En doft av snuva!
Hail Satan!
Hörrni, håll tummarna nu - min diskmaskin håller på att gå sönder. Hoppas hoppas hoppas att det blir så. Jag är så otroligt sugen på att köpa en ny. Jag menar, den jag har nu är ju bara ett par år gammal. Typ, tre - fyra år, så det är då fan på tiden att den går sönder.
Bilden ovan visar exakt hur jag känner mig när jag tittar på diskmaskinen. Det är total lycka. Medan diskmaskinhelvetet sakta dör går jag igenom olika faser av sorg. Sedan övergår det till ilska. Sedan vrede. Sedan raseri. Sedan ursinne. Sedan hopplöshet. Sedan förtvivlan...
... Och just nu känner jag mig som Idi Amin med migrän. Typ.
Torsdag för fan! Visst är det torsdag? Är det tisdag hänger jag mig i garaget. Jag börjar dessutom bli sjuk. Och det är också fan på tiden. Det var ju ändå tre veckor sedan jag var sjuk sist. Jag funderade just på var febern och hostan hade tagit vägen, men den fanns tydligen hos mig hela tiden. Vem kunde ana det? Jag hoppas även på en regelrätt magsjuka. Helst åt båda hållen. Gärna samtidigt. Det vore ju förjävla suhweeeet.
Bloggvägran äro total. Jag skulle hellre limma fast kuken mot en Boeing 767:a än att skriva ett inlägg. Bara så ni vet.
Här är dagens låt... och dagens låt kommer inte att bli något tema här på Route 666. Glöm det. Då måste jag ju blogga. Och det är så gay att blogga på hösten. Så otroligt mycket Stephanie. Jag bloggar nästa vecka stället, när hösten är över. Eller kanske i morgon.
Nåväl, här är dagens låt. Den svänger gott, och sitter som ett hoppknä mellan skulderbladen på ett flyende raggarsvin:
Bilden ovan visar exakt hur jag känner mig när jag tittar på diskmaskinen. Det är total lycka. Medan diskmaskinhelvetet sakta dör går jag igenom olika faser av sorg. Sedan övergår det till ilska. Sedan vrede. Sedan raseri. Sedan ursinne. Sedan hopplöshet. Sedan förtvivlan...
... Och just nu känner jag mig som Idi Amin med migrän. Typ.
Torsdag för fan! Visst är det torsdag? Är det tisdag hänger jag mig i garaget. Jag börjar dessutom bli sjuk. Och det är också fan på tiden. Det var ju ändå tre veckor sedan jag var sjuk sist. Jag funderade just på var febern och hostan hade tagit vägen, men den fanns tydligen hos mig hela tiden. Vem kunde ana det? Jag hoppas även på en regelrätt magsjuka. Helst åt båda hållen. Gärna samtidigt. Det vore ju förjävla suhweeeet.
Bloggvägran äro total. Jag skulle hellre limma fast kuken mot en Boeing 767:a än att skriva ett inlägg. Bara så ni vet.
Här är dagens låt... och dagens låt kommer inte att bli något tema här på Route 666. Glöm det. Då måste jag ju blogga. Och det är så gay att blogga på hösten. Så otroligt mycket Stephanie. Jag bloggar nästa vecka stället, när hösten är över. Eller kanske i morgon.
Nåväl, här är dagens låt. Den svänger gott, och sitter som ett hoppknä mellan skulderbladen på ett flyende raggarsvin:
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Fockin' roight...
Hail Satan!
Disc 1:
Psst, du, kom lite närmare ska du få höra... när jag skriver dessa ord ligger Äcklehunden vid mina fötter och sprider en doft av varm sjuk röv. Jag skojar inte. Något måste vara fel med hans gener. Varm sjuk röv, kamrater, det är ingen lek. Eller också är det jag som luktar. Det är mycket möjligt. Ja, så kan det nog vara...
Annars då, allt väl? Går det bra med bloggandet? Inte en chans. Skulle inte tro det. Jag vägrar fortfarande att blogga. Det är så otroligt gay. Men tackar som frågar. Jag har förresten en ny luftvärmepumpsjävel. Den sprider en livmodersvarm värme i hela huset och jublar när jag går förbi den. Hurra för fan!
