Route 666

Årets första inlägg och inget roligt sådant. Eller det här räknas inte som ett inlägg. Tänk klagosång och ni är nära. Letar ni efter kramar och gos och hejdlöst sex och tjo och tjim och skratt i mjugg och kittlar i armhålan kan ni gott leta vidare. Här finns inget sådant. Just nu befinner jag mig i ett enda stort sorgearbete.

För det första: Djävulene, hjälten. Regn Av Vrede, bitches, har lagt ner favvobloggen. Inte bara min favvoblogg. Precis varenda människa på jorden älskade den. Vi var många (alla människor på jorden för att vara exakt) som surfade in på den och skrattade så vi tjöt...

Men nu finns den inte kvar längre...

Seriöst, jag har fått pungsparkar som har gjort mindre ont än detta. Att få kuken avsliten från sitt skrotum är inget i jämförelse. Inte för att jag har varit med om det, men vid ett tillfälle i min ungdom var det fanimig bra nära. Jag ska berätta om det någon gång. Men vad fan ska vi nu ta oss till? Varenda inlägg som Djävulene skrev innehöll alltid något bra. Alltid med en tvist, aldrig slätstruket. Och nu har han lagt ner. Fatta! Han bara... sträckte upp sitt långfinger. Det är precis så man ska göra när bloggkänslan är åt helvete. Istället för att göra som jag, bara sitta och rapa ur mig innehållslösa inlägg utan mening och substans. Just nu funderar jag på att rycka bort mina bröstvårtor. Inte för att de är ivägen eller så, mest bara för att känna hur det känns. Och kanske för att mildra min uppgivenhet.

Hur som helst, jag tänker fortsätta att länka till Vreden. Bara för att hylla honom och bloggen som han chefade över. Det får ni helt enkelt vänja er vid.

Sho'nuff!

Annars då? Vad har hänt på sistone? För er alltså. Berätta nu. Ni kan väl driva den här jävla bloggen tills jag har skärpt till mig. På slutet har jag... jag vet faktiskt inte. Typ, jobbat (skrivit) och gymmat och blödit. Det är mitt liv numera. Jag är nöjd. För ett tag sedan åkte jag taxi. Jag skulle ut till flyget, taxin var sen och jag stressad = dålig kombo. Jag slängde mig in i taxin, och efter en stunds tystnad ser jag att taxichauffören sneglar på mig och säger "Du... visst är det du som har den där bloggen? Den om Äckelhunden?"

Va! Vilken hjälte! Sedan påpekade han att jag aldrig uppdaterade bloggen och att jag borde skärpa mig. Jag tror att han har rätt i det. Men det sa jag ju naturligtvis inte till honom.

Hur som helst, jag ska försöka rycka upp mig med bloggandet framöver. Försöka alltså. Kanske ägna mig tio minuter i veckan åt den. Inte mer. På tio minuter bör jag hinna skapa ett par blasfemiska inlägg utan innehåll.

I helgen kommer jag att befinna mig i Stockholm. Hurra! Vi ska göra Meshuggahs kommande video. Det kommer att bli förjävla trevligt. Deras nya skiva är fan ingen lek. Jösses vad bra! Den kommer ni att gilla. Uppdateringar om inspelningen kommer senare. Håll i er.

Övrigt så är det UFC i helgen. 143:an, tack som fan! Diaz vs. Condit. Helvetet så jag längtar. Få fighters är så exceptionellt nasty som Diaz är. Han är en mycket stor Gud i detta hem ska ni veta. Åker han på en förlust kommer jag att ta det personligt och lika hårt som när Vreden gick i graven. Det kommer helt enkelt att bli för många förluster för min del. Då är det raka spåret till psykakuten, EEG och hjärnröntgen som gäller för resten av detta år.  

Nu kikar vi på trailern. Bara för att vi älskar varandra här på Route 666: