Transylvanien och annat gott!
Hail Satan!
Hur som helst, plötsligt slog det mig: jag är förmodligen raka motsatsen till en intressant människa. Det är sant! Jag tänkte så. Och tänker så fortfarande. Nu är jag inte ute efter medkänsla eller sympatier eller sådan skit. Men det finns inget intressant med mig som person. När jag pratar med polare eller kollegor på jobbet så har dessa alltid och för det mesta något fängslande eller tänkvärt att berätta. Jag har aldrig det. Typiskt. När det är större i sammanhang och i större folksamlingar sitter jag oftast tyst och iakttar de andra. För jag har inget att säga. Missta mig inte för en tangentbordskrigare, för så är det inte. Nio gånger av tio har jag helt enkelt inget vettigt att komma med. Och jag har heller inga spännande intressen som jag kan dra ur rockärmen när samtalsämnena börjar dö ut.
Det vore onekligen fränt om jag hade ett intresse. Typ, en hobby. Men vad? Jag börjar ju bli alldeles för gammal. Alltså för gammal för precis allt. Dessutom borde jag i min ålder ha gjort bort allt vad fan hobbys heter, Men vad fan finns det att göra? Jo... på min fritid brukar jag spela Wordfeud. En gång fick jag 46 poäng på ordet prostata. Jag förlorade dock omgången. Men det behöver du inte säga till någon. Ja, jag gillar även Facebook. Jag har sju vänner på min vänlista. Samtliga är från när jag gick i låg och mellanstadiet. Vi har egentligen inte pratat med varandra på 30 år. Jösses... eller Jo, jag samlar på frimärken. Vill du se? Det är endast på Hitler. 120 olika frimärken på Hitler. Värd en jävla förmögenhet. På ett frimärke äter han varmkorv, på ett annat sticker han ut huvudet ur en stridsvagn... och på ett annat har han hittat sin prostata. Bara det är värt 12 euro. Vill du ligga? Jaså inte! Nu skojar du...
Jag vet vad du tänker. Och jag erkänner, du har rätt. Hej och hallå livksris. Välkommen. Jag undrade just när du skulle kika förbi. Vil du ha kaffe? Stig på, stig på.
Det är inte heller så att jag har några skills. Jag tänker på min bloggranne Sara, som målar konstverk värdiga namnet. Något sånt kan inte jag. Visst, jag gillar att skriva, det är ungefär allt som cirkulerar i mitt huvud. Men sånt vill jag ogärna dela med mig när jag sitter öga mot öga med någon. Ibland har jag vid samtal bara kastat det ur mig. Helt relentless sådär. Det brukar inte tas emot med jubel och spänning direkt. Då är jag betydligt mer intressant som människa om jag säger typ vet du, jag brukar varva mellan portionssnus och lössnus. Japp, varannan gång. Det funkar klockrent. Jag snusar bara Ettan, tack som fan. Jo för att det är gott. Förresten, har du hittat din prostata?
Nej hörrni. Jag tänker skaffa mig en hobby. När jag har kommit på vad det är så är ni de första som får höra det. Jag lovar.
Ja då var det bestämt och bokat: i juli åker jag och en polare till Transylvanien. Men vad gör man där då? Undrar kanske dietisten med den trasiga slutarmuskeln. Ja vad fan gör man i Transylvanien? Svarar jag, jagar vampyrer förstås...
Jag och min kompis har pratat om den här resan ända sedan vi var små och betade av alla Draculafilmer som bara gick att få tag på. Nu när vi snart är 40 år gamla så är det väl ändå på tiden att vi beger oss iväg? Eller? Du håller alltså inte med? Skärp dig för fan! Vi är värd detta.
Hur som helst, anledningen till att vi åker är av en enda simpel anledning (supa?) att besöka Draculas slott. Alltså den riktiga Dracula. Vlad Tepes - Pålspetsaren. Och när vi har gjort det ska vi vandra i Karpaterna. Bland buskar och bär, bland sten och varg och bland vampyrer och björnar och oskuldsfulla kvinnor med gigantiska bröst. Helt barockt. Och hur mäktigt som helst. Vi kommer även att göra några kortare gig i Frankfurt och Wien. Men själva turnerandet kommer att vara i Transylvanien.
Naturligtvis kommer vi att sköta oss snyggt. Vi äro män av ordning och vet hur man för sig i de fina salongerna. Oroa er inte. På femte dagen under vår resa kommer vi att framföra våra paradnummer. Jag har ännu inte funderat ut vad det kommer att innebära men det kommer att bli mäktigt. Transylvanien kommer kommer att hylla oss. Statyer kommer att resas, historier kommer att berättas, åkrar plöjas och vägar kommer att asfalteras.
Där uppe står det: Castle Poenari. Vlad Tepes slott. Snart
blir det mitt.
Castle Poenari för fan! Om ni inte hörde mig förra gången.
Tänk att få uppleva det på riktigt. Helt overkligt.
Ungefär så här kommer jag att se ut under hela vår resa. Total
delirium.
Har ni förresten läst senaste Close-Up? Jens Kidman pryder ju omslaget. Bara det är värt att köpa tidningen:
För ett par helger sedan var vi ner till Stockholm och gjorde Meshuggahs kommande video "Break Those Bones Who Sinews." Det var förbannat trevligt. När man har med Meshuggah att göra blir det aldrig tråkigt. Owe håller nu på att editera videon och jag skriver på deras andra video som det är tänkt att vi ska påbörja inom kort. Hurra!
Bakom kulisserna. Owe, Kidman och jag. Observera RED-kameran.
Endats det bästa är gott nog.
Jag och Möken efter en lång inspelningsdag.
Annars har det inte hänt så mycket. Jag skriver och skriver och skriver. Mest anglicismer, det är det enda jag behärskar nu när jag har kommit upp till åren och insett att jag är en tråkig människa. Typiskt va. Ja, jag skottar snö också. Och förbannar snön. Jag är numera helt övertygad om att helvetet är vitt.
Efter att ha skottat ungefär hela Jävla Bullmark ligger allt på
tork. Mössor, vantar och Äcklehund. Mycket bra fotat förresten.
Kontrasterna är så fängslande. Jag kan titta på bilden hur länge
som helst. Fotot heter "Dubbelsidig pantalong till ljudet av
tulpan."
Nej hörrni, nu skiter jag i det här och drar mig tillbaka in i skuggorna. Klockan är alldeles för mycket. Jag orkar inte ens korrekturläsa ordbajseriet. Det får ni göra. På fem timmar ska jag hinna duscha, bajsa, plocka ut linsen ur ögat, borsta tänderna och få åtta timmars sömn. Håll tummarna för mig, med lite tur kan jag klara det.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Lycka är...
Hail Satan!
Nej...
... lycka är att skriva 3949 ord och känna att det är något som du kan representera - något som du kan stå för. Och det här är inte vilka random skitord som helst. Nej, det är ord som kommer i en perfekt följd, som sida upp och sida ner bildar en fulländad rytm. Ord som är så genialiskt placerade efter varandra att de bildar meningar som får dig att dra efter andan medan du sitter och skriver dem.
3949 ord. Dagens skörd. 20 sidor. Jag är nöjd.
I morgon är en ny vecka. Då kliver vi upp i ottan, drar snabbt iväg till jobbet och bränner ut oss. Hurra!
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Inget kommer att ordna sig!
Hail Satan!
Grabbar, kom hit ett tag. Vi måste prata. Kom, vi ska samlas i en manlig ring och snacka allvar. Nu är det så här att ni kvinnor får inte fortsätta att läsa de kommande raderna. Det här riktas enbart till oss män. Vissa med hår på påsen. Andra inte. Kvinnor är inte välkomna i detta inlägg. Respektera detta fan, om det är en kvinna som lämnar en kommentar så vet jag att ni har fuskat. Och det är taskigt. Sluta läs... NU! Precis som tidningen SOLO är skriven av kvinnor för kvinnor, är detta skrivet av en man som ska läsas av män. Just detta inlägg alltså. På precis alla andra inlägg är både kvinnor och män och harmynta välkomna.
Men just nu vill jag att ni lämnar oss män ifred. Ni kan komma tillbaka nästa vecka, då har jag kanske ett purfärskt inlägg åt er.
Okej. Nu när de har lämnat oss så kan vi prata på allvar. Känn ingen rädsla, vi kan säga precis vad fan vi vill. Ingen kvinna kommer att läsa nedanstående rader. De har ju lovat det.
Jo, nu är det så här: häromdagen satt jag och sket och läste en SOLO. Ni vet, tidningen för kvinnor, skrivna av kvinnor som läses av kvinnor. Och jag då förstås, när jag bajsar. Nu är det så att jag läste tidningen för att den helt enkelt låg där. Det var inte så att jag hade köpt den. Promise. Jag önskar att jag kunde säga att jag sket och läste en Fangoria eller Gorezone eller SRM eller Close-Up, men nu gjorde jag ju för fan inte det. Jag läste en SOLO. Nuff said! Nu när jag tänker på det kan det även ha varit en Vecko-Revyn. Jag vet inte... det var en sån tidning i alla fall. Ni fattar.
Artikeln som fick mig att börja fundera på kanske livets största fråga, eller gåta, handlade om one night stands. Jag tror till och med att rubriken löd något i stil med One night stands vi minns, eller Fantastiska one night stands. Det kan till och med ha varit Knullen vi aldrig glömmer. Jag kommer inte riktigt ihåg. Skitsamma. Jag for både fysiskt och psykist illa av att läsa det.
Nåväl, upplägget på artikeln var så att SOLO's läsare fick skriva in och berätta om dessa one night stands. Och hur det hade gått till och hur jävla bra det var. Detta fick mig att chockartat dra efter andan. Det kan till och med ha varit så att jag i min iver glömde bort att torka mig. Det skulle förklara klådan jag hade i arselet efteråt (kom igen nu, det finns inga kvinnor här. Vi kan säga precis vad vi vill. Allt stannar mellan oss.)
Det var här min hjärna började spraka till. För kanske första gången i år fick jag ett livstecken från den. Hjärnan alltså. Jag förstår att ni tänker på att det lätet kom från mitt rövhål, men det jorde det inte. Nu började jag fundera... ni vet när ni har träffat någon ny tjej, eller bara hänger runt med din gamla, det spelar faktiskt ingen roll, förr eller senare kommer alltid frågan om tidigare sexpartners upp. Och mitt i en mening så levererar hon ett namn på en snubbe som du känner på avstånd - till utseende - en jävla strandraggare, PANG, det sitter som en hammare i pannan, du frågar "men vad fan i helvetets jävla kuk?" Hon ler i mjugg och säger att det bara var ett one night stand... inget seriöst...
Ett par dagar senare är ni på Donken och käkar, en snubbe går förbi och morsar dominant på henne. Hon hälsar blygt och tafatt tillbaka. Du tittar upp från din burgare. Snubben sitter på enormt höga hästar. Han ser ut at vara 40 år gammal, och förmodligen har han alltid sett ut så. Mansbögen sneglar ner på dig och blinkar med ena ögat. Som om ni hade en tyst överenskommelse. Vem var det där? Undrar du när han galopperat vidare mot nya framstjärtar att erövra. Hon tittar dig över axeln och får någon drömskt i blicken, sedan suckar hon och ryser till av välbehag. Nej, ingen speciell säger hon, bara någon jag kände förut... en kortare stund. Sedan tittar hon på dig, studerar dig ingående, hennes blick hårdnar, läpparna blir till tunna streck och hennes ögon återgår till de där tomma hajögonen du så ofta möter. Ja minsann, hon på minner lite om socialkärringen som du fick gå på samtal till när du var 16 år gammal. Ska vi hyra en film då? Fräser hon fram...
Känner ni igen er? Kom igen nu, jag vet att ni gör det. Just därför ställer jag nu frågan till er, mina bästa manshoror till kompisar vilka är dessa män som tycks driva runt i klasar och lämna lyckliga-one-night-stands-kvinnor efter sig? Jag menar, hur bär de sig åt? Dessa sexgudar till karlar? Jag vill veta vilka de är? Var bor dom? Tillsammans i kollektiv? Alla samlade i en enda stor lägenhet och med "Ingen reklam tack" på brevinkastet. Jobbar dom ihop? På samma företag? Har dom hemliga koder till varandra? Hur ser deras liv ut efter att de stänger dörren till en kvinna som de har levererat multipla orgasmer till en hel natt? Åker de och handlar smör och två liter mjölk, för att sedan dra hem och baka scones? Jag har inget emot om en kvinna vill pippa runt, det är inte det mitt resonemang handlar om, jag är mer nyfiken på dessa män som, om man nu ska tro SOLO's läsare, är riktiga praktexemplar i sängen.
Och...
En skrämmande tanke...
Tillhör ni den kategorin?
Nu när inga kvinnor läser detta så kan jag lugnt erkänna att jag definitivt inte gör det. Hade SOLO haft en artikel som löd något i stil med Katastrofknullen vi aldrig glömmer", så hade nog jag funnits i den kategorin. Det hade sett ut typ, så här:
Majken Thorsson
(42 år gammal, hemvärnsman och butiksbiträde/Skövde)
Jag kommer nog aldrig att glömma den där hemska kvällen. Jag var 18 år och hade just flyttat hemifrån. Vi hade haft tjejkväll och lite senare hamnade jag och mina kompisar på disco. Det var där jag träffade honom. En kille från norrland som var lika gammal som jag. Vi började prata och allt kändes så... rätt. Romantisk som jag var (och kanske lite för full) så inbillade jag mig att det här var Killen med stort "K". Det ena ledde till det andra så vi bestämde oss att gå hem till mig för att fortsätta kvällen där. Jag borde ha misstänkt att det var något allvarligt fel på honom när han frågade om jag bodde granne med något raggarsvin. Eller om jag kände något raggarsvin överhuvudtaget. Vad är det för dum fråga?
När vi kom hem till mig så hamnade vi snabbt i sovrummet. Jag tog av honom byxorna och han fumlade med att knäppa upp min BH... och fumlade... och fumlade... och fumlade. Helt plötsligt så reste sig idioten upp, han hoppade ner från sängen, rusade över sovrumsgolvet och snöt sig i min gardin. Sedan krafsade han ihop sina kläder och rusade mot dörren. Jag började gå mot hallen och hörde hur han ropade "Hail Satan", sedan försvann han ut i natten. Det sista jag hörde var hur hans hysteriska skratt ekade i hela trapphuset. Efter det höll jag nästan på att bli vräkt. Efter den händelsen blev jag lesbisk. Jag skojar inte.
Ja. Ungefär så hade det sett ut med en annan artikel. Inte så mycket presitge och stolthet i den.
