla Fridolf. Han skulle ha kommit på festen.

Jag hade även en mattelärare i gymnasiet som hette Bernt. Han var tamejfan en exakt kopia av Ernst-Hugo Järegård. Jag skojar inte. De kunde ha varit tvillingar. Bernt var ondskan själv. Ernst-Hugo kan ge mig rysningar de gånger han dyker upp på TV, men det är fan ingenting mot vad Bernt kunde göra. Han var nog Ernst-Hugos onda tvilling. Jag svär.

Hur som helst, jag var helt övertygad om att Bernt var nazist och spenderade i stort sett hela min gymnasietid åt att försöka få honom att erkänna detta. Det vill säga de gånger jag var i skolan. Naturligtvis frågade jag honom aldrig rakt ut. Det vågade jag inte. Istället försökta jag överlista Bernt, få honom att försäga sig på något sätt. Jag försökte fälla mentala krokben för honom och skapa tankevurpor hos människan. Men jag misslyckades alltid. Bernt var alldeles för begåvad för mig. Jag tänkte när jag släntrade in i klassrummet om mornarna att om jag högt och tvärt sa "Guten Morgen", skulle Bernt brista ut i ett "Sieg Heil". Men det gjorde han aldrig. Han blängde bara på min med sina döda hajögon. Jag var övertygad om att han visste att jag visste. Och så tog vårt makabra kammarspel sin början. Naturligtvis stod jag som förlorare. Som alltid.

En gång var det två killar i klassen som satt och snackade och surrade utav bara helvete. Bernt hade en genomgång på tavlan och jag kunde se på honom hur irriterad han blev. Tillrättavisningen var nära. Bernts ursinne var inte att leka med. Jag såg de där hajögonen rulla i sina hålor, han drog tillbaka sina fläskigt äckliga läppar, visade sina 612 tänder och hämtade andan. Då tog jag min chans, jag tänkte "nu har jag honom", så jag skrek rakt ut " För helvete Bernt! Skrik åt dem. Skrik såsom du skrek när du tillrättavisade folk i Auschwitz!!"
Klassen tystnade. Bernt kom av sig helt och hållet. Jag glömmer aldrig den där frågande blicken han gav mig.
Jag fick aldrig något betyg i matte.
Jävla Bernt.

Ja. Vad jag vill säga med det vet jag inte. Citodon, någon? Ingen som vill dra ut en eller två visdomständer? Jag vet av en jävligt bra tandläkare.

Nej för helvetet! Nu är det dags för veckans ledord. Jag levererar dem med kulmage och en puppurfärgad mantel. För sån är jag. Här kommer de:
- Vreden.
- Myrkheimr.  
- Smädelse.
- Förakt.
- Triumfera.
- Vaxpropp.
- Samuraj.
- Rådbråkning.
- Mankera.
- Xantippa.
- Ankarspets.
- Balboa.

Ja då var det dags! Jag vet inte riktigt för vad. Jobbet kanske. Vad tror du om det? Om jag spelar ut mina kort rätt tror jag att jag har knäckt koden vid lunchtid. Då vet jag hur jag ska störa ordningen på alltet.

Med detta sagt, då beger vi oss in i denna förstklassiga onsdag med lite Raised Fist i bagaget:

Hail Satan!
Jag är ledig från jobbet idag. Därav det sena inlägget. Mina vänner, idag är en stor dag för mig. Och som jag har längtat. Jösses och jävlar i det. Tjena måndag. Du är väntad. Jag välkomnar dig med öppna armar. Jag pussar dig i pannan som om du var en gammal... farmor. Typ.

Idag ska jag besikta bilen. Det hade väl varit okej om det var så att jag hade åtgärdat de tidigare felen. Men nu har jag inte gjort det. Jag kan för fan inte ens komma ihåg vilka fel det var. Typiskt. Men jag vet att det var många. Det däringa papperet som man får efter en besiktning har jag slarvat bort. Inte för att det spelar någon roll. Det är försent att fixa det nu. Istället får jag nu sitta där med skammen och titta på när Lorden av all besiktning synar Livmodermobilen från Helvetet i sömmarna. Trevligt.

Som om inte det var tillräckligt skamfyllt ska jag även denna förträffliga dag dra den där förbannade visdomstanden som jag bet sönder för ett par veckor sedan. Det hade väl varit okej om jag inte har en sån förbannade tandläkarskräck. Det blir liksom ytterligare majonäs på bajsmackan som är min måndag. Fy fan för dig måndagjävel. Och fy fan för dig besiktningsman: Du Storkalif av allt elände. Och du tandläkarjävel: Varför? Fy fan för dig. Du måste ju inse att varken du eller jag vill detta. Du vill väl knappast gräva i min mun. Vill du verkligen det? Helt frivilligt? Och nagelfara snussåren? Och dra tanden och höra mig hulka och gråta? Du är en mycket sjuk man. Jag är rädd för dig. Jag hoppas att jag har kusar i näsan medan du gräver i min mun. Helst en sån där kuse som åker in och ut ur näsan när jag andas. Det bästa för oss båda vore att jag mitt i allt tandutdragande blåste en snorbubba. Men hur fan blåser man en sån på kommando?

Nej för helvete. Nu pratar vi om något annat. Titta här då, här är dagens frukost:


Kaffe, Omega 3 och sån däringa munskölj. Dagens lektion: ska du slå
en mustig besiktningsman över strupen, se då för fan till att du luktar
gott ur munnen. En rent helvetiskt bra bild om jag får säga det själv.
Jag kallar den för "En negligé av svidande kritik". Bilden talar sitt tydliga 
språk. Jag är mycket nöjd. 

