Route 666

Hail Satan!
Jag skriver dessa ord från en mental gipsvagga. Väckarklockan ringde för ett par minuter sedan. Fyfan! Dess egentliga mening var inte att väcka mig för att jag ska kräla mig till jobbet. Nej, jag är fullt övertygad om att den ringde enbart för att påminna mig om att jag fortfarande var vid liv. Typ.

Vissa dagar beter sig som dagar bör göra. Vissa dagar är liksom på uppåttjack. De svischar förbi en medan man inte lyckas fatta hälften. Vissa dagar är år. Och det här är en sån dag som är ett år. Det ger jag mig fan på. Jag är sjuk. Hemma från jobbet och mår satan. Halsfluss. Tack som fan! Det kunde lika gärna vara fullt utvecklad AIDS. Vad spelar det för roll? Jag är ju jämt sjuk. Nu fick jag vara frisk i typ, en månad, så det var då fan på tiden med lite halsfluss. Välkommen till strupen och halsen halsflussjävel och infekterad andedräkt. Hoppas du blir långvarig. Jag förtjänar det säkert. Det är bra att du ger dig på de svaga och lågbegåvade. Vi krälar ju redan i stoftet så vi är lätta att manövrera ner i avgrunden.

Men hörru, jag tänkte att det här skulle bli ett allvarligt inlägg. Mina inlägg är i och för sig alltid allvarliga, men det här är liksom, Top Notch av de allvarligaste inläggen på jorden. Någonsin. Jag brukar ju alltid growla fram allt jag skriver... men den här gången tuggar jag runt orden och fräser ut varenda jävla konsonant. Det droppar halsfluss om orden. Är du med så här långt? Ni som redan har tappat intresset hänvisar jag hit. Till dårarnas hemvist. 

Hur som helst. Nu över till allvaret: alla kvinnor som läser bloggen räcker upp en hand. Trevligt! Välkomna. Det jag tänkte göra nu var att släppa in er till den innersta kretsen. Till samtalet mellan två män när ingen kvinna är i närheten. Vad vi pratar om. Hur vi tänker. Hur vi resonerar. Jag vet att det är en fråga som många kvinnor ställer sig. "Vad pratar ni om när ni är ensamma?" Din snubbe tuggar lite nervöst på underläppen och säger "nej inget speciellt", och du som är kvinna säger "jo, men kom igen nu. Något måste ni ha sagt." Och din bock svarar "nej, jag kommer inte ihåg. Det var inget viktigt i alla fall." Vilket naturligtvis är skitsnack. Vi kommer alltid ihåg vad vi har pratat om. Vi väljer bara att inte berätta det för er. För ni skulle inte förstå er på våra konversationer. OM vi valde att berätta vad vi sa, oss druider emellan, skulle ni bara titta på oss med de där ödleögonen som ni har, och det skulle ta oss dagar av förklarande och uteblivet sex för att ställa saker och ting till rätta.

Men nu tänkte jag berätta vad fan det är som sägs. Rakt ut bara. Så vi kan få ett slut på dessa funderationer och frågor. Så här pratar vi alla bockar med varandra. Och om din snubbe förnekar det - så ljuger han.

Häromsistens hade jag ett helt vanligt samtal med en god vän. Låt oss kalla honom för Jörgen. För det är precis vad han heter. Vi hade ett samtal oss genier emellan. Eller inte. Nu är inte han ett geni. Jag är det. Om han hade varit det minsta lilla begåvad så hade han varit ganska nära ett geni. Men nu är han inte det. Vi skiter i det här nu... jag håller på att halka in på ett sidospår. Och såna är alltid svåra att navigera ifrån. Nåväl, vi sitter alltså och pratar, jag håller på med en genialisk utläggning om något oviktigt när Jörgen plötsligt och hastigt avbryter med att säga...

Jörgen: Har du mätt din förhud någon?

Jag: Ytterst tveksamt. Inte vad jag kan komma ihåg. Borde jag göra det?

Jörgen: Absolut...

Jag: Varför då?

(Och här kommer han med en uträkning som jag inte var bekant med. Om du är kille så kanske du redan vet vad jag pratar om. Jag hade totalt missat det. Men så bor jag också i jävla Bullmark. Jag ligger decennium efter er alla andra)

Jörgen: Jo, om du mäter din förhud, då får du alltså ett visst antal centimeter. Räkna sedan hur många gånger du drar förhuden fram och tillbaka när du runkar. Multiplicera sedan längden på förhuden med det antal gånger du (här gör han en handrörelse i luften) och vips, så får du fram en längd. Typ... 1,5 meter. På en runkning.  