Disc 2:
I helgen var det fest... nej förresten, nu ska vi titta på en video. Den här är så dålig att den blir bra. På ett irriterande sätt alltså. Som en sticka under nageln. Jag gillar hennes röst. Seriöst, jag gör faktiskt det. Hon låter som en svart kvinna. Typ. Ni fattar vad jag menar. Man hittar mycket när man YouTubar runt i sinnen:
Annars då, allt väl? Går det bra med bloggandet? Inte en chans. Skulle inte tro det. Jag vägrar fortfarande att blogga. Det är så otroligt gay. Men tackar som frågar. Jag har förresten en ny luftvärmepumpsjävel. Den sprider en livmodersvarm värme i hela huset och jublar när jag går förbi den. Hurra för fan!
Disc 2:
I helgen var det fest... nej förresten, nu ska vi titta på en video. Den här är så dålig att den blir bra. På ett irriterande sätt alltså. Som en sticka under nageln. Jag gillar hennes röst. Seriöst, jag gör faktiskt det. Hon låter som en svart kvinna. Typ. Ni fattar vad jag menar. Man hittar mycket när man YouTubar runt i sinnen:
Jag har kommit till insikt när jag har YouTubat mig fram genom min vardag: hur bra du än är på något, alltså jag menar verkligen hur jävla duktig du än är, så finns det alltid någon asiat som kan göra det bättre. Oavsett vad du är duktig på. Lita på det.
Disc 3:
Jo, i helgen var det fest. Jösses, vi firade att vi var färdiga med Pandora, Grendel och Kamelots kommande videos... videor? Videos? Vad fan säger man? Videoror? Nej, det sista kändes inte bra...
Hur som helst, vi var ett par stycken som firade detta hemma hos hjälten, kamraten, regissören, trummisen och den hårt slående sluggern Owe Lingvall. För att dryga ut detta Fibromyalgi till inlägg, och för att jag vågar vägra blogga, så visar jag några bilder från festen. Nu kan jag tyvärr inte visa alla bilder... I rest my case:
Disc 3:
Jo, i helgen var det fest. Jösses, vi firade att vi var färdiga med Pandora, Grendel och Kamelots kommande videos... videor? Videos? Vad fan säger man? Videoror? Nej, det sista kändes inte bra...
Hur som helst, vi var ett par stycken som firade detta hemma hos hjälten, kamraten, regissören, trummisen och den hårt slående sluggern Owe Lingvall. För att dryga ut detta Fibromyalgi till inlägg, och för att jag vågar vägra blogga, så visar jag några bilder från festen. Nu kan jag tyvärr inte visa alla bilder... I rest my case:
Innan det började spåra ur. Innan badtunnan och slagsmålet.
Här var alla vänner. Hahahahaha... jag skojar inte. Fy fan
vilken trevlig kväll det var. Ingen fest utan ett rejält bråk.
Sånt hör till.
Jon har huvudrollen i Kamelots kommande video. Han har
för övrigt den eminenta butiken Warehouse 19. Här poserar
han med Miller. Äggen ni ser i bakgruinden åt jag upp.
Owe steker en penis! Alla jublade. Jag är nöjd. Gardinen
ni ser i bakgrunden åt jag upp.
Owe och Chris lagar mat. Köksskåpen ni ser i bakgrunden
åt jag upp.
Nej, nu blir det inte fler bilder. Vi badade badtunna. Folk var nakna... sånt vill vi inte se.
Disc 4:
Jag vägrar blogga. Så otroligt gay.
Disc 5:
Idag var jag och Owe på Sveriges Radio där vi blev intervjuade om Dreamday Media och Pandoras nya video som vi har gjort. Trevligt med intervjuer, kan man ju tycka om man är lagd åt det hållet. Owe skötte sig snyggt som fan. Han ägde mikrofonjäveln. Jag framstod som hans mindre begåvade och svårt retarderade partner. Precis sånt som alla människor på jorden önskar att de kände sig när de blir intervjuade i radio. Hade jag fått en stroke mitt under intervjun hade inte en jävel hört någon skillnad. Total succé. Eller inte. Ytterligare en sak som jag får skämmas över för resten av mitt liv. Du, jag hörde ju dig på radio för ett par år sedan. Fy fan det kommer jag aldrig någonsin att glömma... dina föräldrar är syskon va? Vad är två plus två?... fort, svara mig... Stäng munnen Peter, du dräglar.