Här är dagens Chase Gioberti. Håll i dig för fan:


Ja jävlar! Jag kan inte tänka mig att Chase
har behövt dra en visdomstand. Han är för
komplett för det.

Nej hörru, nu kan jag inte dra ut på det här längre. Nu ska jag bajsa, gå ut med Äckelhunden och sedan ta mig an denna måndag. Jag ska låta den misshandla mig lite för att sedan resa på mig och ge igen. Vi ger alltid igen. Alltid. Och vi gör det med en smak av munskölj i munnen. För helvete.

För någon vecka sedan satt jag och ett av Djävulsbarnen i soffan och kollade på Barnkanalen. Jag är inte speciellt förtjust i barnprogram, men det här, jävlar i det vad jag skrattade. Du måste kolla in det. Helt barockt. Varför har jag inte sett det här tidigare? Barnprogrammen ser helt klart mer annorlunda ut idag än när jag var en liten kabbe. Vi river av ett par avsnitt av Kjell. Kolla in det nu. Du kommer att gilla det. Jag lovar.

Det här var det första avsnittet jag såg:

Hail Satan!
Psst, du... kompis. Kom och sätt dig här i soffan bredvid mig och kura ihop dig. Så, kom nu. Det är ingen fara. Jag lovar. Jag ska berätta en sak. Bra. Det var väl inte så farligt? Vänta nu så ska jag hämta en kopp varm choklad åt dig. Eller kaffe. Jag skiter i vilket. Du får kaffe. Nöjd nu? Bra. Okej, då åker vi...

... så kommer vi till punkten då du avslutar ditt liv och dör. Hur det riktigt går till vet jag inte. Förmodligen av en kniv i ryggen. Det är väl så vi alla lämnar jordelivet. Om inte den fysiska kniven avslutar allt så gör de psykiska knivarna det. Inga konstigheter där. Inget att protestera över. Det är så. Du. Dör. Det jag dock vet med all säkerhet är att du dör till tonerna av Melissa Etheridge. Så det så. 

Nåväl, du kommer till himlen och tänker "whoohooooo jag klarade det! Jag lurade alla. Inget helvete för mig inte. So long suckers. Jag levde i synd och hamnar ändå i himmelriket. Jag är en vinnare. Ni andra kristna helveten äro lurade. Ty, jag är en vinnare. Titta bara på mina stora fina änglavingar. Hahahahaha, här ska supas och knullas in absurdum". 

Så möter du ängeln som står vid porten till Himmelriket. Vem det är vet jag inte heller. Ängeln Gabriel kanske. Hur fan ska jag kunna veta det tror du? Jag är ju trots allt bara en simpel bloggare med en trasig visdomstand. Hur som helst, utan krusiduller och tjitt-tjatt sliter ängeln vingarna av dig. Med ett hånskratt sparkar han dig i bröstkorgen. Du faller baklänges... bakåt... nedåt...
                                                                                                                                            
... och landar med ett jävla magplask i Helvetet. Just det. Du kan fethaja att det är där vi hör hemma. Även du med incestluggen. När du landar i marken knäcker du näsbenet och slår ut båda dina framtänder. Det är sånt som händer. Du har varit med om värre saker. För fan min vän, du har ridit ut värre stormar än ett knäckt näsben och utslagna framtänder. Erkänn. 

Men skitsamma. Du reser på dig. Spottar blod och borstar bort lite svavel från dina trasiga byxor. "Det var som fan" tänker du, "typiskt." Så tittar du dig runt. Du rekar stället efter singlar att limma på. Helvetet verkar inte så dumt trots allt. Det brinner, du hör skrik av människor i lidande. Du känner lukten av bränt fläsk. Lite som en helt vanlig badstrand en varm sommardag. "Nåja, det är åtminstone varmt och gott", säger du tyst för dig själv.

Så händer det...

första...

snön...

faller...

... och det jävlar bara vräker ner. Som en matta av vit, blöt, absurditet äter det upp din omgivning. Och det vägrar att släppa taget. Plötsligt står du där med en jävla snöskyffel i dina händer, och du skottar utav bara helvete. Du skottar och skottar och skottar. Som om det inte fanns något vettigare att göra. Och snöfallet bara ökar. Precis som raggarsvin som förökar sig.  Det kommer blöt snö, pudersnö, yvig snö, bögsnö, fittsnö, rövsnö, kangelbärsnö, ångestsnö, gråtsnö, kuksnö, knullsnö, snorsnö, äckelsnö, kräksnö, penissnö, för helvetes jävlar och satan det kommer snö i alla kulörer och valörer... Fy fan.

Tjena förresten. Det här räknas inte som ett riktigt inlägg. Men jag är tillbaka på bloggen i alla fall. Vad jag ville säga innan mitt utbrott var att jag är less på all snö. Nuff said.
 
Idag när jag och Äckelhunden var ute på promenad åt han upp en bajskorv. Det är säkert.  Jag var arg. Det var inte han. Äckelhunden sprang runt med svansen högt i vädret och kalasade på bajskorven... som om det var det sista han åt i livet. Och jag är helt övertygad om att jag kunde höra honom säga "den var mycket mjukare på insidan. Smaka du också"
Vems bajskorv var det? Tillhörde den en annan hund? En människa? En gladiator? Var det min granne vaktmästarens kabbe? 

Jag vill bara säga det. Här ska bloggas satan. Tror jag. 

Vi hörs för fan.

Keep on bleeding, bitches

- Allamagoosalum