Men hörrni, visste ni om att MMA-fightern Dan Hardy gillar Meshuggah? Till sidan Metal-Army skriver han om soundtracket till sin träningsdag
"To keep the mood stable in the car, I have a bit of River Runs Red by Life of Agony. It’s aggressive enough to keep my mind on my opponent, but not too crazy where I start ramming other cars. If you ever see me in the car on the way to the gym with a weird look on my face, I’m probably just trying to sing “maybe I’m just a bad seed…” as low as Keith Caputo. Once I’m at the gym and I’m starting to warm up, I have Chaosphere by the mighty Meshuggah, hammering through my headphones. I find it generates a real calm and calculated mindset, probably because its such technical music. It keeps me wound up but focused at the same time, which is great for sparring sessions."
Läs hela inlägget här.
Nu när vi ändå är inne på musik så glömmer ni väl inte bort att stödja ert favorit dödsband Torture Division (men klicka på länken då för fan) Nysläppet går under det genialiska namnet "Satan, sprit och våld."
Hurra! Jag stal bilden från Demonias blogg. För sån är jag.
Eftersom hon är kvinna så har inte hon läst det här inlägget,
just därför kunda jag stjäla den. Jag är ett geni.
Men fan, jag hade faktiskt tänkt hålla det här inlägget kort... Och det gick ju sådär. Jag ska skärpa mig. Världsapromise.
Nu ska jag gå och sova. Jag är trött på det här inlägget, trött på bloggen, trött på den här rinnande snusen. Förhoppningsvis drömmer jag om Lucifer, svavel, cyanid, fotsvamp och brustna drömmar. Jag längtar.
Kram på er alla. Och var snälla mot varandra.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Turistmage för outsiders!
Hail Satan!
För det första: Djävulene, hjälten. Regn Av Vrede, bitches, har lagt ner favvobloggen. Inte bara min favvoblogg. Precis varenda människa på jorden älskade den. Vi var många (alla människor på jorden för att vara exakt) som surfade in på den och skrattade så vi tjöt...
Men nu finns den inte kvar längre...
Seriöst, jag har fått pungsparkar som har gjort mindre ont än detta. Att få kuken avsliten från sitt skrotum är inget i jämförelse. Inte för att jag har varit med om det, men vid ett tillfälle i min ungdom var det fanimig bra nära. Jag ska berätta om det någon gång. Men vad fan ska vi nu ta oss till? Varenda inlägg som Djävulene skrev innehöll alltid något bra. Alltid med en tvist, aldrig slätstruket. Och nu har han lagt ner. Fatta! Han bara... sträckte upp sitt långfinger. Det är precis så man ska göra när bloggkänslan är åt helvete. Istället för att göra som jag, bara sitta och rapa ur mig innehållslösa inlägg utan mening och substans. Just nu funderar jag på att rycka bort mina bröstvårtor. Inte för att de är ivägen eller så, mest bara för att känna hur det känns. Och kanske för att mildra min uppgivenhet.
Hur som helst, jag tänker fortsätta att länka till Vreden. Bara för att hylla honom och bloggen som han chefade över. Det får ni helt enkelt vänja er vid.
Sho'nuff!
Annars då? Vad har hänt på sistone? För er alltså. Berätta nu. Ni kan väl driva den här jävla bloggen tills jag har skärpt till mig. På slutet har jag... jag vet faktiskt inte. Typ, jobbat (skrivit) och gymmat och blödit. Det är mitt liv numera. Jag är nöjd. För ett tag sedan åkte jag taxi. Jag skulle ut till flyget, taxin var sen och jag stressad = dålig kombo. Jag slängde mig in i taxin, och efter en stunds tystnad ser jag att taxichauffören sneglar på mig och säger "Du... visst är det du som har den där bloggen? Den om Äckelhunden?"
Va! Vilken hjälte! Sedan påpekade han att jag aldrig uppdaterade bloggen och att jag borde skärpa mig. Jag tror att han har rätt i det. Men det sa jag ju naturligtvis inte till honom.
Hur som helst, jag ska försöka rycka upp mig med bloggandet framöver. Försöka alltså. Kanske ägna mig tio minuter i veckan åt den. Inte mer. På tio minuter bör jag hinna skapa ett par blasfemiska inlägg utan innehåll.
I helgen kommer jag att befinna mig i Stockholm. Hurra! Vi ska göra Meshuggahs kommande video. Det kommer att bli förjävla trevligt. Deras nya skiva är fan ingen lek. Jösses vad bra! Den kommer ni att gilla. Uppdateringar om inspelningen kommer senare. Håll i er.
Övrigt så är det UFC i helgen. 143:an, tack som fan! Diaz vs. Condit. Helvetet så jag längtar. Få fighters är så exceptionellt nasty som Diaz är. Han är en mycket stor Gud i detta hem ska ni veta. Åker han på en förlust kommer jag att ta det personligt och lika hårt som när Vreden gick i graven. Det kommer helt enkelt att bli för många förluster för min del. Då är det raka spåret till psykakuten, EEG och hjärnröntgen som gäller för resten av detta år.
Nu kikar vi på trailern. Bara för att vi älskar varandra här på Route 666:
Ja det var väl typ, allt jag hade att säga denna gång. Så jävla typiskt va?
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
2011: En summering!
Hail Satan!
Men det sket sig. Nu åker vi...
Terapi!
Så var det dags mina käraste vänner, posörer, raggarsvin och annat äckelpäckel som hänger här. Det äro dags för årets sista inlägg. Hurra! Nästa gång vi ses är det år 2012. Nya möjligheter och nya strider att vinna. Aldrig förlora. Alltid erövra. Det är så vi rullar på Route 666. Här finns det inga förlorare. Bara vinnare och hjältar. Du och jag. Så vida du inte är ett raggarsvin eller en posör eller ett äckelpäckel som bor i Bullmark. Då tänker jag bitchslapa dig bort från min blogg. Ni andra? Häng kvar vettja!
Blasfemi!
Så har julen kommit och gått. Fantastiskt! Jag har jobbat hårt med att bättra på min fetma. Jag tror jag har lyckats. Hoppas det.
Jag fick mitt årliga sms av Min Kära Mor. Som vanligt sket det sig på en gång och allt blev helt galet. Mot min vilja regredierade jag till 14 års ålder. Jag ville skrika, slå i dörrar och spela musik på den högsta volymen ett människoöra kan tåla. Jag fick horn. Jag ville dricka folköl och kräkas på toalettgolvet. För någon sekund blev jag till och med sugen på att lyssna på Pretty Maids. Pretty Maids? Så otroligt skamfyllt.
Sms:et som sådant löd, och jag skriver av direkt från min telefon:
Min Kära Mor: - God Jul Gott Nytt År Kramar Mamma Tommy & Zita. :-) (jo, det ser faktiskt exakt ut så där. Vem Zita är har jag faktiskt ingen aning om)
Jag: Ave Lucifer! Vi dömda till döden hälsar dig.
Det här måste ha skapat stor förvirring. Min Kära Mor svalde inte betet som jag så snyggt lade ut. Istället kom det:
Min Kära Mor: Hej. Mår ni bra :-)
Jag: Jag behöver hjälp! Fort, hur många syskon har jag?
Min Kära Mor: Hej Peter. Hur menar du?
Jag: Men mamma! Krigar du med Hitler nu?
Min Kära Mor: Hej. Sluta nu. God Jul Kram från Mamma Tommy & Zita.
Jag: Mamma! Jag önskar mig ryggskott i julklapp. Eller en fast anställning som rektor på en skola. Kan du ordna det? Annars är inte du min mamma längre.
Nu dröjde svaret. Jag väntade och väntade. Sedan kom det:
Min Kära Mor: Hej det är mamma. Mår barnen bra?
Jag: Ave Lucifer! Vi dömda till döden hälsar dig. Barnen mår som en miljon dollar. Jag har blivit flintskallig. Och sluta börja med ett "hej" varenda gång du skickar ett sms. Jag blir förvirrad. Sa jag förresten att jag har blivit flintskallig. Är du full?
Efter det här gav hon upp. Så typiskt. I morgon tänker jag gottgöra henne med en fin nyårshälsning. Jag börjar bli gammal och blödig. Nu ska jag skärpa mig.
Dysenteri!
Nåväl, vi spenderade julen i Jakobsberg under ett par mycket trevliga dagar. Jag var bara involverad i två incidenter. Vilket är tämligen lite med mina mått mätt. Det första missödet var på självaste julaftonsdagen. Alltså prick den 24:e. Inte dagen efter. Juldagen. Tokjävlar. Mitt på julafton säger jag ju. Jag var ensam i huset och stod framför spegeln i badrummet och fipplade med linsjäveln som jag har i mitt öga. Ja, jag har bara lins på ett öga. Det andra ögat är helt hopplöst efter en skada jag fick som barn. Där kan jag inte få tillbaka min syn. Oavsett lins. Typiskt.
Hur som helst, jag stod framför spegeln och försökte få bort en ögonfrans som hade fastnat under linsen. Fråga mig inte hur den hade hamnat där... för att den kände för det förmodar jag. Okej, för tredje gången, jag jävlades med linsen. Petade segervist in den i ögat. Och plötligt gick, vad jag först trodde, larmet i huset. Eftersom min frus syster även har en ingång i källaren var min första tanke jösses, det har kommit in en morfinist genom källardörren. Hurra! Tomten har gett mig en alldeles egen haschtomte att brottas med på självaste julafton... nå, var är han?
Sedan gick jag ut från toaletten... och upptäckte att det var brandvarnaren som skrek i falsett. Det brann i ljusstaken som stod på köksbordet. Alltså självaste ljusen brann ju som vanligt, din smartass, det brann i mossan nedanför ljusen. Självaste pubeshåret på ljusstaken stod i lågor. Det var det jag ville komma till.
Kätteri!
Well (det där var engelska, motherfuckers) eftersom jag är en sådan otrolig alfahane till man, så gjorde jag det endast ett fåtal andra håriga och dominanta män i världen skulle ha gjort i mitt läge: jag tog av mig tishan, eller det var ett linne förresten, så tight att det såg ut att vara påspottat på min kropp, gjorde etthundra armhävningar, trehundra situps, luktade mig i mina armhålor sedan släckte jag branden medan svettdroppar rann nerför min muskulösa lekamen. Helt barockt! Jag ljuger inte. Gud är mitt vittne. Efteråt var jag alldeles sotig och sexig. Jag önskar att ni hade sett mig. När grannen fem minuter senare knackade på och undrade vad det var för en kvinna som hade skrikit hysteriskt så förstod jag verkligen ingenting.
Horeri!
Den andra incidenten inträffade på självaste julaftonskvällen. Alla barnen hade gått och lagt sig. Jag, min fru, hennes syrra och hennes syrras (häng med nu för fan) välhängde man satt i soffan (nu vet jag inte om han är välhängd, men jag hoppas det i alla fall. Det är en bra kille. Jag gillar han som fan!) Ja, var fan var jag nu? Jo, vi satt i soffan och snackade och kollade klipp på YouTube. Jag tittar upp och...
... ser att halmbockshelvetet som står på vardagsrumsgolvet brinner för fullt. Eftersom jag den här gången har vittnen måste jag tyvärr erkänna att mina ord kom ut lite för fort och, smärtsamt nog, lite för högt och panikartat bocken brinner, boooocken brinneeeeeeeeeer!!! Naturligtvis var det min fru som reagerade blixtsnabbt. Jag var alldeles för upptagen med att skrika panikartad och i falsett. Hon sprang ut med den ur huset och slängde den på gräsmattan. Ungefär som jag hade gjort om jag hade varit den man jag önskar, men inte är.
Här brinner bockjäveln! Jag jublade. Typ.
Min frus syster tänder sig en cigg. Något som jag hade gjort om
jag inte var fullt upptagen med att skrika och ropa på hjälp.
Dagen efter. Alltså juldagen. Ett stycke uppbrunnen bock.
Vad märkligt hörrni, jag ser en viss likhet mellan den uppbrunna bocken och Äcklehunden. Kolla in bocken och sen denna:
Ja jävlar! De luktar till och med likadant. Bra fotat. Jag är nöjd.
Anarki!
2011 är snart över. Vi klarade det! Fy fan vad jag är stolt över er. Ni har varit duktiga och gjort det bra. Nu råkar jag veta att ledorden har hjälpt er på vägen, men det är lugnt, det bjussar jag på era lyllosar. Jag är ju rädd om er. Bara så ni vet.
Jag väger ut mig på det neurotiska 77,1 kg. Jag får
säkert räkna bort sju kg på grund av mina ludna ben.
Okej, nog om detta, en sammanfattning av året som kommit och gått. Under 2011 har jag:
Flugit 28 gånger. Efter en snabb huvudräkning är det typ, en gång i månaden. Det är alltså en gång i månaden för mycket. Jag hatar verkligen att flyga. Det är bland det absolut värsta jag vet. 2012 tänker jag köra bil. Oavsett var jag ska. Våga vägra flyga.
Vunnit flera diskussioner. Detta genom att aldrig hålla mig till sakfrågan. Istället har jag direkt börjat med personliga påhopp och omedelbara lögner. Jag är ett geni.
Sagt till min familj att jag älskar dem. Naturligtvis.
Skjutit upp idén till TV-serien på obestämd framtid. Det finns helt enkelt ingen tid till det just nu.
Kirurgi!
Uptäckt långa hårstrån som sticker ut från mina öron. Det är tyvärr den sorgliga sanningen. Hur fan ska detta sluta? Det blir mycket svårare att se så här slampig och billig ut när hår växer ur alla mina kroppsöppningar.
Lagt ner bloggen. Satan vad less jag var på den.
Skitit rakt ner i mina kalsonger. Det är dagens sanning. Men vadå, ge er då! Jag hade faktiskt magsjuka. Det var inte av rent nöje (nåja) som jag gjorde det. Jag är inte mer än människa. Jag är ingen Highlander. Tyvärr.
Lovat Chris Rörland i Nocturnal Rites, att jag inte ska skriva om hans könsorgan på bloggen.
Sett Chris Rörland i Nocturnal Rites naken. Vänner, jag lovar er, han har den största kuk jag har sett i hela mitt liv. Karln är hängd som en häst. Det är helt barockt. Vad är det med musiker och deras kukar? Alla verkar vara välhängda. Det förklarar varför det aldrig blev något av mig.
Här får Chris Rörland en smäll på sin Nynäslimpa till kuk.
Det är inte så konstigt. Slår du honom från midjan och neråt
så kommer du att träffa av kuken. Mycket bra fotat förresten.
Bilden heter "En deprimerad burk av solsken."
Startat eget företag. Helt barockt. Jag är livrädd. Agneta Lingvall hjälper mig med allt pappersarbete. Hon är en klippa i en värld av veka. När jag har tjänat min första miljon tänker jag dela den med henne. Minns mina ord. De efterföljande miljonerna tänker jag också dela med Agneta. Det är hon värd!