Disc 6:
Jag och Owe var till Finland häromsistens och gjorde två videos till Pandora. Jag tänkte visa lite bilder från inspelningen. Bara för er, här kommer dom:
Red-kamera! Det här är inget billigt Playstation ska ni veta.
Bra skärpa. På kortet alltså. Jag kan det här med att fota.
Här sitter jag och bajsar på hotellrummet. Alltså på toaletten.
På toalettlocket. Toalettlocket? Nej det gör jag inte alls. Inte
på toalettlocket. I toan begriper ni väl. Snygg mobiltelefon jag
har. Det är en iPhone. Jag är nöjd.
Här har vi ritat upp lite tjusigt om hur vi har tänkt oss det
hela. Ett klockrent tatueringsmotiv. Det gör sig bäst i svanken.
Jag lovar.
Här sitter jag ju och bajsar igen. Och borstar samtidigt
tänderna. För sån är jag. Var tittar jag? Har jag blivit
skelögd på äldre dar? Nu fattas bara gomspalt så kanske
jag får börja ligga. Hurra!
Studion. Total skärpa. Owe syns tydligt i bild.
Men har ni sett på fan! Här skiter jag igen. Det gick ganska
bra faktiskt.
EN dag senare. Här går det inte så bra. Här gör det ont.
Kanske blöder jag. Den finska cuisinen slog direkt på njurarna.
Snygg tröja förresten.
Pandora, Owe, stylist, sminkös och Red-kamera. Jag var
förpassad till skamvrån.
Ja, det var ju det här med bajseriet förstås. Sånt måste ju
bara göras. Annars kan du få ont i magen. Glöm inte bort det.
Bilden är tydlig. Jag lovar. Det är bara du som ser dåligt.
Fotat med eftertanke.
Jag har faktiskt mer bilder också. Tyvärr sitter jag och skiter på de flesta av dem. Och det är ju bara jag som tycker att sånt är roligt.
Här är den ena videon vi gjorde:
Disc 7:
Äckelhunden vet att det är strängeligen förbjudet att heila
i mitt hem. Ändå gör han det. Nu har jag dragit in hans
veckopeng.
Disc 8:
Våga vägra blogga. Jag gör det bara inte. Husdemonen bloggar inte heller. Mr Myrkheimr har inte bloggat på ett tag. Inlägget han skrev den 9:e september kändes i magen. Men vem fan bloggar i tider som dessa? Hur har ni andra bloggers tid till detta trams? Ni behöver inte svara på det förresten. Jag vill inte veta.
Disc 9:
UFC 135 i helgen. Alla som är sjukt peppade räcker upp en hand. Jones kommer att krossa Rampage. Vi tittar på den osedvanligt dåliga trailern:
Disc 10:
Nu lämnar jag er med veckans ledord. Ni får klara er med dessa tills min bloggvägran är över. Kom igen nu, ni kan dom redan. Sju enkla ord. Så lätta att leva efter:
- Frosseri.
- Lättja.
- Vrede.
- Girighet.
- Avund.
- Vällust.
- Girighet
- Högmod.
Nu tänker jag gå och pinka blod.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Typ, grönt?
Hail Satan!
Jag vägrar blogga! Jag tänker inte göra det. Jag har inte tid. Fy fan vad äckligt att blogga. Istället tänker jag bara sitta här och blöda och dricka oceaner av kaffe. Bra va!
I natt blev jag nästan skrämd till döds. Jag menar det. Jag överdriver inte. Jag måste bara berätta det här innan jag epidemiskt härjar vidare.
Exakt 03.10 vaknade jag av ett släpande ljud. I mitt nyvakna och förvirrade tillstånd fick jag för mig att en liten pojke kom hasande på en trehjuling. På väg mot mitt sovrumm (två "m"? Vafan? Snyggt jobbat, idiot). Och att han släpade sina fötter i golvet. Det var alltså ljudet jag hörde - de släpande fötterna från ungen. Jag var helt jävla övertygad om det. Jösses jävlar tänkte jag medan jag bokstavligen kunde känna hur min kroppstemperatur sjönk. En liten pojke på en jävla trehjuling finns i mörkret utanför sovrummet. Och han är på väg hit... Nu kanske det inte låter så hemskt, men seriöst, det var fan skrämmande. Pojkfan var så närvarande. Jag kunde till och med se hur han såg ut medan han släpade sig mot sovrummet. Han var i tre års åldern, hade ljust hår och en blå pyjamas på sig. Och han var fan inte av godo vill jag lova.