Jag: Du är ett geni.

Jörgen: Jag vet. Så, hur långt tror du att du runkar på en session. Så att säga.

Jag: Jag har faktiskt ingen aning.

Jörgen: Men kom igen nu. Tänk efter. Hur långt tror du att du har runkat i ditt liv?

Jag: Men fy fan vad svårt. Jag runkade säkert hela Vätternrundan innan jag hade fyllt femton år.

Jörgen: Vätternrundan? Inte Tjejvättern? Eller Halvvättern?

Jag: Nej, hela jävla Vätternrundan.

Jörgen: Hur långt är det då?

Jag: Jag vet inte. Säkert 400 mil.

Jörgen: Vätternrundan är inte 400 mil. Är du galen?

Jag: Men engelska mil då?

Jörgen: Fyfan!

Jag: Hur långt har du runkat då? Hela Vasaloppet?

Jörgen: Nej, jag måste ha runkat hela Tour de France innan jag fyllde fjorton år.

Jag: Du är ett geni.

Där har ni det kvinnor. Det är såna typer av samtal som vi har. Alltid. Vi pratar aldrig om någonting annat. Bara så ni vet.

Jag har förresten suttit och tittat på klipp av Steven Seagal, och hur han säger att det var han som lärde Anderson Silva den däringa Mae Gerin som han sparkade i Belforts ansikte på UFC 126. Steven Seagal är en jävla GUD!! Fatta, han lärde alltså Silva en spark som varenda jävel på denna planet kan göra. Mae Geri. Frontspark. Till och med jag kan göra den utan att sträcka mig sönder och samman. Och jag är typ, den sämsta människan på jorden när det kommer till sparkar. Det säger en hel del. Har du lyckats missa det här klippet måste du bara kolla in det. Nu vet jag inte om vår gode Steven driver med Karyn Bryant, jag hoppas att han gör det. Men jag tror fan inte att han gör det:

Hail Satan!
Det är med försiktiga steg som jag rör mig bland spillrorna här på bloggen. Inläggen skiter jag fullständigt i. Det är era kommentarer som värmer. Hail Satan!

Bloggen dog. Det är inte så mycket att orda om. Jag blev så satans less på mig själv att jag inte orkade med skiten. Att skriva ett enda inlägg till kändes som en omöjlighet. Så jag lade ner hela bajsfabriken istället. Just då kändes det som det enda rätta att göra. Förhastat? Ja, kanske det. Men så är jag en aningens impulsiv. Något som, jag lovar, har satt mig rejält i klistret vid ett par tillfällen... hahahahahahaha.

Men så en dag åkte jag till Thailand för att söndra och härska. Det gick åt helvete förresten. Thailändarna kan ju Muay Thai för fan. Och jag är ninja. Alla vet att en ninja aldrig kan vinna över en thaiboxare. Inte ens om du är Sho Kosugi eller Bo Munthe. Hur som helst, en morgon i Thailand vaknade jag och min inre demon pratade med mig. Du vet, demonen som rör sig bland våra ruiner och som ska föreställa vårt inre, den som huserar i mörkret och som alltid ska påpeka och kritiserar saker och ting: Demonen som alltid ska trycka ner en i skoskaften när det börjar kännas ganska okej. Du vet vad jag snackar om. 

Nåväl, han sa något i stil med "hörru ugly, är du verkligen klar med bloggen? Har du tänkt igenom det här ordentligt? Jag tror att du har lite kvar att ge. Fegis. Om inte annat kan du ju störa folk. Sånt funkar alltid."

Och jag tror att han kan ha rätt i det. Så nu kör vi. Fuck it! Vi börjar med ett kortare uppvärmningsinlägg. Lite som att sjunga upp sig. Typ.

Så vad har hänt då den senaste tiden? En hel jävla del skulle jag vilja säga. UFC gick av stapeln helgen som var. Helt galet. Shogun vs. Jones! Jones gjorde allt helt rätt. Det gjorde inte Shogun. När matchen var över såg Shoguns högra öga ut som en stor rakad fitta. Med infektion i hårrötterna. Tack som fan! Jag ser Jones ohotad på tronen för en lång tid framöver. Det vore väl självaste fan annars.