Kört drygt 400 hundra mil på MC. Det är inte så väldans mycket. 2012 ska jag köra mycket mer. Typ, fem miljarder mil. Det är nästan lika långt som från Bullmark till Stockholm. Eller tre varv runt jorden. Välj själv.
Spenderat två dagar med Meshuggah. I deras studio. Det var riktigt jävla trevligt. Jag och Owe gjorde en dokumentar om inspelningen till deras kommande skiva. Anders Björler har klippt ihop materialet. Jösses vad bra det blev! Herr Björler är duktig som fan, och att se dessa musikaliska genier in action är magiskt.
Hittat Tito Ortiz akilleshäl. Ja det är faktiskt sant. Under år 2011 har jag hittat karljävelns akilleshäl. I brist på annat har jag studerat alla hans matcher och kommit fram till följande: Titos akilleshäl är inringad på nedanstående bild:
Jösses jävlar, det här inlägget skriver ju sig självt. Helt barockt!
Ja, vi fortsätter. Under 2011 har jag även:
Följt broder Djävulene och hans framfart på Internet. Han driver sin blogg med största skicklighet. 2012 baby, det är då vi möts. Publiken kommer aldrig att sluta applådera när vi går förbi dem.
Djävulsbarnet har snorklat.
Frun! Detta är inte från Thailand. Fotot är taget i vårt
vardagsrum.
Onani!
Sett några av de bästa filmer jag någonsin sett ! Ink heter en av dem. Filmmagi när den är som allra bäst. Gjord på i stort sett ingen budget över huvudtaget. Kolla in trailern:
Köpt en Octagon av Jon på Warehouse 19. Nu har jag en alldeles egen Octagon stående i min skrivarlya. Hurra. Lyckan är total.
Randy Couture möter Diego Sanchez. Ett av Djävulsbarnen
har ställt dit sina gubbs. Jag blir galen, det är ju i fel
viktklass! Jag kommer att ge honom utegångsförbud för detta.
Över axeln på Couture. Sanchez vet inte vad som väntar honom.
Tyranni!
- Blasfemi.
- Dysenteri.
- Kätteri.
- Horeri.
- Anarki.
- Onani.
- Tyranni.
Nej hörrni! Det här var det sista inlägget för i år. Om ni har vägarna förbi Umeå får ni gärna komma och morsa och prata och åma er. Det är jag som har difteri och en bazooka på axeln.
Puss & kram nu, var snälla med varandra, och glöm för fan inte bort att vi inte blev hårdrockare för att det är bekvämt.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Bland tomtar och raggarsvin!
Hail Satan!
Men god jul då era jävlar! Glöm inte bort att jag älskar er alla.
Nu tänker jag gå och kräkas...
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Med kloroform över näsa och mun!
Alltså, jag skrev detta inlägg i lördags och trodde att jag hade publicerat det. Vilket jag tydligen inte gjorde. Så jävla typiskt. Jag förstår inte vad som hände. Ikväll har jag reviderat det en del. Och bakat in denna trevliga söndag. Jösses jävlar så det kan gå.
Hur som helst. Min lördag kommer inte att gå till historien som den mest fascinerande helgdagen known to man (det där sista var engelska, motherfuckers)
Hur som helst, om du är ute efter spänning, uppseendeväckande händelser och stilfulla intryck kan du vända redan nu. Inget sånt har hänt. Det här är ordbajseri i sin renaste form. Det har dock varit en lugn och skön helg. Utan det sedvanliga kaoset. Vilket får mig att bli lite misstänksam mot alltets urmoder.
Lördag för fan! Min dag som sådan:
Vaknar prick 08:15 av att min fru säger att hon har väckt mig sen klockan 08.00. Jag ligger under det varma täcket och blinkar fånigt, ser mig själv genom hennes ögon. Det är ingen vacker syn. Du måste kliva upp nu. Vi ska åka om en timme. Jag känner efter. Något känns fel. Jag har ångest. Över vad? Jag vet inte. Men ångesten finns där. Som en kär gammal vän.
Jag bläddrar försiktigt i mitt minne. Rädd för vad jag ska hitta. Ibland kan sömnen och natten riva upp gamla sår så de börjar blöda. Är det därför jag känner så här? Jag fortsätter vandra - kommer till min gamla kyrkogård som består av bortkastade dagar och trasiga minnen. Inget nytt där. Allt är orört. Jag vänder omsorgsfullt på varenda sten. Fortfarande - allt tycks vara orört. Men jag har likförbannat en närvaro av ångest. Det är irriterande. Jag mår illa. Kan det vara en dröm som ligger kvar i mitt unerdmedvetna? Fan vet...
Jag kliver upp och äter frukost. Havregrynsgröt, en proteindrink, en tablett mulitivitamin, tre kapslar fiskleverolja, en tablett rosenrot och tre koppar kaffe. Frukost för en man med hår på påsen. Ångesten finns kvar. Tack som fan!
När jag kommer ut ur duschen är klockan 09.10. Vi ska åka om fem minuter. Och Äckelhunden har inte ens varit ute och lagt morgonkabeln. Jag tar på mig ytterkläderna och tittar på klockan. Den är nu 09.20. Vi skulle ha åkt för fem minuter sedan. Min fru tittar på mig och hennes blick säger men du din småkukade lilla tattare. Vi skulle ha åkt för fem minuter sedan. Allt är ditt fel. Nu är vi försenade. Dessutom är du kass i sängen. Jag har fejkat varenda orgasm. Bara så du vet. Har du borstat tänderna? Det luktar som om någon har skitit dig i munnen. Förresten, det var jag som gjorde det. Japp, när du låg och sov. Skyll dig själv, hårfästet. Hon ler mot mig, känn lugnet säger hon, vi hinner dit i tid.
Tjugo minuter senare kommer jag hem med Äckelhunden. Familjen sitter redan i bilen och väntar på mig. Det är jag som kör. Jag går in med Äckelhunden och tar av honom koppplet. Han blänger surt på mig eftersom han vet att han ska bli lämnad ensam. Nu sköter du dig snyggt säger jag till Äcklet innan jag låser dörren och går till bilen.
När jag har navigerat Livmodermobilen från Helvetet i tio minuter kommer jag på att jag har glömt plånboken hemma. Jag glömde plånboken säger jag rakt ut till öron som vill lyssna. Vad är böterna för att köra bil och inte ha körkortet med sig? Undrar jag, min fru kontrar med att hon har glömt sin mobiltelefon hemma.
Tio minuter senare blir jag stoppad av polisen...
Och får blåsa.
Endast blåsa.
Behöver jag visa körkortet?
Nej.
Hail Satan!
En minut efter att polisen stoppat mig kör jag vidare med en ändtarm som innehåller en tsunami. Jag kniper hårt. Jag är rädd. Det är jag alltid så fort jag ser en polis. Känner mig skyldig för något jag inte gjort. Eller gjort för länge sedan. Guilty as fuck! Det känns som om polisen kan blicka rakt ner i min själ; som om de vet något om mig själv som inte jag vet. Eller som jag förträngt sedan länge. Du grabben, den där fyllan du tog 1989, det var ju du som kräktes ner i brevinkastet hos den där familjen... de fick kemtvätta mattan förstår du. Så otroligt omoget av dig. Och det var du som single handedly skapade strömavbrott i ett helt kvarter. Vi vet det. Spread 'em för fan!
Så är vi framme. Bio. Det bjuds på popcorn och dricka. För hela familjen. Jag skrattar i mjugg. Medan ni andra får backstagepass till schysta konserter och liknande får jag gå på förhandsvisning till Mästerkatten i Stövlar. För så rullar jag.
Vi slår oss ner i biosalongen. Filmen har ännu inte börjat. På bioduken flyter det bubblor i olika röda nyanser. Vad fan det nu kallas för. Min son säger kolla, det ser ut som insidan på en blodkropp. Jag tittar på honom. Vi får ögonkontakt med varandra. Jag ler mot honom. Han är ett geni.
Min son vänder sig om och tittar över sin axel. Som om han håller utkik efter någon. Vem letar du efter? Frågar jag. Nej, ingen speciell, säger han och fortsätter men jag skäms ju om jag skulle träffa någon i klassen på den här filmen. Det är ju en småbarnsfilm. Jag kan knappt hålla mig för skratt. Det är lugnt, försäkrar jag honom. Säg i så fall att du satt och tillbad Satan hela filmen igenom. Han skrattar. Vi har samma typ av morbida humor han och jag. Fan tro't, det är ju min grabb. Jag är nöjd.
Min fru får för sig att hennes mobil inte ligger kvarglömd hemma. Hon tror att den är någonstans i hennes väska och att hon inte hittar den. Hon rotar och gräver i sin väska och ber mig samtidigt ringa till den så hon kan höra var fan den är.
Jag ringer.
Vi hör ingen ringsignal.
Plötsligt svarar Äckelhunden på andra sidan. Mobilen är alltså hemma. Han är sur och säger att han sitter och spelar Guitar Hero. Jag vet att han ljuger. Jag vet att han äter från soporna och bajsar i vardagsrummet. Nu sköter du dig snyggt säger jag och trycker bort honom från min mobil.
Biosalongen släcks. Filmen börjar. Jag lutar mig tillbaka, lägger upp mina fötter på stolsryggen framför mig och somnar. I fredags var vi också på bio. Då lyckades jag somna två gånger. Det är helt barockt. Vad är det med bio som gör att jag somnar hela tiden? Jag är slut. Som människa.
Jag vaknar i slutet av filmen. Fan vad bra den var. Mästerkatten kan minsann svinga ett svärd. Film bör ses på bio. Ja minsann.
Allt handlar om pengar säger min son. Sedan fortsätter han med jag önskar vi hade byteshandel. Han sitter bredvid mig medan jag kör hemåt. Han är böjd över en plastpåse. Han blir alltid och ständigt åksjuk. Vilket gör det till ett mindre Koreakrig varenda gång vi ska åka bil. Det är mina skitgener han har ärvt. Tyvärr. Jag blir också jävligt åksjuk. Jag kan till och med själv bli åksjuk när jag kör min egen bil. Jag håller med säger jag, då hade jag bytt bort alla mina barn mot en skön fåtölj. Jag skrattar åt min egen fyndighet. Det gör inte han.
Min fru och vår andra son sitter i baksätet. Hon har desperation i sin röst när hon frågar vem det är som har fisit? Jag drar iväg en snabb lögn, det är inte jag i alla fall...
Vi är hemma typ, efter lunch. Jag dricker kaffe och läser City - Nöjesmagesinet, eller vad fan det nu heter. Det är en sån däringa gratisblaska som man kan hämta på diverse ställen. Det är en total tragedi för ögonen och sinnet. Skribenterna förefaller ha någon form av Stockholmskomplex. De är så jävla coola. De är så balla. Inget intresserar mig. Ja, förutom min vän astarot som skriver i tidningen. Han har inget Stockholmskomplex. Han kör sitt eget race. astarot ger dock filmen Shark Night 3D en tvåa i betyg. Han tycker att det är en skitfilm. Detta är något som vi kommer att diskutera i leda över vår nästa lunch. Jag skulle ge filmjäveln en femma. Fast jag inte har sett den. Men jag älskar skitfilmer.
Vid middagen surrar det till i min telefon. Jag får ett MMS som gör att jag garvar rakt ut:
Mr Myrkheimr och Möken är typ, HÄR och härjar!
Galet! Dom är där och jag är här. Med min ångest. Typiskt.
Det börjar bli kvällst. Prick 18.30 åker jag in till stan och kör mitsträning i en timme. Owe och jag. Det blir inte så mycket träning för min del. Jag håller mest i mitsen och instruerar hur Chefen ska göra. Det blir olika slagkombinationer och lowkicks. Han sparkar hårt. Rakt igenom mitsarna. Jag uppmanar honom att sparka hårdare och biter ihop varenda gång hans lårben träffar mitsen. Jag vet att det kommer att kännas i mina ben under morgondagen. Men det är det värt. Min ångest börjar sakta försvinna. Jag visste det - Demonerna mår dåligt av träning. Hurra!
Jag är hemma igen 21.30. Då jobbar jag med romanen till tidiga morgonen. När jag är klar med det så rapar jag ur mig detta inlägg. Typ.
Detta tämligen värdelösa inlägg. Min lördag helt utan försköning.
Men söndag då!? Denna trevliga söndag. Den levereras med bilder. Nu orkar jag inte sitta framför datasatan längre. Här kommer det:
Fisronja och hennes pojkvän Krille är och hälsar på. Hans tisha
får vilken svärfar som helst att gråta av lycka. Jag är stolt.
Sen fikade vi
Pepparkakor! Mycket bra fotat. Poetiskt. Bilden förmedlar så mycket
jul att jag känner lukten av Aromat. Fotot heter det föga förvånande
"Det kunde vara värre - Det kunde vara bajs."
Sen åt vi. Alltså annat än pepparkakor. Trevligt som fan. Det enda som saknades var sällskapet av Lucifer själv:
Det här, mina vänner, är en närbild på revbensspjäll. Närbild på
engelska stavas "close-up." Revbensspjäll på engelska stavas precis
som det låter. Fast utan "ä." Alltså "revbensspjæll." Glöm aldrig bort det.
Äckelhunden var med oss. Precis hela dagen också. Gud förbannat:
Här blänger han på mig under sin lugg. Bilden heter "Ett varmt kök i
naturens kyla." Mycket bra fotat.
Äckelhunden och Djävulsbarnens gerbil. Han är totalt fängslad av den
lilla gynnaren. Så där kan han sitta i flera timmar och titta. Helt
okontaktbar.
Det här är jag om jag skulle spara ut håret. Skammen är monumental.
Nej, det är fan dags att avsluta detta spektakel till inlägg. Nu har jag berättat om min helg. Vad har ni gjort?
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches.
- Allamagoosalum
Själsligt svineri på Route 666!
Hail Satan!
Ikväll fick jag ett mail. Topicen lyder med de smått fantastiska orden "Blasfemi och själsligt svineri på Route 666." Avsändaren är det något tvivelaktiga Svenska Kyrkan.
Jag jublar.
Mailet lyder som sådant:
"Hej Peter!
Vi har under lång tid fått klagomål över ditt beteende på internet.
Din blogg "route 666" verkar aldrig sluta uppröra församlingen och efter påtryckningar från de härligt fromma själarna på första raden vid söndagens predikan så har jag själv tagit del av dina skriverier och vid självaste heliga Job vilken förfäran mitt arma anlete uppvisade efter detta sinnesfördärvande besök.
Jag måste fråga, har du inte blivit inbjuden till att ta del av Jesus härlighet? Hör du inte hur herren ropar ditt namn? Ser du inte de tusen änglars tårar blöta marken vid dina fötter då du stiger ut på frälsarens mark?