Så jag jorde det enda en man på 38 år gör i ett sånt läge.
Jag sket ner mig. Och skrek i falsett. Samtidigt.
Nej, det gjorde jag inte. Jag tände sänglampan och blickade ut i mörkret. Väntade på honom. Det släpande ljudet kom närmare. Och närmare. Jag höll andan i skräck. Eller jag kunde fan inte andas. Jag var så otroligt rädd att ni inta kan ana. Och jag kunde för mitt liv inte förstå vad den lilla killen gjorde i mitt hus, på väg mot sovrummet.
Ljudet kom sakta närmare. Jag stirrade mot sovrumsdörren och...
... plötsligt stack Äcklehunden in sitt fula huvud. Han blängde surt på mig. "Vad gör du Äcklehund?" Frågade jag. Då kom han in i sovrummet, glatt viftande på svansen och fullständigt omedveten om sin egen odör. Han hade allstå lyckas trassla in sig i en mobiltelefon som låg på laddning. Telefonsladden låg över hans huvud och mobilen släpade i golvet efter honom. Han drog alltså runt i huset med en mobiltelefon efter sig. Helt barockt.
Sobril, någon?
Nu förstår jag inte varför jag berättar det här för er. Jag vill ju alltid framstå som Cock Of The Walk för fan. Typiskt.
Nu drar jag år helvete då. Jag tänkte duscha mitt feta lekamen. Hurra, lyllosar!
Vi hörs för fan.
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
I natt blev jag nästan skrämd till döds. Jag menar det. Jag överdriver inte. Jag måste bara berätta det här innan jag epidemiskt härjar vidare.
Exakt 03.10 vaknade jag av ett släpande ljud. I mitt nyvakna och förvirrade tillstånd fick jag för mig att en liten pojke kom hasande på en trehjuling. På väg mot mitt sovrumm (två "m"? Vafan? Snyggt jobbat, idiot). Och att han släpade sina fötter i golvet. Det var alltså ljudet jag hörde - de släpande fötterna från ungen. Jag var helt jävla övertygad om det. Jösses jävlar tänkte jag medan jag bokstavligen kunde känna hur min kroppstemperatur sjönk. En liten pojke på en jävla trehjuling finns i mörkret utanför sovrummet. Och han är på väg hit... Nu kanske det inte låter så hemskt, men seriöst, det var fan skrämmande. Pojkfan var så närvarande. Jag kunde till och med se hur han såg ut medan han släpade sig mot sovrummet. Han var i tre års åldern, hade ljust hår och en blå pyjamas på sig. Och han var fan inte av godo vill jag lova.
Så jag jorde det enda en man på 38 år gör i ett sånt läge.
Jag sket ner mig. Och skrek i falsett. Samtidigt.
Nej, det gjorde jag inte. Jag tände sänglampan och blickade ut i mörkret. Väntade på honom. Det släpande ljudet kom närmare. Och närmare. Jag höll andan i skräck. Eller jag kunde fan inte andas. Jag var så otroligt rädd att ni inta kan ana. Och jag kunde för mitt liv inte förstå vad den lilla killen gjorde i mitt hus, på väg mot sovrummet.
Ljudet kom sakta närmare. Jag stirrade mot sovrumsdörren och...
... plötsligt stack Äcklehunden in sitt fula huvud. Han blängde surt på mig. "Vad gör du Äcklehund?" Frågade jag. Då kom han in i sovrummet, glatt viftande på svansen och fullständigt omedveten om sin egen odör. Han hade allstå lyckas trassla in sig i en mobiltelefon som låg på laddning. Telefonsladden låg över hans huvud och mobilen släpade i golvet efter honom. Han drog alltså runt i huset med en mobiltelefon efter sig. Helt barockt.
Sobril, någon?
Nu förstår jag inte varför jag berättar det här för er. Jag vill ju alltid framstå som Cock Of The Walk för fan. Typiskt.
Nu drar jag år helvete då. Jag tänkte duscha mitt feta lekamen. Hurra, lyllosar!
Vi hörs för fan.
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