Jag har även varit i Thailand på semester. "Men varför har du varit där?" Undrar kanske sångaren i Katana. "Ja varför inte?" Säger jag då. "Du sjunger i Katana så jag vill inte prata med dig." Vi kollar in lite bilder istället:


Ja jag vet, det är svårt att förstå att bilden är oretuscherad. Bubblorna
i näsan beror inte på att jag befinner mig under vattnet. De finns alltid
där. Precis som det ska vara. Alla kvinnor älskar dem. Bubblorna alltså.
Min personlighet hatar de.

Ja det var väl ungefär allt. Bra va? Vi kikar på några till:


Jag, bajsnödig som aldrig förr. Så fort jag öppnade dörren till toaletten
vällde det ut tveksamhet mot mig. Lukten påminde om massförstörelse.


Att skita med värdighet på en sån däringa toalett är nästintill omöjligt.
Jag sa nästintill. Jag lyckades. Alla jublade.


En liten gynnare som bodde inne på vårt hotellrum. Här sitter han på
väggen och äter insekter. Med värdighet. En fantastisk krabat. Han var 
inte nykter en enda kväll.

Bra bilder va? Helt barockt. Vi kör några till:


Djävulsbarnet har slagit sig ner under en palm där han i godan ro fiskar
och...

... kameran åker snett till höger och...


...tadaaaa, Fulheten dyker upp i all sin glans. Här har jag försatt mig i
trans. En mycket bra bild. Fotot heter "Beige nr. 12: kreditupplysning."

Nej, nu orkar jag inte mer. Jag kom just på att det är så otroligt mycket Dokken att visa kort. Och det är inte det minsta hårdrock. Vad jag menar med det har jag inte listat ut ännu. Men jag tror inte att det är nåt bra. Fler bilder kommer i senare inlägg. Tror jag. Vi tar en sista bild:


Jag och Djävulsbarnen. Helvetet så mäktigt! Fotot heter "Fy fan vad jag
älskar mina barn. Men jag älskar de inte så mycket att jag skulle kunna
äta deras bajs. Däremot skulle jag kunna tvinga ett raggarsvin att göra
det."

UPPDATERING FÖR HELVETET:
Route 666 husdemon och hans Torture Division, ja precis, ni vet vem jag pratar om, har ju för fan spelat in en Mastodon cover. Så klicka HÄR, eller HÄR, eller HÄR och njut utav bara fan...

Nej hörrni, nu får det fan vara nog. Jag lämnar er med denna sublima reklamfilm. Kanske den bästa uppfinningen någonsin. Jag tänker då fan köpa två.

Hail Satan!
Vänner, kolla in följande trailer. Nu är det nära... Fy fan nu är det nära. Varenda DNA-molekyl i min kropp längtar till galan.



Nu tänkte jag gå och bajsa. Inte för att jag behöver det, men jag har inget bättre för mig.

Och nej, det här räknas inte som ett inlägg...

Vi hörs för fan.

Keep on bleeding bitches

- Allamagoosalum

Hail Satan!

Jag tvekar...

Tvivlar...

Vacklar...

Jag tror fan inte att jag ar klar med bloggen.

Jag tror inte det... jag vet inte.

Just nu befinner jag mig i Thailand, dar jag for mig med grace genom gator och torg. Jag fattar inte ett ord thailandska. Inte ett smack. Jag tror de ar arga pa mig. Thailandarna alltsa. Det later som det nar de pratar med mig. Och jag som trodde att jag beharskade alla sprak i varlden. Nu visar det sig att jag beharskar alla sprak i varlden utom thailandska. Det ar ju sa typiskt: att jag lyckas aka till det enda land i varlden dar jag inte beharskar spraket... Jag skulle ha sett det komma. 

Hur som helst. Tillbaka till bloggen: jag trodde att jag var klar med den. Att jag hade skrivit mitt sista blasfemiska inlagg. Men nu ar jag inte sa saker pa det langre. Jag tror att jag har mer att ge. Vi far se nar jag kommer hem. Jag ska forsoka styra upp sa bloggen lever vidare. Jag saknar ju manga av er for fan. Det erkanner jag. Vi alla pa Route 666 ar ju lite som en enda stor retarderad familj.

Som alla vet sa foljer jag min husdemons sida slaviskt. Men nu befinner han sig i en svacka - vilket fick mig att inse att det kanske ar fanimig dags att styra upp saker och ting. Jag tanker ta tillbaka min sida av bloggosfaren. Vi har ju raggarsvin att besegra. Ondska att sprida och svordomar att stro omkring oss. Och naturligtvis, historier att beratta...

Sa tills jag kommer tillbaka till Sverige...

Keep on bleeding bitches

Allamagoosalum