Det verkar som att den yttersta sanningen gått dig helt förbi och att du med din ignoranta attityd inte aktar för de svaga och oövertygade som må komma över dina ord, oavsiktligt eller ej, och detta måste få ett slut!
Hoppas att mitt brev kan få dig på andra tankar och att du kanske vill be dina läsare om ursäkt för det mörker som du avger vid dina inlägg.
Viktigt att veta är att vi är experter på möten med människor och att du alltid är välkommen till oss för stilla samtal angående själslig frid.
Mvh/ Pastor Samuel vid Svenska Kyrkan"
Men vänta nu... "du kanske vill be dina läsare om ursäkt för det mörker som du avger vid dina inlägg." Detta är ord som får mig att åma mig stolt och sexigt.
Jag är nöjd. Och önskar denne Pastor Samuel en riktigt God Jul. Och ett stjärthål fyllt av kalkon. Pastor Samuel får när som helst skriva ett gästinlägg på Route 666.
Han får komma med ljuset.
Och jag med mörkret.
Till alla mina läsare säger jag bara....
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches.
- Allamagoosalum
En rubrik för döva!
Hail Satan!
Luta dig tillbaka. Lägg in en snus. Känn lugnet... och släck genast den där spliffen. Inga droger på Route 666.
Nu jävlar åker vi...
Typ. Nej, jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Nu försökte jag mig på en intressant början igen. Ånyo sket det sig. Jag tänker aldrig göra det igen. Alltså att skriva en början. Hädanefter ska jag alltid börja mina inlägg från mitten och arbeta mig utåt och snett åt sidan. Typ, babord. Det blir enklast så.
Annars då? Tack som fan...
Dagens skörd: 1865 ord. På pricken. Och då är inte detta kommande inlägg inräknat. Det är så jag rullar era lyllosar. Ni kanske tror att jag ligger på latsidan och snortar navelludd när jag inte bloggar, men icket. När jag inte skriver på bloggen så skriver jag på annat. Alltid. Sju dagar i veckan: romanjäveln, filmmanus, reklamfilm och Route 666. Aldrig mindre än tusen ord, aldrig mer än två tusen. Där går gränsen. Ibland går det trögt som satan och ibland hur lätt som helst. Idag gled jag igenom allt utan större ansträngning, och nu sitter jag med en del ord som har blivit över. Så jag tänkte placera dem här. Helt random. Bara för er. Men berätta det inte för någon. Då kommer ju alla att börja hänga här. Och vi gillar ju inte dom andra.
Nåväl, hur mår ni? Bra hoppas jag. För ett tag sedan hade Kamelots nya video premiär. Vi gjorde den i somras och en bit in på hösten. Att säga att det var en mental utlösning att göra den är en liten lätt överdrift: Vi blev tagna av polisen, fittpåsarna i Bullmark löpte amok i media, allt som inte fick gå fel, gick fel. Allt som inte kunde gå fel, gick fel... men men... det är skönt när det är över. Lite som ett samlag faktiskt. Hurra!
Storyn i videon är enkel: en kille dör och är fast i olika stadier av sitt privata helvete. Och där är han fast. Odödlig i sin dödlighet. Punkt. Hence (engelska, motherfucker) citatet i början av videon. Precis hur enkelt som helst.
Huvudrollen spelas av Jon. Ni vet, hjälten som har Warehouse 19. Kvinnan i videon. Alltså Ljusbringaren, är min dotter Fisronja. Jag är förjävla stolt över henne ska ni veta. Jag visste att jag gjorde rätt i min uppfostran när jag under inspelningen messade henne och frågade kan du ha levande kackerlackor i munnen, ta ut dem ur din mun och lägga dem på ett schackbräde? Hennes svar kom inom loppet av ett par minuter men självklart. Det är inga problem. Jösses! Det är ju så man får en tår i ögat. De två gossarna som sitter ute i vattnet är ett av mina Djävulsbarn och hans bästa vän Edvin. Edvin är förresten Jons son. När Jon sitter på knä och tittar upp på pojkarna så kräks de över honom. I första versionen alltså. Men det fick vi klippa bort. Thomas Youngblood tyckte att det var lite väl magstarkt. Synd och så jävla typiskt. Det var min favoritscen.
Här är videon i alla fall:
Dagen efter den hade premiär kollade jag på Youtube hur många tittare den hade haft. Needless to say, jag jublade högt:
Hurra! Tack för det Satan. Jag visste att jag kunde räkna med dig.
Fisronja! Nytatuerad och lycklig.
Så långt allt väl. Men så dyker Mr. Hemmapulare upp och gör en kopia på någon lengräddad brud. Tydligen tyckte de båda att det var en smart idé att göra den och lägga upp den på Facebook för alla att se. Nu är den där hemmapularen så katastrofalt satans dålig att han aldrig borde tänka på en tatueringsmaskin igen. Men, som så många andra posörer förmodar jag att han tänker men hallå där! Jag har sett varenda säsong av Miami Ink. Det där kan jag också göra...
Vilket han naturligtvis inte kan. Här är resultatet. Bilden från Facebook. Observera Ronja på laptopen i bakgrunden:
HAHAHAHAHAHAHAHAHA... bra jobbat, chump!
Min alltid så kreative kamrat Guger har varit framme igen och berikat vår tillvaro med sina alster. Och sånt gillar vi som självaste fan. Den här gången har han ritat diverse metalbilder till den HÄR boken. Bara en sån sak att han har ritat bilderna gör att jag vill äga boken genast. Och det vill även du. Erkänn. Bra där. High five!
Konstpaus.
På sistone har jag funderat lite på det här med listor. Jag kan nämligen inte göra någon. Jag är alldeles för korkad för att rangordna och sånt. För mig finns det liksom, inte några gråzoner. Antingen är det bra eller dåligt. Antingen är du en hjälte eller en dumfan. Sällan eller aldrig mitt i mellan. Har du väl hamnat i min skitbok så stannar du troligtvis där. Och det är så jag vill ha det. Men hur lätt är det då för mig att rangordna, klassificera och kategorisera? Alltså när jag är så här förbannade dum? Jag beundrar er som behärskar den kunskapen. Ni finns inte i min skitbok. Nåja... en del av er gör det ändå. Jag har läst era bloggar. Jag är inte så imponerad.
Nu tänker jag göra en lista där allt hamnar på första plats. En lista på saker som jag inte gillar men som jag av någon konstig anledning ändå gillar. Alltså just den specifika videon eller filmen. Det blir liksom enklast så.
Okej. På första plats som jag inte gillar men ändå gillar äro:
Ballader. Nej jag gillar inte ballader. Inte det minsta. Jag får ångest av dem. De är långsamma och sorgliga och bedrövliga och beklagliga. Men av någon underlig anledning har jag fastnat för just denna. Fan vad jag tycker om den. Låten är långsam och sorglig och bedrövlig och beklaglig. På ett eländigt bra sätt:
Okej, och på första andra plats fast på första plats som jag inte gillar men ändå gillar är:
Alltså vad tror ni om min fotsvamp? Måste jag uppsöka läkare?
På en till första, tredje första plats gillar jag inte:
Snuspaus...
... Och till tonerna av Tommy Nilsson och Tone Norums Allt Som Jag Känner ställer vi oss grabbar mot väggen i gympasalen och väntar på att bli uppbjudna... men Gud förbannat!! Jag då?! Skit i det då för fan! Du kan lukta armsvett!
Efter att jag skrev de ovanstående tre och en halv raderna bild-googlade jag Tommy Nilsson. Satan vad gammal han har blivit. Spriten har tagit hårt på honom:
Dags dato. Tommy Nilsson. Snart på en avgiftning nära dig.
Såg ni UFC i helgen förresten? Men jösses jävlar vilken gala. Jag bajsar fortfarande rakt ner i kallingarna. Inga spoilers nu i fall du ska se den vid ett senare tillfälle. Men jag säger bara, så här går det om du inte klappar ur i tid:
Ja det var väl typ, allt som jag hade på mitt regummerade hjärta för den här gången. Här i jävla Bullmark har det snöat så mycket att jag har fruktat jordens undergång. Jag har gråtit, skottat och snorat i litervis. Det har varit så fruktansvärt mycket lidande för mig den senaste tiden. I skrivande stund regnar det ute. Jag jublar. Hoppas att skiten försvinner. Bokstavligen. Alltså skiten som är utanför min dörr. Det är bajskorvar där. Jag menar det... nej, jag skämtar naturligtvis, ni fattar vad jag menar.
Här är dock en bastard som älskar snön:
Här sitter Äckelhunden och surar och tittar ut över vidderna.
"Ägarjävel" säger han, "jag funderar på att dränka mig... allt
för att slippa din närvaro."
- Klåfingrig.
- Longitud.
- Sedlighetsförkunnare.
- Kvittning.
- Kurativ.
- Sagge.
- Orimligt.
- Nässelutslag.
- Skepparkrans.
Vi hörs senare då era jävlar! Håll huvudet högt. Blicken framåt. Driv i stegen. Tveka aldrig...
Jag älskar er alla.
Keep on bleeding bitches.
- Allamagoosalum
De Omnipotentas Paradmarsch!
Hail Satan!
Nej hörrni, min utmattade och överhettade hjärna säger åt mig att det är dags att sova. Min urinblåsa framför att det är dags att pinka. Min läpp meddelar att snussåret måste läkas under ordnade former. Min tarm signalerar att den vill tömmas och mina armhålor påstår att det är dags för en dusch. Istället skrattar jag i mjugg och ignorerar allt...
Det här blir ju ett totalt obegripligt inlägg. Jag hatar det redan.
Men hur som helst, kolla in den här killen. Vilken förebild för oss alla. Någonstans bland hans ordvrängeri tycker jag mig höra UFC, Machida, octagon och frontkick. Precis allt vad en schyst rap behöver. Och att han avslutar med "The Chael Sonnen of rap music" gör att jag höjer mina nävar till skyn och ljublar av lycka. Fy fan, nu lyssnar vi lite här:
Vi hörs för fan snart igen. Typ... snart.
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Sisten att blöda är ett Playstation!
Hail Satan!
Så, vad väntar du på? Det är inte farligt. Världsapromise. Sluta tveka och kom, ta min hand så beger vi oss...
Du tvekar ändå. Tar ett steg fram och stannar, ska jag verkligen följa med den här idioten tänker du. Jag står framför dig, sträcker ut mina armar och ler. Och du ska veta att det inte händer ofta. Att jag ler alltså. Men den här gången gör jag det. Bara för dig. Du tar ett djupt andetag och bestämmer dig. Du går fram till mig. Jag tar din hand i min. Våra fingrar flätas in i varandra. Du gjorde ett bra val. Inget kommer att hända dig. Så länge du är med mig är du trygg. Vi tittar varandra i ögonen. Jag nickar tyst.
Då beger vi oss...
...gruset du går på knastrar under dina skor. Vad är det du har på fötterna? Du tittar ner – tittar på dina skitiga, slitna gymnastikskor, de är inte snygga, det lovar jag dig. En gång i tiden var de vita men nu är de bajsbruna och det ser ut som om du har intorkad spya på den vänstra skon. På den andra skon, den högra, håller sulan på att släppa från ovanlädret. Det är inte Dr Martens eller Getta grip kängor. No sir, no ma'am, du har ju Adidas på fötterna. Gamla jävlar. Men det är inget att skämmas över. Titta bara vad jag har på mina fötter, ska vi byta? Jävla Foppatofflor. Mintgröna. Dagen till ära. Tack som fan!
Ja, ja, hur som helst Vi ska inte haka upp oss på skitpetitesser. Du fortsätter fram längs grusgången och tittar dig omkring. Var är jag? Tänker du. Men det är lugnt. Du är här med mig. Jag, Peter aka Allamagoosalum, det är jag som ska ledsaga dig igenom det här. Du och jag kommer att få uppleva en del märkliga saker tillsammans. Vi kommer att skratta, vi kommer att rysa. Men på det stora hela tror jag att vi kommer att trivas tillsammans. Jag hoppas det, annars får du säga till så släpper jag av dig längs vägen. Det är inga problem, jag tror att det finns andra som vill åka med. Eller inte. Hur som helst, allt är lugna pungen.
Men nu jävlar, vad gör du? Du sträcker ut dina armar och vill ha en kram av mig. Sluta! Det tänker jag inte ge dig. Absolut inte. Ge dig. Du är ju på väg att förstöra allt. Du sabbar stämningen som jag håller på att bygga upp här. Fy fan jag borde ha förstått det. Jag är tyvärr fel person att få kärlek av. Det är jag som är Vägvisaren. Historieberättaren. Det är jag som är Djävulen som sitter på din axel. Det är jag som bestämmer utgången. Du är Idealet som bestämde dig för att följa med på den här resan. Bara för det borde du vara normen för hela Sveriges befolkning. Jag älskar dig... Men istället för att bjuda dig på en kram och lite värme och kärlek sätter jag mitt pekfinger för min mun och hyssjar tyst. Vi måste fortsätta vår promenad. Vi måste fortsätta längs grusgången och till personen vi snart ska träffa.
Solen skiner ute. Det är mitt på dagen, klockan är typ, runt tolv eller nåt. Jag vet inte helt säkert, men jag skulle tro det. En sak vet både du och jag – det är fruktansvärt varmt ute, eller hur? Svetten rinner längs din rygg och du önskar innerligt att jag tog på dig lite svalare kläder, men icket, den biten fick du sköta själv så du har bara dig själv att skylla. Det var inte jag som klädde på dig, det gjorde du själv och nu, när vi är här, så kan du inte ta av dig den där varma tröjan eller de där tragiska tennispjuckerna. Det tillåter jag inte, då kanske jag blir distraherad och tappar historien eller vad fan det nu är som jag alldeles strax ska visa dig.
Du tittar dig runt och ser en förfallen trädgård. Det som en gång i tiden var full av liv och glädje och grönt och bänkar och bord och bjudningar och bersåer och pergolas och blommor och skratt och allt som bara finns i en lycklig trädgårdsjävel, ser du nu bara en död och kall skepnad – ett minne som håller på att slockna. Trots den brinnande solen som vi har över våra huvuden tycks allt befinna sig i skugga.
Men vänta för fan... Nu blir du så där igen. Du plutar med munnen och vill ha en puss av mig. Lägg av nu, du förstör ju allt. Det blir ingenting av, det har jag redan förklarat för dig. Du snörper på munnen och blänger surt på mig. Jag vet – jag kanske är envis och trångsynt. Visst, det är kärlek gentemot varandra som har fört oss hit, till Route 666 typ, men jag vill inte ha det på det viset. Du och jag är nu här för att vi har en enorm kärlek till makabra historier.
Okej?
Sluta och stör mig nu så vi kan fortsätta.
Nu ser du det. Huset. Trots att du står bara ett par meter ifrån det har du inte sett det tidigare. Det tornar upp sig över dig likt en gravsten. Det är det största jävla huset du har sett i hela ditt liv. Du öppnar din mun och utbrister ett åhhhhh jäääääävlar....
Jag vet min vän. Jag kände likadant första gången jag såg det. Men då visste jag inte vem det var som bodde här. Då gick jag bara in och förväntade mig en kopp kaffe av de boende. Men jag blev snabbt varse att något kaffe skulle jag inte få. Jag fick inte ens ett tack för titten och adjö. Men du har inget att vara rädd för, åtminstone inte så länge jag är med dig. Se bara till att du inte släpper min hand så kommer allt att gå bra. Jag lovar, det har du mitt ord på. Okej, jag kan inte garantera huvudpersonens säkerhet eller liknande. Risken äro stor att denne far illa. Jag hoppas det i alla fall.
Men din trygghet är garanterad.
Vi ska inte gå in i huset. Inte än i alla fall. Nu ska vi bara stå här och vänta. På vad? Undrar du. Vänta ska du få se, säger jag.
Vi står under tystnad. Du är otålig och trampar med fötterna. Nu är det på väg. Jag känner det på mig. Snart är det dags. Nedräkningen har börjat:
Fyra...
Tre...
Två...
Ett...
Jag knäpper med fingrarna och...
... då hör du det. Ljudet av en motor. Det kommer närmare och närmare. Att döma av ljudet är det någon som kör en bil alldeles för fort på en alldeles för låg jävla växel. Typ, som att köra 80 km/h på tvåan. Motorn skriker av smärta och misshandel. Nu är den nära. Bilen alltså. Du bör alldeles strax se den. Här kommer den: framför oss svänger den in med en väldig fart, en Cadillac Convertiblé från 19hundrajävla63. Den kör in på garageuppfarten till den stora huset och stannar. Motorn går på tomgång för en liten stund innan den stängs av. Det blir tyst. Vi kan höra hur det knäpper under motorhuven. Du tittar på biljäveln med störa ögon och känner en klump i magen. Bildörren öppnas och ut kliver Han. H A N
Kan det verkligen stämma? Säger du högt.
You bet! Svarar jag. High five, kompis.
Du och jag förflyttar oss in i skuggan. Till en plats där vi inte kan bli upptäckta. Du kramar min hand lite hårdare. Jag förstår dig. Han är på väg. Mina damer och herrar, det här var oundvilkigt, jag ber om ursäket för detta. Tillåt mig presentera:
Pierre-Håkan, 27 år gammal, aka Kukenkuken, kände lukten av bränd motor. Men det var skitsamma. Hans knullröda Cadillac luktade alltid bränt. Precis som den skulle göra. Precis som efter ett regelrätt samlag. Det skulle. Bara. Lukta. Bränt. Kukenkuken liksom: Cock Of The Walk. Tuffaste jäveln som någonsin lyssnat på Bon Jovi. Förövrigt: Det bästa jävla bandet i världen. Riktig hårdrock om Kukenkuken själv fick bestämma. Och det fick han ju. Alltid. Naturligtvis. Han var ju ett raggarsvin. En gång hade han hört en halv låt av Världsbandet Immortal. Men det hade gett honom självmordstankar. Och på den vägen ville han inte vandra. Det var inte riktig musik. Inte som Bon Jovi. Som var Äkta hårdrock. Världsbandet Immortalt var mer ett läte. Lite som det finska språket.
Hur som helst, i håret: Pomada. What else, motherfuckers? Tid på dygnet just nu? Vilken jävla tid som helst din jävel. För Kukekuken existerade ingen klocka, inga tider. Han var ett med Alltet. Detet. Jaget. Överjaget. I hans värld var han döden som gick bakom varje man. Alltid nynnandes på någon fulländad låt av Bon Jovi: Shot through the heart, and you're to blame darling you give lööv... Kukenkuken var budbäraren som kom med tystnaden och med slutet på all smärta. Enligt honom själv alltså. Han var även den som fick knulla mest av alla. På hela jorden. För sån var han.
Naturligtvis så förstod inte Kukenkuken något om alltet, detet, jaget och överjaget. Han var ju ett raggarsvin för helvete. Han saknade hjärna. Det var alldeles tomt innanför hans pannben. Precis som för alla raggarsvin. Han ägde sin knullröda Cadillac -63, sin Pomada och sin Depalma jacka. Och ja, på fötterna hade han ett par Vans-kopior. Inköpta för en billig peng på DollarStore i skithålan Lycksele (naturligtvis tyckte inte Kukenkuken att Lycksele var ett skithål. Det är helt och hållet min åsikt). Det var typ allt. Precis som han ville ha det. Kukenkuken var nöjd så. För han saknade hjärna.
Kukenkuken gick glatt upp mot sin mammas hus. Trots sin ålder bodde han fortfarande hemma. Och om han fick bestämma skulle han aldrig flytta hemifrån. Aldrig. Han var nöjd med sitt. Idag var han extra glad för han kom just från badstranden. Kukenkuken och hans 23 årige flickvän Ellen hade varit där och badat. Eller badat och badat, de hade i varje fall varit på stranden, där Kukenkuken spridit disharmoni.
Ellen, Kukenkukens tjej, var en total avtändning med åtskilliga kilos övervikt. Hon hade misslyckat blonderat hår, med en mörk utväxt på tio centimeter som låg likt stripor längst hennes hjärndöda huvud. Ellens ögonbryn: jugoslaviskt vilda. Faktum var att hela hennes uppenbarelse var lite så där konstigt vacker. Lite som en exploderande giraff. Eller som en exkrement på två ben. För sån var hon. Ellen the Exkrement: Kukenkukens flickvän.
När de var på stranden hade Kukenkuken puttat ett barn i vattnet. Han hade sprättat sand på männsikor som var vän av ordning och han hade pekat finger åt ett äldre par som var där med sina barnabarn. Kukenkuken hade även snytit sig i en filt där ägaren för tillfället var och köpte glass. Ellen hade skrattat högt och lite för länge. Sedan blev hon tyst och lade sig för att sola. Topless förstås. Hon hade vårtgårdar stora nog att ha en egen våg att surfa på. Själv satt Kukenkuken i vattenbrynet och åt sand och sjögräs...
Nej men vad fan nu orkar jag inte längre! Jag blev less på Kukekuken. Det här inlägget blev ju exakt hur kort som helst. Bra va, era lyllosar. För ett tag sedan träffade jag på barbarinnan Demonia. Hon sa att mina inlägg var alldeles för korta och att hon gärna såg att jag skrev dem mycket mycket längre. Helst dubbelt så långa, hahahaha, men skratta då Demonia, jag är ju rolig för fan!
Att jag är en idiot har jag redan förstått. Inget nytt där. Att jag kommer att få stryk är inte heller förvånande. Ni är inte de enda som med gråten i halsen hytter med era nävar framför mitt ansikte. Det är inget konstigt med det. Jag trodde att de flesta av er skulle förstå skämt men tydligen inte. Eller, de flesta av er gör ju de facto det. Nu var det ett par Immortal fans som grät så mycket att deras corpse paint säkerligen rann av dem.
Seriöst? Det är alltså en sån här som kommer att hugga ner mig
med ett lajvsvärd av skumplast.
UFC var i helgen. Vi tackar och bockar. On FOX... vilket till en början skapade en stor förvirring hos mig. Sedan eskalerade allt när denna herre kom i bild:
Det här är minen hos en man som har ett lajvsvärd av skumplast i
sin ändtarm.
Vi, alltså DreamDay Media startar upp ett kontor i Stockholm den första december. I Hammarby Sjöstad. Vi kommer att hålla till i Slitz-huset. Hammarby Sjöstad. Sa jag det? Jag och Owe. Du går alltså in på Slitz redaktionen, morsar vänligt på personerna som jobbar där, korsar redaktionen till kontoren som finns bredvid konferensrummet och... tadaaaaa, där sitter vi. Kom förbi vettja. Drick kaffe, smid planer med oss, bryt arm, sprid rykten, lyssna på Immortal, prata, skratta eller var bara så där allmänt trevlig som bara du kan vara. Men hör gärna av dig innan du kommer så vi är på plats.
Annars då? Hur är det med dig? Jag tänkte berätta en historia om Kukenkuken. Raggarsvinet. Nej men ge dig, inte titta på mig så där, jag skämtar bara. Nu ska jag sluta. Men först ska vi kolla in världens bästa video. Jag älskar den. Men titta nu då för fan! Annars klöser jag dig:
Då slutför vi detta inlägg med veckans ledord. Lyllos er som får höra dem just nu. Och som ni har längtat. Ni äro utvalda. Ni är så jävla bra. Ni ska inte blanda ihop era förluster med ert människovärde... eller jo förresten, gör det. Nej fan, det kan ni ju inte göra. Men hur tänkte jag nu? Ja ja, skitsamma... Ledorden. Perfekt för dig som spelar Wordfeud:
- Muttergänga.
- Böjelse.
- Sömnapné.
- Agitation.
- Nässelutslag.
- Skogskornell.
- Hoprörd.
Nåväl, nu tänker jag dra åt helvete så länge. Om ni ser mig får ni gärna komma och hälsa. Det är jag som har portvinstå och brusten blick.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
House Of Metal 2012!
Med risk att få ännu mer hatkommentarer av alldeles många av er kommer jag nu att bege mig ut bland napalm, brinnande bilar, knytnävsslag, burop och rena hatbrotten. Om ni bara visste hur mycket spott och spe jag får utstå av anonyma kommentatorer. Och detta bara för mitt sätt att skriva och uttrycka mig. Jösses, att ni hatare och posörer bara orkar.
Nåväl och hur som helst, att House Of Metal är i början på mars har väl inte undgått någon. Eller? Nej, jag tänkte väl det. Den 2-3 mars kommer denna festival att gå av stapeln i denna oerhört sagolika stad bestående av björkar, raggarsvin, sagge, posörer, studenter, hjältar, rödvinspimplande och cigarettrökande förståsigpåare, slödder, individer påtända av bensodiazepiner och en och annan blottare.
Jag läste i tidningen för ett par dagar sedan att ett "Världsband" skulle komma på besök. Spännande tänkte jag och tummade mig fram till den sida som avslöjade bandet. Det visade sig att Immortal var "Världsbandet." Trevligt som fan!
Hurra!
Immortal för fan, fatta vad stort...
Immortal?
Alltså, vilka ända in i knullet är Immortal? Borde jag ha hört dem? Seriöst, jag har missat ett världsband här. Till mitt försvar bor jag i jävla Bullmark. Needless to say: jag ligger långt efter er andra. Här i byn har Björn Skifs just släppt Det blir alltid värre framåt natten och Steve Kekana ligger på topplistan med sin hit Raising My Family. Så ni förstår kanske vad jag går igenom.
Jag har googlat runt och gjort en gedigen efterforskning om Immortal, detta mytomspunna Världsband. Att jag har missat dem är inte så lite skämmigt. Och jag är ärlig med det också. Det kanske är dumt. Egentligen borde jag bara spela med: Ja ja, Immortal ja. Hurra! De ska spela på House Of Metal. Fy fan vad jag har lyssnat mycket på dem. Ända sedan de var ett garageband. Jag har alla deras skivor. Fuckin' love 'em! Va sa'ru? Bästa låten?... Ja vafan, de har ju inte gjort en dålig låt. Jag älskar alla deras låtar. Ge dig då, sluta tjata... men inte fan vet väl jag... satan vilken huvudvärk jag har. Men alla låtar säger jag ju. Rangordna dem? Sluta då! Kolla fågeln! Jösses vad stor. Vill du se min analblekning? Schysta? Den gick snett... det bränner, röven ser ut som en krater... Sluta tjata om Immortal. Jo jag har visst hört dem. Vadå komma hem och kolla på min samling? Den är utlånad... Bästa låt? Jävlar vad du går på... Ja men det är ju låten, vad hette den nu... B-b-b-bbboomshackalacksatanschild? Typ. Vadå finns inte? På Japanpressen är den med. Jag lovar. Sscch, hörde du? Någon ropade på hjälp. Jag måste gå och bajsa... Jag nynnar på Immortal medan jag sitter på toaletten. Det gör jag alltid...
Typ så. Det kanske hade varit bättre än att jag sitter här i complete honesty (engelska, motherfuckers)... Men nu gör jag ju inte det. Vi rullar inte så på Route 666. Här är vi ärliga och älskvärda gentemot varandra.
Okej, vad jag ville komma till innan psykosen var att jag har kollat upp detta Immortal och funnit följande fakta. Rätta mig nu om jag har fel. Det är tre personer som spelar black metal: två killar och en tjej. Och de sminkar sig som satan självt hade lagt deras make-up. Följaktligen finns det inte så många bilder på dem utan smink.
Här är de. Färdigsminkade inför en spelning:
Hela Immortal chillar i självaste Belsebubs trädgård.
Paus utanför turnébussen:
Även killarna (och tjejen) i Immortal har fruktstund.
Följande foto är taget från en spelning i Pasir Gudang (Malaysia, motherfuckers). Hela scenen var byggd av typ, bambu. Immortal var förbryllade:
Att gömma sig bland buskar och bär i den norska myllan är så mycket total ondska att du fattar bara inte:
Nedan är två av bandmedlemmarna helt utan smink. Ni tror säkert att jag driver med er, men det är dagens sanning. Världsapromise. Texten talar ju sitt tydliga språk:
Ja ni ser ju själva! Osminkade. I rest my case.
Och här är den tredje och sista medlemmen:
Tredje och sista medlemmen i Immortal. Det ser ni ju själva.
Nej nog om detta. Nu är jag less på Immortal. Jag har fortfarande inte hört dem. Borde jag göra det?
Om du nu har missat de, än så länge, övriga bandsläppen (föga troligt, men jag måste ju fylla ut blogginlägget för fan) så är de:
Entombed!! Bra grejer. Sånt gillar vi.
Amaranthe! Jag måste erkänna att jag inte kan min
Amaranthe. Jag såg deras nya video och den... ja... nej...
De ska spela på House Of Metal.
Immortal då. Förstås!
Nocturnal Rites! Jag har aldrig sett Noc live. Aldrig.
Om jag gör det denna gång tänker jag slänga mina
kallingar på Owe. Minns mina ord.
Pray for Locust! Jaha, då är vi där igen. Vilka ända in i
knullet är Pray for Locust? Är det också ett Världsband
som jag har missat? Och varför spelar Henke Kjellberg
med dem? Visst är det han som har keps på sig?
Ja det var lite om detta. Hur är det annars då? UFC kanske? Husdemonen? Han flyttar till hus och mår alldeles förjävla gott. Warehouse 19 har utökat honom till ytterligare en LEGO-figur. kika på dem HÄR och HÄR. Och beställ för fan. När du ändå lättar på lädret kan du läsa och stödja detta projekt. Annars måste du och jag brottas. Och det är inte roligt att brottas med mig ska du veta. Jag har en sån otrolig armsvett. Och jag tvekar inte en sekund på att trycka ditt ansikte i min armhåla. Glöm aldrig bort det.
UFC i helgen! Alla som kissar lite i kallingarna räcker upp en hand. Fight cardet är helt galet. Cro Cop möter Roy Nelson. Det är faktiskt en av de matcher som jag mest ser fram emot. Jag hoppas hoppas hoppas verkligen att Nelson fullständigt krossar Cro Cop. Jag har blivit sviken många gånger i mitt liv, men ingen, absolut ingen har svikit mig som Crop Cop-jävel har gjort. En gång i tiden var det han och jag. Sedan kom han till UFC och allt gick åt helvete. Han svek mig. Vände mig ryggen. Nu gör han mig bara arg. Tillsammans skulle vi sparka oss igenom UFC. Men han hade tydligen andra planer. Den svekfulla bastarden.
Blowjob Penn vs. Nick Diaz är en match som jag inte ser fram emot speciellt mycket. Vem ska man hålla på? Jag gillar dem båda och vill inte se någon förlora. Det är en match med bara förlorare.
För övrigt hoppas jag att Kongosatan förlorar mot Mitrione. Annars lägger jag ner bloggen. Igen. Om Mitrione förlorar kommer svackan att vara monumental och lika svart som självaste Cheick Kongos cornhole. Jag accepterar inget annat än en vinst. Så är det bara.
Nej nu tänker jag gå och lägga mig i sängen och inte kunna sova tills jag ska upp i morgon. Precis som jag vill ha det. Om allt går enligt mina planer kommer jag att vakna upp med halsinfektion i morgon bitti. Håll tummarna.
Kommer ni ihåg den däringa videon jag la upp för ett tag sedan? Med tjejen som rappade? Jag tyckte att hon hade en jävligt cool röst. Jag tycker det fortfarande. Bara så ni vet. Hon får vara med i detta inlägg också. Vi avrundar med henne. Fast med en annan låt. Ja vilken bra idé. Eller hur? Jaså inte det? Det skiter jag i. Jag gör det ändå.
Jag orkar inte ens korrekturläsa det jag har skrivit. Ni får ta inlägget för vad det är. Att korrekturläsa när samhället ser ut som det gör är så otroligt mycket Falcon Crest.
Vi ses snart igen hoppas jag. Glöm inte bort att jag älskar er alla. Puss och kram nu.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Ekot av steg...
Hail Satan!
När de kommer fram till den lilla sjön står de fyra pojkarna på stranden och tittar på vattnet. För att ta sig dit har de korsat en skog som var djup och trolsk, de har smugit förbi vakter och de har fäktats mot gastar och sjörövare. Men nu är de framme. Magin är total. De tittar på varandra med breda leenden. Nu är de framme. De klarade det.
Efter en kort tystnad klär pojkarna av sig nakna och går ner i det kalla vattnet. När deras kroppar har vant sig vid kylan doppar de sig till ljudet av deras huttrande skratt. En äldre man och en kvinna går förbi dem på stranden. Paret tittar mot barnen och ler. Pojkarnas skratt tycks smitta av sig på paret. Året är 1979. På den tiden smittade skratt fortfarande.
Två timmar senare befinner sig samma grabbar på en lekplats utanför hyreshusen där de bor. Den består av en stor sandlåda, en gungbräda som har gått av på mitten, fyra gungor av slitna bildäck och en rutschkana. Det är härjat. Det är nedgånget. Om man inte passar sig kan det hända att man skär sig på en sönderslagen ölflaska som ligger nergrävd i sandlådan. Det är inte alls ovanligt. Året är 1979. På den tiden fick man räkna med det.
Föga kunde Fulheten ana att ryktet att han hade badat utan sina föräldrars tillåtelse skulle nå hans pappa före hans hemkomst. Och nu, två timmar senare, på lekplatsen utanför Fulhetens lägenhet, kommer hans pappa gående mot honom.
Och att döma av hans kroppshållning är han inte glad.
Fulheten står på asfalten bredvid lekplatsen och håller en trasig Big Jim docka i sin hand. Den saknar underkropp. Han fryser till is. Kan inte röra sig. Kan inte springa därifrån trots att varenda fiber i hans kropp säger åt honom att göra det. Vid sex års ålder har han lärt sig konsten att avgöra om hans pappa är full eller inte. Hans tomma vattniga ögon, hans hårda nypor och svängiga humör talar sitt tydliga språk. Hans pappa går fram till Fulheten och stannar framför honom. "Har du varit och badat? Trots att du vet att du inte får det."
Fulheten hinner inte svara honom. Första slaget träffar över vänstra kinden och fäller honom till marken. Han känner den salta smaken av blod i munnen och det hettar på kinden där slaget träffade. I handen håller han fortfarande Big Jim dockan. Innan han hinner resa på sig tar hans pappa tag i Fulhetens hår och rycker upp honom på fötterna. Fulheten gråter. Han grät redan när han såg sin pappa komma gående emot honom. Han visste redan vad som väntade. Året är 1979. Samma år som Sveriges regering föreslår att begreppet socialvård ska ändras till socialtjänst. Ett begrepp ändras. Innehållet är densamma.
Fulhetens pappa släpper håret på honom och slår igen. Den här gången med knuten näve. Läpparna spricker. En smak av mer blod. Han sväljer det. Fulheten faller till marken och tappar för ett kort ögonblick sitt medvetande. Det är dock inte för en lång stund, för nästa gång han tittar upp ser han sin pappa i ögonen... Gubbjäveln står böjd över honom. Han lyfts upp i luften, den här gången håller han Fulheten i överarmen. Han känner sin pappas starka nypor gräva sig in i muskeln. Han skriker av smärta. Det sprakar till och något går sönder i hans axel. En skada som han får dras med för resten av sitt liv. Den kommer för evigt att värka och gnaga. Precis som med minnet hans pappa skapar åt honom.
Fulhetens tre vänner gråter när de ser vad som händer framför deras ögon. De har trots allt föräldrar som inte slår dem. De stänger sina ytterdörrar och kommer in i en varm trygghet. De kan inte känna igen detta beteende från en vuxen man. Nu flyr de från lekplatsen. Fulheten förstår dem. Han hade gjort likadant om han var i deras situation. Men nu är han inte det. Nu är han i blickfånget framför andra barn. Framför andra vuxna...
Och inte en jävel gör något. Inte en jävel säger åt honom att sluta...
Medan han håller upp Fulheten i armen slår han med sin fria arm. Slagen träffar pojken över revbenen och i magen. Fulheten gråter högt. Han går sönder. Några slag träffar i mellangärdet och han kan inte andas. Han kippar efter luft men kroppen tycks vara totalt avskild från hans hjärna. Fortfarande i vuxen ålder när Fulheten tappar andan får han alltid flashbacks efter misshandeln den där sommarkvällen. Smärtan är inte det värsta, den går alltid över. Öppna sår läker och blåmärken tynar sakta bort. Det har han lärt sig av livet. Det värsta är skammen att bli slagen när andra ser på. Att gråta framför andra.
Hans pappa slänger honom till marken och huvudet slår i asfalten med en smäll. Ett ljudligt sprakande berättar att något spricker i hans huvud. Att något har gått sönder. Att han är allvarligt skadad. Året är 1979. Samma år som det införs förbud att aga barn i Sverige.
Hans pappa sliter upp honom i armarna och släpar Fulheten mot trapphuset. De bor på sjätte våningen i ett sjuvåningshus. Några grannar har kommit ut på balkongerna för att titta på underhållningen. "Förlåt pappa, förlåt", säger Fulheten.
Pappan svarar honom inte. Året är 1979...
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Metan, ammoniak, damm och...
Hail Satan!
... men så loggade jag in här och fick genast tarmvred. Och tarmvred förstår ni, beror på att det är stopp i tunntarm eller tjocktarm. Orsaken kan vara att tarmrörelsen har stannat av eller att det finns ett hinder som gör att det blir stopp i tarmjäveln. Jo jag tackar. Hinder som gör att det blir stopp? Vad fan är det som hindrar?
Nåväl, jag bloggar senare istället. Kanske typ, till veckan. Om jag inte får tarmvred igen. Det här icket existerande inlägget är deformerat och defekt. Jag hatar det redan. Det är höst ute, det är kallt, blåsigt, grått och i allra högsta grad bristfälligt åt alla håll och kanter. Just därför finner jag denna bloggvägran fullständig och behaglig.
Hösten är perfekt för självömkan. Jag hatar den.
Vi hörs för fan snart då.
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
En doft av snuva!
Hail Satan!
Bilden ovan visar exakt hur jag känner mig när jag tittar på diskmaskinen. Det är total lycka. Medan diskmaskinhelvetet sakta dör går jag igenom olika faser av sorg. Sedan övergår det till ilska. Sedan vrede. Sedan raseri. Sedan ursinne. Sedan hopplöshet. Sedan förtvivlan...
... Och just nu känner jag mig som Idi Amin med migrän. Typ.
Torsdag för fan! Visst är det torsdag? Är det tisdag hänger jag mig i garaget. Jag börjar dessutom bli sjuk. Och det är också fan på tiden. Det var ju ändå tre veckor sedan jag var sjuk sist. Jag funderade just på var febern och hostan hade tagit vägen, men den fanns tydligen hos mig hela tiden. Vem kunde ana det? Jag hoppas även på en regelrätt magsjuka. Helst åt båda hållen. Gärna samtidigt. Det vore ju förjävla suhweeeet.
Bloggvägran äro total. Jag skulle hellre limma fast kuken mot en Boeing 767:a än att skriva ett inlägg. Bara så ni vet.
Här är dagens låt... och dagens låt kommer inte att bli något tema här på Route 666. Glöm det. Då måste jag ju blogga. Och det är så gay att blogga på hösten. Så otroligt mycket Stephanie. Jag bloggar nästa vecka stället, när hösten är över. Eller kanske i morgon.
Nåväl, här är dagens låt. Den svänger gott, och sitter som ett hoppknä mellan skulderbladen på ett flyende raggarsvin:
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Fockin' roight...
Hail Satan!
Disc 1:
Annars då, allt väl? Går det bra med bloggandet? Inte en chans. Skulle inte tro det. Jag vägrar fortfarande att blogga. Det är så otroligt gay. Men tackar som frågar. Jag har förresten en ny luftvärmepumpsjävel. Den sprider en livmodersvarm värme i hela huset och jublar när jag går förbi den. Hurra för fan!
Disc 2:
I helgen var det fest... nej förresten, nu ska vi titta på en video. Den här är så dålig att den blir bra. På ett irriterande sätt alltså. Som en sticka under nageln. Jag gillar hennes röst. Seriöst, jag gör faktiskt det. Hon låter som en svart kvinna. Typ. Ni fattar vad jag menar. Man hittar mycket när man YouTubar runt i sinnen:
Disc 3:
Jo, i helgen var det fest. Jösses, vi firade att vi var färdiga med Pandora, Grendel och Kamelots kommande videos... videor? Videos? Vad fan säger man? Videoror? Nej, det sista kändes inte bra...
Hur som helst, vi var ett par stycken som firade detta hemma hos hjälten, kamraten, regissören, trummisen och den hårt slående sluggern Owe Lingvall. För att dryga ut detta Fibromyalgi till inlägg, och för att jag vågar vägra blogga, så visar jag några bilder från festen. Nu kan jag tyvärr inte visa alla bilder... I rest my case:
Innan det började spåra ur. Innan badtunnan och slagsmålet.
Här var alla vänner. Hahahahaha... jag skojar inte. Fy fan
vilken trevlig kväll det var. Ingen fest utan ett rejält bråk.
Sånt hör till.
Jon har huvudrollen i Kamelots kommande video. Han har
för övrigt den eminenta butiken Warehouse 19. Här poserar
han med Miller. Äggen ni ser i bakgruinden åt jag upp.
Owe steker en penis! Alla jublade. Jag är nöjd. Gardinen
ni ser i bakgrunden åt jag upp.
Owe och Chris lagar mat. Köksskåpen ni ser i bakgrunden
åt jag upp.
Nej, nu blir det inte fler bilder. Vi badade badtunna. Folk var nakna... sånt vill vi inte se.
Disc 4:
Jag vägrar blogga. Så otroligt gay.
Disc 5:
Disc 6:
Jag och Owe var till Finland häromsistens och gjorde två videos till Pandora. Jag tänkte visa lite bilder från inspelningen. Bara för er, här kommer dom:
Red-kamera! Det här är inget billigt Playstation ska ni veta.
Bra skärpa. På kortet alltså. Jag kan det här med att fota.
Här sitter jag och bajsar på hotellrummet. Alltså på toaletten.
På toalettlocket. Toalettlocket? Nej det gör jag inte alls. Inte
på toalettlocket. I toan begriper ni väl. Snygg mobiltelefon jag
har. Det är en iPhone. Jag är nöjd.
Här har vi ritat upp lite tjusigt om hur vi har tänkt oss det
hela. Ett klockrent tatueringsmotiv. Det gör sig bäst i svanken.
Jag lovar.
Här sitter jag ju och bajsar igen. Och borstar samtidigt
tänderna. För sån är jag. Var tittar jag? Har jag blivit
skelögd på äldre dar? Nu fattas bara gomspalt så kanske
jag får börja ligga. Hurra!
Studion. Total skärpa. Owe syns tydligt i bild.
Men har ni sett på fan! Här skiter jag igen. Det gick ganska
bra faktiskt.
EN dag senare. Här går det inte så bra. Här gör det ont.
Kanske blöder jag. Den finska cuisinen slog direkt på njurarna.
Snygg tröja förresten.
Pandora, Owe, stylist, sminkös och Red-kamera. Jag var
förpassad till skamvrån.
Ja, det var ju det här med bajseriet förstås. Sånt måste ju
bara göras. Annars kan du få ont i magen. Glöm inte bort det.
Bilden är tydlig. Jag lovar. Det är bara du som ser dåligt.
Fotat med eftertanke.
Jag har faktiskt mer bilder också. Tyvärr sitter jag och skiter på de flesta av dem. Och det är ju bara jag som tycker att sånt är roligt.
Här är den ena videon vi gjorde:
Disc 7:
Äckelhunden vet att det är strängeligen förbjudet att heila
i mitt hem. Ändå gör han det. Nu har jag dragit in hans
veckopeng.
Disc 8:
Våga vägra blogga. Jag gör det bara inte. Husdemonen bloggar inte heller. Mr Myrkheimr har inte bloggat på ett tag. Inlägget han skrev den 9:e september kändes i magen. Men vem fan bloggar i tider som dessa? Hur har ni andra bloggers tid till detta trams? Ni behöver inte svara på det förresten. Jag vill inte veta.
Disc 9:
UFC 135 i helgen. Alla som är sjukt peppade räcker upp en hand. Jones kommer att krossa Rampage. Vi tittar på den osedvanligt dåliga trailern:
Disc 10:
Nu lämnar jag er med veckans ledord. Ni får klara er med dessa tills min bloggvägran är över. Kom igen nu, ni kan dom redan. Sju enkla ord. Så lätta att leva efter:
- Frosseri.
- Lättja.
- Vrede.
- Girighet.
- Avund.
- Vällust.
- Girighet
- Högmod.
Nu tänker jag gå och pinka blod.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Typ, grönt?
Hail Satan!
I natt blev jag nästan skrämd till döds. Jag menar det. Jag överdriver inte. Jag måste bara berätta det här innan jag epidemiskt härjar vidare.
Exakt 03.10 vaknade jag av ett släpande ljud. I mitt nyvakna och förvirrade tillstånd fick jag för mig att en liten pojke kom hasande på en trehjuling. På väg mot mitt sovrumm (två "m"? Vafan? Snyggt jobbat, idiot). Och att han släpade sina fötter i golvet. Det var alltså ljudet jag hörde - de släpande fötterna från ungen. Jag var helt jävla övertygad om det. Jösses jävlar tänkte jag medan jag bokstavligen kunde känna hur min kroppstemperatur sjönk. En liten pojke på en jävla trehjuling finns i mörkret utanför sovrummet. Och han är på väg hit... Nu kanske det inte låter så hemskt, men seriöst, det var fan skrämmande. Pojkfan var så närvarande. Jag kunde till och med se hur han såg ut medan han släpade sig mot sovrummet. Han var i tre års åldern, hade ljust hår och en blå pyjamas på sig. Och han var fan inte av godo vill jag lova.
Så jag jorde det enda en man på 38 år gör i ett sånt läge.
Jag sket ner mig. Och skrek i falsett. Samtidigt.
Nej, det gjorde jag inte. Jag tände sänglampan och blickade ut i mörkret. Väntade på honom. Det släpande ljudet kom närmare. Och närmare. Jag höll andan i skräck. Eller jag kunde fan inte andas. Jag var så otroligt rädd att ni inta kan ana. Och jag kunde för mitt liv inte förstå vad den lilla killen gjorde i mitt hus, på väg mot sovrummet.
Ljudet kom sakta närmare. Jag stirrade mot sovrumsdörren och...
... plötsligt stack Äcklehunden in sitt fula huvud. Han blängde surt på mig. "Vad gör du Äcklehund?" Frågade jag. Då kom han in i sovrummet, glatt viftande på svansen och fullständigt omedveten om sin egen odör. Han hade allstå lyckas trassla in sig i en mobiltelefon som låg på laddning. Telefonsladden låg över hans huvud och mobilen släpade i golvet efter honom. Han drog alltså runt i huset med en mobiltelefon efter sig. Helt barockt.
Sobril, någon?
Nu förstår jag inte varför jag berättar det här för er. Jag vill ju alltid framstå som Cock Of The Walk för fan. Typiskt.
Nu drar jag år helvete då. Jag tänkte duscha mitt feta lekamen. Hurra, lyllosar!
Vi hörs för fan.
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
The Saga Of The Luftvärmepumphelvete Continues...
Hail Satan!
Den där luftvärmepumpsjäveln som det var tänkt att jag skulle köpa. Den för artonjävlatusen. Kommer ni ihåg den satan? Det visade sig att jag hade missförstått allt. Silly me. Tydligen hade jag i ett tillstånd av total förvirring och retardation blandat ihop skiten. Ja, nu sa inte säljaren att jag var retarderad, men jag såg det på honom. Jag läste hans tankar. Jag kan göra sånt också vettu. Läsa tankar alltså. Oftast när jag blir väldigt förvirrad och oredig så sätter jag igång att läsa andras tankar. Det är helt barockt.
Men, nåväl då. Nu ska ni få höra på självaste fan: den kostar inte adertonjävlatusen. Nej tack. Vilket patrask i detta land vill betala såna struntsummor? Definitivt inte jag! Den kostar endast 27.900:- Svenska kronor alltså. Inte grekiska drachmer. Efter ROT-avdraget betalar jag endast 24.410:- Det är ju ett bargain. Jag jublar.
Titta bara på fanstyget. Man behöver ju inte titta på bilden två gånger för att förstå att den är med lätthet värd 27.900 kr. Ja, 24.410 spänn efter ROT-avdraget då förstås.
Det stavas: Panasonic. Sverigepumpen. Motherfuckers.
Dessutom så vet jag inte hur det där jävla ROT-avdraget fungerar. Hur fan gör man? Ser jag ut som en hjärnkirurg kanske? Försäljaren berättade om hur allt det där gick till men då hade jag just fått reda på det "nya" priset. Då var jag ju redan chockskadad för fan! Jag hörde inte vad han sa. Det rann ur alla mina kroppsöppningar. Jag lovar.
Nu hetsäter jag choklad. Och önskar att jag var full. Det är en ganska usel kombination.
Nej hörrni, nu ska jag gå och blöda ut...
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Måndagkvällst... tisdagmoron...
Hail Satan!
Jag har inte använt nässpray på hela dagen. Det har varit ett helvete. Jag misstänker att jag kommer få bestående men efter denna avtändning. Jag kommer att hamna i en psykos som varar för resten av mitt liv. Dömd att vandra i skuggorna med nästäppa. Jag kommer aldrig att kunna bli en ninja om det ska vara på det här viset. Hur fan ska jag kunna smyga mig på mina motståndare när jag flåsar som en präst i en bordellkö?
Nåväl. Skitsamma. Luftvärmepumpjävel
Nu lyssnar jag på Yiruma. Jag gillar det. Faktiskt. Vänta, ser jag eldkastare utanför mitt fönster? Ja, det gör jag nog. Sluta nu, ni behöver inte titta på mig som om ni vore avfallskvarnar och jag en gammal möglig avocado. Jag tycker det är bra. Det bringar harmoni rakt in i min stora näsjävel.
Nu lyssnar ni på Yiruma tillsammans med mig:
Det var allt för mig. Jag är nöjd. Publiken är vild.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Dreamday Media!
Hail Satan!
Ja just i fan! Klicka på bilden ovan så kommer du direkt till nyheterna på vår hemsida. Bra va!!! Lite ordning och reda ska det vara.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Ja va'fan...
Hail Satan!
Ta nu en ordentlig titt på bilden nedan. Förstora gärna bilden om du är lagd åt det hållet. Samma luftvärmepump. Modell SHARP. Inget fusk med bilden. Bara den nakna sanningen:
Om du nu har förstorat bilden så kanske du ser något som inte stämmer. Om inte så tänker jag berätta om det mytomspunna felet nu: Propellerjäveln, eller vad fan man nu ska kalla det, fläkten kanske det heter, snurrar inte. Och det är ju att rekommendera att den gör det. För annars är ju luftvärmepumpen, modell SHARP typ, trasig.
Ögrens-Kylteknik-mannen-med-den-håriga-påsen var här och kikade lite på den. Ni förstår, bakom den där jävla propellfläktjäveln sitter det ett element. Ungefär, fan vet jag vad det heter. Och bakom det sitter det ett rör i aluminium, eller vad fan det nu är gjort av, som rör sig tvärs över hela mockajängen. Och det röret är fyllt med nåt skit. Okej, kanske inte skit, men det är nåt grejs. Kylskit. Som man måste fylla på med jämna mellanrum. Annars kan det bli knas med saker och ting.
Hänger ni med så här långt?
Okej, om man har otur, alltså riktigt jävla otur "det händer knappt någon" som Ögrens-Kylteknik-mannen-med-den-håriga-påsen uttryckte, så kan det där röret bakom elementet bakom propellfläktjäveln frysa sönder. Vilket innebär att kylskiten som finns i röret läker ut. Och allt blir bara skit. För det går inte att laga. Detta är alltså information som kostade mig 2800:- att få reda på. Som jag nu delar med mig till er helt gratis. För sån är jag. En reko kille utav bara helvete. Denna mycket värdefulla och lärorika session fick jag veta efter att Ögrens-Kylteknik-mannen-med-den-håriga-påsen hade varit här och meckat och tittat.
Sedan drog han. Och jag är övertygad om att jag hörde honom hånskratta när han lommade mot sin bil. Jag tyckte mig även se att han gjorde hoppsasteg innan han öppnade bildörren. Ja minsann. Det gjorde han.
Om det nu fanns ett uns av rättvisa på jorden skulle jag kunna få igen en del på försäkringen. Det vill säga om jag hade inhandlat fanstyget modell SHARP för mindre än fem år sedan. Men nu har tiden gått över ett par månader. Och ingen försäkring gäller. Hurra! Tjugoenjävlatusen har frysit sönder. Men jag lider inte av det. Nej, det känns bra, för "det händer knappt någon".
Nu har jag alltså köpt mig en ny luftvärmepump. Modell... fan jag minns inte. För endast artonjävlatusen ska den sprida sin värme i huset. Installation inräknad i priset. Tack som fan. Artontusen!? Det är ju faktiskt helt barockt. Betänk nu att jag inte ens får en analblekning på köpet.
Nåväl, nästa gång som universum sladdar in ovanför mitt huvud och tömmer en diarrékaskad över mig ska jag vara beredd. Jag lovar. Från och med nu ska jag aldrig sänka garden.
Muuaahahhahahah... nu är du inte så kaxig luftvärmejävel.
Bra bild. Jag är mycket nöjd.
Jag ska dessutom, för femte gången i år, ha en avtändning från Nezeril nässpray. Och det, mina vänner, är fan ingen cakewalk. Jag kan inte rekommendera det till någon, ja, förutom till alla raggarsvin och ett par personer här i Bullmark förstås.
Nezeril nässpray måste vara lika beroendeframkallande som crack. Ett sprut i vardera näshåla och du är fast för all framtid. Jag skojar inte. Eller också är det mig som det är fel på. Vilket är mest troligt. Tänk om jag kunde bli beroende av havregrynsgröt? Eller proteinpulver? Eller Viagra... det vore väl en syn för gudar? Äta havregrynsgröt med hjärtklappning, en sprängande huvudvärk och vinballe. Nej, det går tydligen inte. Så typiskt.
Om du ska sluta med nässpray måste du göra det cold turkey. Släng flaskan bara. Men du måste förstöra den först. Annars kommer du att kvickna till klockan fem på morgonen medan du hulkar, gråter, kan inte andas och rotar hejvilt i soporna efter det lömska Nezerilhelvetet som viskar ditt namn. Och du måste tro på dig själv. Att du kan klara det. Annars är det kört. Att dra ner på sprutandet successivt är stört jävla omöjligt. Tro mig, jag har försökt.
Nåväl, efter att du har förstört flaskan väntas cirka fem dygn av total terror. Dina nätter kommer att vara fyllda av ångest och mardrömmar. Du kommer att ha en näsa som är obrukbar, en tunga som är kruttorr och det kommer att kännas som om din hals som är fylld av röksvamp. Du genomlider alltså en fysisk avtändning som du inte lär dig något av. För vid nästa förkylning är du fast i Nezerilträsket igen.
Förra gången som jag genonmled en sån avtändning vaknade jag vid ett tillfälle av en sjujävla ångestdröm. Min näsa var totalt igentäppt, jag hade tungan utsträckt, den var alldeles torr, mörklila och knottrig. Dessutom låg jag, helt seriöst, jag ljuger inte nu, och klöste på tungan med pekfingret. Om jag är med om något liknande den här gången ska allt dokumenteras på bloggen. Jag lovar.
Nu börjar det. Nezerilflaskan äro upplöst i atomer. Enligt mina ytterst komplicerade matematiska uträkningar kommer denna avtändning att vara över på fredag.
Jag längtar.
Väntar.
Bidar min tid.
Är redan tätt i näsan.
Nu blev jag plötsligt bajsnödig mitt i allt.
Nej hörrni. Nu har jag klagat färdigt för en minut eller två. Kul att ni har kikat förbi på bloggen förresten. Har jag redan sagt det? Nej, det tror jag inte. Vad tycker du? Härligt...
Jag har en polare som bor söderöver. Vi kan kalla henne för "L", för det är ganska jävla långt ifrån vad hon heter. Vi växte upp tillsammans. Hon och jag. Vi hängde i samma kompiskrets från det att vi var små upp till tonåren. Ungefär. Allt var totalt oskyldigt. Jag lovar. Inget hände. Jag kan tänka mig att jag hade en och annan smutsig tanke om henne men vad fan, ge er nu. Jag var ju tonåring. Jag hade smutsiga tankar om alla av motsatt kön.
Hur som helst, eftersom bloggen är min terapi och ni är mina psykoterapeuter ska jag nu berätta en sak som jag inte har sagt till någon: jag var lite småkär i vår gode "L". I mitt tidiga tonårsliv alltså. Och det var även en polare till mig. Och vi tävlade sinsemellan om att få hennes uppmärksamhet. Vilket naturligtvis gick åt helvete för oss båda. Hon flyttade nämligen till en annan stad. Annars hade min polare vunnit. Garanterat. Och jag hade stått där med skammen.
Nåväl, vi träffade inte varandra på flera år. Alltså "L" och jag. Sen, när jag var typ, tjugo, så sprang vi på varandra på stan. Hon såg ut som en miljon dollar och sken som en sol. Och jag såg ut som tre månader gammal bacon. Hej hej, sa vi, ha det så bra. Vi ses när vi ses... Sedan rusade hon mot fullständig succé. Och jag mot en total dekadens. Sedan pratades vi inte vid på en jävla massa år.
Och det var allt med det. Bra va! Nu är det så att "L" har en blogg som heter "Dejtbikten", och som får mig att skratta som fan. Hon är förjävla duktig på att skriva och hennes blogg handlar om internetdejtingträsket och sökandet efter en hygglo snubbe. Klicka HÄR och läs. Dejtbikten hamnar genast bland mina länkar. Jag gillar den bloggen. Och det gör du också.
Förresten, min fantastiska bloggranne Sara FE är tillbaka med en ny hemsida. Och sånt gillar vi. Hennes nya sida ska också upp bland mina länkar. Och det med detsamma. Klicka HÄR för att komma till hennes sida.
UFC on Versus 5 var i natt. Det har jag inte hunnit se ännu. Men jag längtar som fan till att få bänka mig och avnjuta lite hederligt våld. Om två veckor är det UFC 134 Silva vs. Okami. Huvudmatchen känns väl inte så jävla intressant. Jag har svårt att se Okami vinna. Men jag hoppas det.
Kolla in Chael Sonnen och vad han har att säga om det. Han pratar förvisso en del om UFC 133, men har även en del att säga om 134:an:
Nej nu avrundar vi detta förbannade inlägg. Med ledorden, mina vänner. Annars försvinner vi in i höstmörkret totalt förvirrade och bortkollrade. Här kommer de. Så färska att det sprider sig en doft av bajamaja i rummet. Varsågoda:
- Satellit.
- Smuts.
- Försvarslinje.
- Förfärligt.
- Gomspalt.
- Pudding.
- Bläckfisk.
- Autophagia.
- Neurotisk.
- Rövgök.
Mycket bra ledord. Jag är nöjd. De hamnar med lätthet på min topp-åtta lista över de bästa ledorden i världshistorien.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Det ordnade sig!
Hail Satan!
Det har tydligen ordnat sig med tryckeriet och bastarderna. Jag vet inte riktigt hur, och det spelar ingen roll. Huvudsaken är att det ordnade sig. Av den anledningen plockade jag bort inlägget. Trist att folk inte kan sköta sig och jag ska behöva spräcka en ven i pannan av ilska.
Nu ska jag gå och kräkas.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Ett snabbt inlägg för fan!
Hail Satan!
För ett tag sedan var jag och Owe över till Finland och gjorde Pandoras kommande video. Jag upptäckte alldeles nu att det finns en teaser på den ute på Youtube, så jag tänkte slänga upp den här. Nu får jag ju inte visa hela videon. Den har ju för fan inte haft premiär ännu. Då skulle Pandora riva öronen av mig. Och det vill jag inte.
Hur som helst, här är teasern:
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Det var ett hus vid kyrkogården...
Hail Satan!
Observera horisonten bakom Äckelhunden på bilden ovan. Den lutar åt babord. Eller om det är styrbord. Det ska vara så. Det är den där jävla horisonten det är fel på. Inte på fotografen. Just den här dagen var det nåt knas med den. Horisonten alltså. Den lutade som fan. Typiskt.
Men hörrni, ibland blir jag så oerhört kreativ att jag knappt kan förstå hälften av vad jag gör. Det blir liksom, ett kreativt sammanbrott av sådan dignitet att jag fruktar att hamna i en psykos som består enbart av genialiskt skapande. Som tur är håller dessa skov inte i sig speciellt länge. Jag skulle vilja påstå att det håller i sig lika länge som ett normalt samlag ungefär: typ 10-15 sekunder. Du fattar vad jag menar. Erkänn nu. Nähädu, prata för dig själv säger du rasistiskt. Typiskt, svarar då jag.
Hur som helst, för ett tag sedan var jag inne i ett sådant kreativt skov. Jag iscensatte en bild och blev så nöjd att jag kommer att göra en fototapet av den. En hel jävla fondvägg ska det bli. Jag funderar till och med på att motivlacka motorhuven på Livmodermobilen från helvetet. Exakt så nöjd blev jag. Titta bara:
Satan i analen! Det är nästan för mycket för det mänskliga
sinnet. Observera hur snusen lutar lite nonchalant över juicen.
De passerade tomaterna bråkade konstant med den där jävla
såsen som står där. Vad fan det nu är för sås? Titeln talar sitt
tydliga språk. Den heter "Där hopp och förnuft skiljs åt. Fadäs
nr. 35"
Jag fyllde ju även år häromsistens. Tack som fan för alla gratulationer förresten. Det värmde denna trasiga själ. Festen var monumental. Här är en bild som sammanfattar hela kvällen:
En mycket bra bild. Folk skrattar. Folk tjoar. Folk tjimmar.
Ja, du ser ju själv.
Här är lite manlig kärlek at its finest. Det var alldeles för länge sedan. Jag och Daniel. Och en horisont som bestämt sig för att jävlas:
Det förvånar mig att en sån liten bild kan rymma så mycket
homoerotik. En mycket behaglig bild. Den heter " En kromatisk
tolvtonsskala i moll"
Nej nu orkar jag inte blogga mer. Det här var ju värdelöst. Jag drar åt helvete så länge.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
Grattis då, gubbjävel!
Hail Satan!
Ja jösses. Så, nu känns det lite bättre.
Annars då? Jo, tackar som frågar. Jag fyller 38 år idag. Smaka på den ni. Den snabbtänkte kärnfysikern inser ganska snart att jag har härjat på i skuggsidan av livet i 38. Jävla. År. Och vilken resa det har varit sen. Att glida runt på en räkmacka är ibland inte så lätt förstår ni. Vägen har väl kanske inte alltid varit spikrak. Men när fan är den det? För någon? Jag har, precis som du, stött på en del vägbulor genom resans gång. Och lite motvind här och där... nu när jag tänker på det har det varit rena rama orkanvindarna som alltför ofta blåst mig av den oasfalterade väg vi kallar vår existens. Men jag har tagit mig hit. Och det är fan inte illa.
38 år!
Helt barockt!
Jag bild-googlade 38 år och fick upp följande bild. Nu ska du ha i åtanke att jag har Safesearch inaktiverat. Bilden visar tydligt hur orättvist livet kan vara mot oss, eller rättare sagt mot mig. Varför o' varför du store Ljusbringare kan inte jag få se ut som honom? Så oförstörd. Så prydlig:
Ljusbringaren förresten. Vad är det för ett skitnamn? Som jag har förstått det så är det ett annat namn för Lucifer, men kom igen nu för fan. Ljusbringaren? Ge dig... det låter lite som Luke Skywalkers harmynte tremänning. Är det George Lucas som har kommit på det? Inte coolt. Inte coolt alls.
Men nog om detta, det är inte det viktiga. Skit i min födelsedag för fan! Och skit i Ljusbringaren. Det viktiga är min polare Jon och hans Internetbutik Warehouse 19. Den har blivit en total succé och jag är förbannat glad för hans skull. Han har sitt lager här i Bullmark och jag brukar hänga där i tid och otid. Kommer du ihåg när du var liten och var inne i en videobutik och klämde på skräckfilmsomslagen. Känslan du hade då? Kommer du ihåg hur det kändes? Eller när du stod hos din lokala skivhandlare med halvfjång och bläddrade bland vinylskivor? Kommer du ihåg hur det kändes då? Jaså inte! Men skit i det då. Vad jag menar är att jag har exakt den känslan när jag hänger på Warehouse 19. Det är total lycka. Helt plötsligt regredierar jag och blir typ, 36 år gammal.
Det första man möts av när man kommer dit är följande herre:
Tvekar du här, ifall du har kommit rätt, är det lika bra att
du vänder vid dörren.
En del av lagret. Bara coola saker så långt ögat når. Jag
tänker köpa allt.
Det viktigaste med ett bra foto är skärpan. Den ska alltid
vara knivskarp.
Ja dina ögon bedrar dig inte. UFC-figurer. Jag ska ha dom alla.
Mycket bra fotat. Jag är nöjd.
Schysta zombier kan man inte ha för många av. Jag ska ha
dom alla.
Living Dead Dolls! Så jävla mäktigt. Jag ska ha dom alla.
Mycket bra att det inte finns något som blänker på fotot.
Good Sheit!
Brick Crime är Jons eget märke på Lego. Så långt ifrån
traditionellt Lego man kan komma.
En elak jävel som jag tänker inhandla. Bara för att jag
hatar clowner.
Ja jävlar i det! Mycket bilder blev det. Och mer finns det i hans shop. Så in i helvetet mycket mer. Klicka på bilden nedan och handla upp din månadspeng. Har du veckopeng går det bra att spendera den också. Nu har Jon inte hunnit lägga upp allt på hemsidan ännu, men det kommer inom kort. Klicka då för fan:
Bra klickat där. Jag är stolt över dig.
Nu grapplas vi.
Moshpart.
En annan sak som är fan så mycket viktigare än min födelsedag är nya TPH-tishan. Du har väl köpt den? Annars slår jag dig rakt på blygdbenet. Alltså jag slår dig om du är kille. Är du tjej och inte har köpt den blänger jag lite surt på dig, raderar dig från Facebook, utplånar dig ur min telefonbok och plockar bort dig från msn. Fast nu kom jag på att jag har ju inte msn... Det var som självaste fan. Okej, har du inte köpt tröjan kommer jag att skaffa msn bara för att kunna radera dig. Needless to say, fatta vilken förlust det skulle vara för dig.
Nåväl, jag har köpt tröjan. Hurra till mig! Men nu är det så illa att jag inte vet var jag har min kamera. Jag har slarvat bort den. Annars hade du fått skåda moi (franska, motherfuckers) i all ståtlighet. Som ni redan har förstått ser jag ut som en grekisk gud när jag bär den. Om jag får säga det själv påminner jag lite smått om Hades när jag har på mig tishan. Ja, minus incestluggen förstås.
Eftersom jag nu inte har någon kamera stjäl jag bilden direkt från Global Dominations hemsida. För sån är jag. All info om hur du ska bära dig åt för att köpa dig en tröja hittar du på sidan. Klicka bara på bilden nedan så kommer allt att ordna sig:
Fram och baksida. Vill du att jag ska säga det snabbare?
Framochbaksida. Så, klicka på bilden nu.
UFC i helgen. Tack som fan! Alla som kommer att titta räcker upp en hand. Bra där, jag är stolt över er. Evans och Ortiz tjafsar och har sig. Jag skrockar rått för mig själv när jag lyssnar på dessa två herrar. Om det här får fortgå kommer de snart att börja kasta sand på varandra. Kolla bara:
Och:
Nu tänker jag lämna er med några tunga ledord. De tyngsta hittills. Ni ska vara på det klara med att det här är alltså 38 års vishet som talar. Jag har alltså gått runt och sparat dem i alla dessa år. Bara för denna dag. Så, peta in en snus, tänd en cigg och luta er tillbaka i stolen. Här kommer de:
- Husdemonen
- Myrkheimr
- Demonia
- Björn
- Sarcophagic
- Mörker
- Hopplöshet
- Amorin
- Rågsikt
- Stråtrövare
- Navel
- Överläpp
Nej hörrni, nu tänker jag gå och fylla år. Typ, hela dagen. 23 timmar till. Det är jag fan värd.
Vi hörs för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
UFC Encyclopedia!
Tidigt som satan på morgonen. Inte ett morgonstånd så långt ögat når. Stor tragedi. Min Insomni har hittat tillbaka till mig och det verkar som den är här för att stannna. Jag har kapitulerat. Gett upp. Jag försöker inte ens sova längre. Det är ingen idé. Istället har jag bestämt mig för att pröva något nytt: jag har välkomat den som en kär gammal vän. Och fy fan vad vi kommer bra överens.
Ja ja, skitsamma. Jag är för trött för att blogga och för trött för att sova. Det här blir ett snabbt och kort inlägg innan hela helvetet brakar lös och jag drar på semester. Hurra!
Men hörrni, det viktigaste på jorden är ändå UFC. Om någon påstår annat så vet vi att det är dikt och förbannad lögn. En del kanske till och med går så långt att de nu börjar vifta med sina armar, höja sina röster en oktav och komma med floskler som att det är viktigare att bekämpa krig, förtryck och... poverty? Det sistnämnda är engelska och betyder något. Jag vet inte riktigt vad. Det är ingen som vet vad det ordet betyder. Ingen människa på hela jorden. Poängen är att de har fel som satan. UFC är viktigare. Har du någonsin sagt, eller hört någon annan säga "Nej, jag tänker inte titta på UFC för nyheterna på TV. De visar minsann ett mycket spännande och lärorikt reportage om poverty. Har vi mer konjak darling? Jaså inte det! Men en avsugning då? Det skulle ju vara på sin plats. Inte det heller? Bara suga lite på toppen då? Inte? Typiskt. Sshh, nu har reklamen slutat" Nej, precis. I rest my case. Just därför är det här, per se (engelska, motherfuckers) det viktigaste inlägget på moder jävla jord. Vilken tur att just du får läsa det. Skål på er!
2011-10-01 är ett preliminärt releasedatum för UFC Encyclopedia. Det är överraskande nog en bok om UFC, och kommer att innehålla precis allt du behöver veta om denna fantastiska sport. Så här står det om bokjäveln:
"The first and only official and fully illustrated encyclopedia of the UFC covers over 300 fighters and over 170 event results. This full-color 400 page compendium is filled with over 1,500 images and captures all facets of the Ultimate Fighting Championship, detailing the history of the organization from its beginnings in 1993. The encyclopedia includes unprecedented access to the most dynamic fighters in the world, through profile and action photos, detailed biographies, win/loss records, vital stats, and titles held in the organization.
This book reveals:
* The history of the UFC from its inception
* The most memorable submissions, knockouts, and fights
* Fighter profiles, complete with biographies and vital stats
* Results for every event, standout performances, rivalries, and influential matches
* Breakdown of UFC Champions from the first crowned to present day
* Season recaps of The Ultimate Fighter reality TV show
* UFC Hall of Fame
The UFC ENCYLOPEDIA features all of the faces of the UFC; from the owners, Dana White and Frank & Lorenzo Fertitta, to the Octagon girls, announcers and broadcasters. Fans will relish this informative and comprehensive tribute to the world’s fastest growing sport. Officially licensed, created in conjunction with the UFC, and featuring spotlights on memorable submissions, knockouts, and battles that made history, this is the book that millions of devoted fans have been waiting for and it is a book no UFC fan should be without."
Förstår ni vidden av detta? Den kommer förmodligen att sälja mer än bibeln. Jag tänker köpa två. Seriöst. En som jag bläddrar i och en som står i bokhyllan. Förhandboka eller bevaka dina 27 ex HÄR, HÄR eller HÄR.
Annars då? Jo, tackar som frågar. En vecka av vrede, ilska och förrakt äro snart förbi. Visste du att när en person gör dig förbannad så krävs det hela 45 muskler i ditt ansikte för att göra en arg min - men bara fyra muskler i armen för att knocka den jäveln som har gjort dig arg? Det säger en hel del.
Nej nu tänker jag dra åt helvete. Jag lämnar er med en idolbild. Så ni inte glömmer bort vem som lurar i skuggorna. Printa ut den satan vettja. Den funkar perfekt som ölunderlägg:
Jag och Äckelhunden när han var en Äckelvalp och ännu inte
hade börjat mögla. En mycket bra bild. Djupet och kontrasterna
är enastående. Finns snart i ett galleri nära dig. Fotot heter
"Sommar och sol - Vinter och kalas."
Jag önskar en del av er en fortsatt trevlig sommar. Seriöst, jag menar det. Vi kanske syns och ses.
Vi hörs då för fan!
Keep on bleeding bitches
- Allamagoosalum
